Är det bara jag som är gammalmodig eller är jag inte ensam om att tycka att det här med könsneutrala offentliga toaletter är en jäkligt onödig grej. Jag kan verkligen inte förlika med mig att gå in på Ladies room tillsamman med en bunke karlar. VARFÖR behöver vi ha detta konstiga påfund? Jag har förstått att anledningen är att den som inte riktigt vet vad den är, ska inte känna sig bortkommen och vilsen, och inte veta om "Hen" ska gå in på damernas eller in på herrarnas. "Hen" slipper alltså välja.... Men jag då? Jag som vet vad jag är. Varför kan inte jag få välja?
Jag kan verkligen inte vänja mig vid att öppna dörren och gå in på en blandad toalett. Jag vågar knappt titta upp utan har blicken sänkt i golvet när jag stiger in. Tänk om dom har glömt att plocka bort pissoarerna ???!! Jag smiter alltid in och ut kvickt som attan utan att göra det den där lilla checken i spegeln om mascaran har runnit eller om några snorkråkor har flugit ut och sitter på olämpliga ställen.
Och nu ska jag avslöja något som inte är till det motsatta könets fördel.... Det ÄR mindre fräscht på herrarnas... Det luktar nästan alltid urin och jag hatar att behöva börja mitt besök med att fälla ner en sittring på en porslinskant som man vet vad den har blivit uttsatt för, på i bästa fall ½ meters avstånd. Och i sämsta fall ännu längre avstånd ;-).
Nej, gå tillbaka till vad det var innan. Låt hon vara hon, han vara han och hen är helt enkelt välkommen var som.
Har börjat inse hur mycket jag har saknat att springa tävlingar. Det har nämligen inte varit särskilt mycket "rena" löpartävlingar dom senaste åren. Det har varit fokus triathlon och löpartävlingar har bara känts väldigt jobbiga. Och det är klart att löptävlingar är apjobbiga. I alla lägen! Det är nämligen inte så att de är mindre jobbiga för att man tränar mer utan förhoppningsvis "bara" jobbiga under lite kortare tid. Men det är så häftigt att ha lärt känna sin kropp så väl så att man känner var gränser till andra sidan går... Det vill säga den röda sidan... på andra sidan tröskeln vill säga.
Jag har också alltid skrutit om att löpning är en rättvis idrott. Öga för öga ….tand för tand...svett för svett... Det är inga kolfiberramar eller tjocka plånböcker som gör att man kan köpa sig tid. Eller...…?
I lördags sprang jag Jämjöhalvan. En halvmara på asfalt och grusväg. Jag tog mina lätta Asics DS Racer för att få ett lätt steg. På bekostnad av viss dämpning och en del mer smärta i vaderna efteråt förstås. Men vad gör man inte för att tjäna några sekunder på den lilla vikt man slapp lyfta med fötterna. Efter målgången satt vi några stycken och diskuterade den nya omtalade NIKE Vaporfly skon som är svindyr och som sägs vara något utöver det vanliga. Det sätts banrekord runt om i världen och segrar tas hem och vad har de på fötterna? Jo NIKE:s High Tech SuperDuper dojja. I min löparvärld av rättvisa och dravvel om samma spelregler kanske är historia. För tekniken i denna sko består både av kolfiber och någon form av frånskjut i hälen som gör att man springer snabbare. Såklart kommer denna tekniken att utvecklas. För alla vill ju sälja skor som är snabba och vi vill ju inte minst köpa dom! Men var går gränsen? Kommer man att tillåta vilka skor som helst eller blir det kontrollerat i framtiden? Det är ju trots allt uppenbart att det finns sekundrar att tjäna.... och pengar att förlora... Skorna kostar ca 3000 riksdaler och sägs bara fungera i ca 25 mil...
Vad gör sociala medier med oss och framför allt vad gör vi med sociala medier....? Det är ju faktiskt ett ganska konstigt fenomen det här med bloggar, Facebook, Instagram, Twitter etc etc.
Hur ska man förhålla sig till sociala medier och hur ska man framställa sig själv? Och varför har vissa ett behov av att berätta sin story eller visa sina bilder? Vad är rätt och vad är fel... Och finns det överhuvudtaget något som är rätt eller fel?
Ja, det är klart att det finns rätt och fel men det tror jag skiljer sig från person till person. Det jag tycker är fel tycker någon annan är rätt osv. Det är antagligen därför som sociala medier har blivit så stort. Man bestämmer helt enkelt själv. Man kan välja att följa det man bli inspirerad av eller är intresserad av att läsa om. För sociala medier är definitivt långt större än att se vad en avlägsen släkting äter till frukost....
Men det är också kul. Sociala medier är som en HÄNT I VECKAN tidning kan man säga, fast med människor som man känner, eller åtminstone känner till. Och man bestämmer själv om man vill visa det bästa jaget, dom bästa barnen och allt annat som ser ut att vara det bästa....
För glöm för allt i världen inte att det finns saker som"ser ut att vara". Och om man får ett litet sting av avund när man ser hur fint vissa har det och hur mycket spännande saker människor fyller sina liv med, så tänk då på att det kanske är grannens trädgård som man har lagt ut i sitt Instagramflöde….Eller så är det gamla bilder från resan man gjorde för 5 år sedan som man lägger upp på nytt på sin tidslinje...
Personligen gillar jag dom inläggen som speglar verkligheten. Den nakna sanna verkligheten. Utan krusiduller, inga filter och utan försköningar.
Så om just du också gillar det, så vet i sjutton om du inte läser fel blogg...…
För i detta bloggträsket gör jag oftast min verklighet lite skönare, lite bättre och lite roligare :-)
2016 börjar ta slut. Ett år som jag gärna lägger bakom mig faktiskt. Även om det har hänt en del roligt så har det ändå varit ett riktigt skitår....
Men nu är det snart nytt år! Det betyder nya möjligheter och nya utmaningar
Så gör det du vill! Sluta tro att du inte kan eller inte klarar. Bestäm dig och ge dig sjutton på att du fixar det! Det är nämligen mycket lättare att ångra det du inte gjorde,än att ångra det du gjorde...
I detta bloggträsk ägnar jag mig inte åt något annat än spekulationer, påståenden och tro. Här finns oftast inga vetenskapliga belägg utan bara en massa dravvel om att jag tror.... och jag har upplevt....osv osv
Så nu ska jag spekulera lite om det här med sömnens betydelse. Jag har nämligen haft lite svårigheter att sova sammanhängande, tillräckligt många timmar dom senaste månaderna. Jag har kunnat ställa klockan efter mig själv då jag har vaknat på exakt samma tidpunkt varje natt. Anledningen till min sömnbrist har nog många olika orsaker men en del är nog att det har hänt många saker i mitt liv under den sista tiden.
Men vad händer när man inte sover tillräckligt? Förutom att man har stora mörka ringar runt ögonen och ser ut som sju svåra år...
För min egen del så blev jag egentligen inte tröttare av att sova mindre. Men jag kände mig dåsig i huvudet och kunde hamna i totalt paltkoma på jobbet efter lunch då jag i princip skulle kunnat sitta rakt upp och ner och sova.
Kroppen däremot har sagt ifrån. Jag har haft en känsla av feber, en inflammerad hälsena som kommer och går och en ständig hunger som gör att jag har hägringar som ser ut som tallrikar fulla med god mat.
Men jag tror att kroppen är så finurlig att om den måste prestera, så gör den det oavsett . Åtminstone under en kortare period. Kroppen är liksom förberedd på strid och använder säkert sina stridshormoner såsom kortisol mm för att hålla ihop och fungera. Ska man träna eller tävla så fixar man det trots avsaknad av den viktiga sömnen, dock inte i längden....
Till slut säger kroppen ifrån. Då tror jag att skadorna kommer som ett brev på posten. Det börjar kanske med nåt lätt som en liten överansträngning som kroppen hade tagit hand om, om den bara hade haft extra krafter utöver de som går åt att hålla den vaken. Men om man hela tiden är på gränsen så finns det inte mycket energi över till att fixa och hålla inflammationer och annat i schack.
Sömnen har helt enkelt massor av betydelse! Inte bara för kroppen utan även för hjärnans avkoppling. Och alla som någon gång lidit av sömnbrist vet att ju mer man tänker på att man måste sova desto svårare är det. För vem har inte suttit på en föreläsning eller på ett ställe där man absolut inte får sova och nickat till? För man är väl aldrig så trött som när man absolut inte får, eller kan somna...
Senaste veckorna har jag sovit som en stock. Och jag tror att höstens intrång har en del med saken att göra. OCH vila från träningen. Det finns inte så många "måsten" längre. ÖtillÖ och Rockman är i hamn och jag behöver inte känna att jag är tvungen att träna just nu utan nu tränar jag bara för att det är så kul. Och har jag inte tid en dag så är det strunt samma om jag hoppar över en simning eller en löpning...
Dock saknar jag havsimningarna otroligt mycket. Det har varit väldigt mycket av den varan ända sedan tidigt i våras. Och jag tycker att det är fantastiskt att simma i havet.
Idag hade jag ambitionen att simma sista gången i havet för denna säsongen. Dock var inte havet så inbjudande för simning idag. Men däremot för bad. Det är ju helt fantastiskt att kunna bada i mitten på september. Okey....visst har man vant sig vid att tycka att kallt vatten är okey. Men 17 grader är väl helt acceptabelt den 19:e september...
Så funderar du på att köpa en våtdräkt? Jag säger bara GÖR DET! Tänk bara vad man kan förlänga sommaren med att inte vara så beroende av vattentemperaturen för att simma. Och för att slippa klor gamla plåster och hårstrå i bassängen under maj, juni, juli, augusti och september är ju värt avsaknad av några grader, eller hur....
Jag tänker alldeles för mycket på vad jag äter, Jag äter inte sylt- eller honungsmackor varje dag och jag brukar vända på muslipaketen för att läsa hur mycket socker det innehåller. Jag borde ju såklart inte tänka så mycket på att få i mig grönsaker, inte heller göra pannkakorna lite nyttigare, inte steka i kokosolja och utesluta socker, inte bry mig om att äta mindre vetemjöl, eller göra spenat- och rödbetssmothies...
Ja, jag erkänner.... jag missbrukar mina kunskaper om att äta nyttigt. Jag lovar att bättra mig och jag ska försöka sluta bry mig....
Som lök på laxen har jag en last till. Jag har den dåliga ovanan att tycka att träning är infernaliskt roligt. Jag har ett kraftigt behov av planera mina dagar så att jag hinner med att träna något. Att börja en söndagsmorgon med att ge mig ut och springa ett långpass är förstås helt oacceptabelt. Jag borde såklart ligga kvar i sängen och dra mig och sedan gå upp och äta en syltmacka och förflytta mig till soffan. Och att cykla ett 10 milapass i snålblåst och regn, och bevare mig väl, tycka det är roligt är också något som jag måste vänja mig av med.
För att inte tala om att jag kan hoppa över vinglaset en lördagkväll för att jag ska upp tidigt en söndagsmorgon och tävla i nåt svettspektakel utan att ens vara i närheten av att vara elitlöpare och som inte ger mig ett skit förutom glädje, tillfredställelse och en utmaning.
Förlåt mig....för det kan väl inte vara okey, eller ..det är förstås något som måste betyda att jag har tappat kontrollen.Kan jag möjligen ha drabbats av Ortorexi.......?
Okey.....nu hoppas jag att alla förstår att jag är ironisk och överdriver massor som vanligt...!!
Ortorexi är väl ändå ett väldigt konstigt tillstånd. Att vara mån om sin egen hälsa... Är det en diagnos? Är det verkligen träningen och den hälsosamma livsstilen som är problemet när någon tränar "isönder" sig själv ? Vem är det isåfall som drar gränsen? Vem säger att NU gick du över gränsen? NU tränade du för länge, för långt eller för hårt för att det ska vara lagom? Är det dom som sitter i soffan som vet när gränsen är överskriden?
Jag tror att de som råkar illa ut av träning och av en överdriven hälsosam livsstil (?) hade självklart gjort det i alla fall. Det är inte träningen i sig, som är problemet utan det är något annat som bedövas av träningen. Och hade den som mår dåligt, inte självmedicinerat med träning hade denne kanske ägnat sig åt något annat, betydligt värre och allvarligare saker, som kan bedöva den sargade själen för stunden.
Enligt Wikipedia förklaras ortorexi så här:
Ortorexi betecknar en fixering vid en "hälsosam" livsstil, präglad av tex överdriven träning och nyttigt ätande. Ortorexi har likheter med och överlappar till viss del med ätstörningarna, framför allt Anorexia nervosa, men är mera att betrakta som ett överdrivet uttryck för rådande samhälleliga trender och värderingar. En ortorektikers mål är att vara den ultimata hälsosamma människan.
Steven Bratman som myntade begreppet Ortorexi lär ha sagt: "Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality"
Helt galet.....Ja vad ska man säga...
Jag tränar för att jag tycker det är roligt, min kropp mår bra, jag får frisk luft, träffar roliga människor och jag får en stund av meditation och egentid i skogen, på cykeln eller i bassängen. Sen att det också är som balsam för själen är inget jag skäms för att säga. Alla som tränar vet att det är så... Men inte sjutton behöver man ha en diagnos på det...
Det finns verkligen en djungel av kosttillskott, vitaminer, mineraler, fetter och annat som man tror sig behöva...eller inte behöva...
Visst tror jag att vi behöver en del extra tillskott av vitaminer. Åtminstone om man tränar hårt, inte är dietist, inte odlar sin egen mat eller är otroligt bra på sammansättning av måltiderna. För egen del sållar jag en del och försöker tänka till...inte minst för plånbokens bästa...
Ett av dom viktigaste tillskottet för oss blekfisar här uppe på norra halvklotet är D-Vitamin. Det är en vitamin som kroppen tar upp från huden när vi utsätts för solens strålar. Och då kan man förstå att vi som inte har så många soltimmar per år oftast går med för låga nivåer. D-vitaminet tillsammans med Kalcium är superviktigt för att skelettet ska hålla sig starkt och inte urkalkas. Men även muskler mår bra av D-vitamin och det finns även studier som visar att det kan finnas samband med hjärt-kärl sjukdomar, diabetes, välbefinnande, depressioner och D-vitamin.
Så utövar man löpning (det vill säga belastar skelettet), käkar extra D-vitamin och gillar solen så kommer benen troligen att vara en omöjlig nöt att knäcka...
Ännu en anledning att ut och springa, eller hur.....
I denna värld av åstadkommanden, prestationer, lyxiga levnadsvanor, pengar, karriär, utseende och mediauppkopplingar så kan det vara lätt att förlora sig själv ibland. Man läser om perfekta hem, lyckliga familjer, människor som lever sina drömmar, reser land och rike runt, har trädgårdar som är minutiöst skötta, gör jobbkarriär, har flera barn och samtidigt tränar och äter precis så som alla bör! Man får en uns av avund för vissa har det väl så......eller ???
Vem vill inte ha ett perfekt liv? Vi lever i ett land som är förskonat ifrån dom stora livstragedierna såsom krig, svält och naturkatastrofer. Men livet hamnar ändå i katastrofer även i vårt "snälla" land. Livet går inte alltid i gräddfilen! Men man gör vad man kan för att styra livsskutan i de bästa filerna för att inte hamna i trafikstockning. Men ibland står man ändå där med båda fötterna i en, i värsta fall, riktigt sur filmjölk utan att ha kunnat göra något åt det. Saker händer utan att man kan påverka det! Man måste bara göra det bästa av situationen och inte duka under. Och ibland kanske man måste ha upplevt sämre dagar för att uppskatta de bättre.
Det heter ju så klatchigt att "var man är sin egen lyckas smed". Och till viss del är det nog så. Man gör vad man kan för att ge livet en liten extra touch av tillfredställelse. Barnens välmående och lycka är helt klart min största tillfredställelse i livet! Det är det viktigaste av allt!
Men att ha möjligheten att kunna träna och att få uppleva gemenskap och utmaningar i något lopp är en annan "må bra faktor". Det kunde dock lika gärna kunnat vara tex att odla, rida eller att släktforska. Det handlar bara om att brinna för något och göra det för att det är kul och för att man mår bra av det! Inte för att någon annan säger att DU är duktig för att du gör det!
Att springa Marathon, göra en Ironman eller erövra någon annan medalj gör dig kanske till en starkare människa men däremot inte till en bättre ....Det är bara vem DU ÄR som har betydelse!
Jag har definitivt blivit varse om att kunna springa milen på runt (och helst under) 40 minuter handlar om mycket mer, än om att "bara" springa snabbt.... Under alla år jag har tränat löpning så har det räckt att jag har sprungit fortare på träning så har det gett ett resultat på tävling. Men nu är ju min personliga löputveckling utdragen på onödigt många år, och det har i gengäld gjort att utvecklingskurvan tacksamt fortfarande pekar uppåt. Dock är det svårare att hålla den uppåtgående trenden i liv när man kommer ner i kilometertider på 4,00-4,05. Vad krävs då för att komma ner under 40 minuter på milen? Ja jag är kanske inte rätt person att uttala mig om det eftersom jag fortfarande inte har lyckats. Men en sak vet jag, och det är att det krävs hård, genomtänkt och målinriktad löpträning. Det krävs styrketräning såsom löpskolning och backträning. Det krävs intervallträning med långa intervaller för att höja sin mjölksyratröskel och korta intervaller för att träna på att springa snabbt. Och det krävs att man kan utföra tuff träning och hålla sig skadefri. Man kan lätt tro att det oftast är hjärtat, dvs konditionen, som hindrar en från att springa snabbt. Men det räcker inte att bara ha en god konditionen...Man måste ha styrka och teknik att springa snabbt också.
Ajamen det låter väl inte så svårt....eller... ;-). Det är absolut det som är det bästa med löpning! Att något som är så infernaliskt lätt kan vara så helsikes svårt...
Men dagens tips för att få lite ordning på sin löpteknik kan vara att låta någon titta på hur man springer och ge tips på vad man behöver förbättra för att få mer fart med sig.
De tips jag brukar få om hur jag kan förbättra min löpteknik är:
Nr 1 (ALLTID!!): Armföringen. Jag ska inte pendla med armarna som i ett kors framför kroppen utan istället pendla fram och tillbaks längs med sidorna på kroppen. Och varje gång jag tänker på detta så får jag automatiskt en bättre fart.
Nr 2 Fotisättningen. Landa på på främre delen av foten, under knäet/höften
Nr 3 Våga "stampa" hårt ner i underlaget för att få bättre fart uppåt och därmed framåt
Nr 4 Tänk uppåt framåt med kroppen
Nr 5 Skjut fram höften och bröstet och löp avslappnad i axlarna
Och förresten jag glömde att säga.....Glöm inte att ha kul annars är det inget roligt.... oavsett hur snabbt det går!!
När man är stor (läs vuxen) kan man uppleva saker som mycket mindre, än vad man minns dom när man var liten. Det kan vara hus, miljöer eller föremål. Men detta gäller definitivt inte godis. Där är det definitivt tvärtom! Det borde inte få kallas smågodis längre. Ahlgrens bilar tex, dom har gått från att vara små sportbilar till att numera se ut som herrgårdsvagnar! CocaCola napparna till exempel är större än nånsin. För att inte tala skumtomtarna, dom är gigantiska...eller krutklubbor, chokladkakor, tuggummi mm mm.
Inte konstigt att vi människor är så infernaliskt söta nu för tiden.
Ibland (läs ofta) när jag är ute och springer så känns det tungt, jobbigt och helt hopplöst. Det är liksom som att min träning står och stampar på samma ställe. Det händer inte ett skit! Jag vill ju att benen ska kännas lätta och att jag ska få lite "kred" för allt slit....
Sedan träffar man människor som springer en gång i veckan och kubbar om en på intervallpassen...
Jag väntar numera på att någon ska komma på det: "Sluta träna och bli snabbare på milen" står det snart på alla träningssidor.....
Nej....jag tror inte det....
Men om man lägger mycket tankar på dom passen så är det lätt att ge upp. Så gör inte det! Tänk istället att: "för dagens form var detta ett bra pass. Nästa kommer att kännas bättre!"
Det ÄR jobbigt att löpträna och framförallt så SKA det vara jobbigt att springa! Oavsett om man tränar för att springa snabbt, långsamt, kort eller långt så kommer alltid de pass som är kräkjobbiga att finnas. Och ofta (konstigt nog) är det dom passen man minst anar som kan vara så där infernaliskt jobbiga. På intervallpassen är man förberedd, då ska det göra ont. Men när ett vanligt lugnt distanspass känns som att det är det första löppasset man gör på tre månader kan det vara en helt oförberedd känsla. Då är det lätt att man tappar allt löparsjälvförtroende! Och då är det viktigt att INTE ta med sig dom negativa tankarna på nästa pass! Eller kanske till och med skjuta upp nästa pass lite längre för att det var inget roligt på förra....
Så när det gäller löpning får man inte vara för hård mot sig själv! Det är ingen dans på rosor alltid att löpträna. Det är väl därför jag gillar det så skarpt! Det är faktiskt en utmaning varje gång! Och vad gör det, om man hasar sig fram på tandköttet då och då eller om tungan hänger längs med knäskålarna och det ända man tänker är; "herre jösses det är nog inte meningen att jag ska träna löpning jag döööööör innan jag är hemma".
Så trotsatt det känns så här ibland så älskar jag att kalla mig löpare. För det som skiljer ut en löpare från mängden är att löparen inte låter dessa tankar påverka träningen utan man ger sig ut igen och igen och igen....
Och oavsett om ett löparpass har varit svinjobbigt, smärtsamt och alldeles för långt så VA NÖJD MED DIG SJÄLV, DET ÄR DOM PASSEN SOM GÖR ATT DET KOMMER ATT GÅ LÄTTARE NÄSTA GÅNG.
Och jobbigt.....ja, det är det för alla
Vi hamnade i den lokala tidningen häromdagen....Vi fick till slut ge vika för alla paparazzis som jagade oss i tid och otid. Vi fick ju inte en lugn stund, så det var lika bra att gå med på en intervju om vårt deltagande i ÖtillÖ.....
Ehhh.....eller ... kanske inte förresten. Nej "någon" hade förstås tipsat den lokala pressen vilket vi fick reda på nästan innan tårarna hade torkat över att vi inte hade lyckats ta oss hela vägen i mål. Känslorna när vi kom tillbaka med "brytbåten", var att jag ville bara ha ett hål och gräva ner mig i. Eller om någon kunde kasta nåt gammalt över mig och inte ta bort den förrän alla har glömt att vi nånsin varit där och deltagit i ÖtillÖ. Trots att vi lovat varandra att inte "hänga läpp" om vi inte klarade det, så var det svårt att undvika. Vi orkade inte ens stå vid målet och glädjas med dom som kom i mål.....Så prata med pressen var en katastrof som bara skulle strö salt i såren.
Men när våtdräkten hade torkat och vi hade tagit vårt förnuft till fånga så var det ju såklart ingen tvekan om att vi ville prata om vårt äventyr. Vi vill ju bidra med att folk får läsa om nåt annat än fotboll och handboll. Och dessutom är vi ju faktiskt tjejer och DET hör ju inte till vanligheterna att pressen skriver något om kvinnors prestationer. Åtminstone inte i tävlingar eller idrotter där männen alltid är det snabbaste könet. (Tänk på det nästa gång ni läser om någon lokal löptävling...jag kan slå vad om att huvuddelen av artikeln handlar om den som kom först i mål det vill säga en man och kanske ev står det en rad om damvinnaren....). Om någon undrar, så NEJ jag röstade inte på FI... ;-)
Det var roligt att prata med pressen om fenomenet SwimRun. Det är faktiskt fortfarande relativt okänt för gemene man. De första spontana reaktionerna man har fått är att det är konstigt att man inte byter om och att man kan simma med löparskor och ännu konstigare att kunna springa med våta sådana.
SwimRun är garanterat här för att stanna! Så det är bara att lära sig att simma om du inte redan kan det.....
Dagens undran:
Hur kommer Anna Odell lyckas få vård nästa gång hon drabbas av en äkta psykos.....Kanske tänkte hon inte på det när hon iscensatte en psykos, blev intagen och kallade det för en konstinstallation....?
Det är ungefär lika dumt som att ropa att "det brinner" om det inte gör det....
Jag ska inte sticka under stol med att jag oftast roas av att läsa Facebook. Där är för det mesta lättsamma roliga inlägg och även en hel del "bra att veta" nyheter såsom tex tävlingar, träningar, träningsgrupper etc. Dock är jag inte själv så aktiv med att lägga ut egna "statusar" utan jag skriver hellre några rader här. Mest för egen skull!
Jag har ingen som helst synpunkt på vad som läggs ut på Facebook så länge man inte kränker någon annan och att det man skriver om, handlar om sig själv eller om någon, som har godkänt inlägget. Nyheter delas också (både nya och flera år gamla som får ny genomslagskraft då det oftast inte framgår att det inte är en aktuell nyhet).
Men på senare tid har det tyvärr funnits inlägg i mitt nyhetsflöde som har varit väldigt, väldigt obehagliga!! Det har varit filmer på mord, djurplågeri, barnmisshandel etc etc. Dessa inlägg hamnar i mitt nyhetsflöde för att någon av mina vänner har delat inlägget. Ett sådant inlägg delar man säkert i syfte att visa sin avsky, vilket jag i och för sig kan förstå. Men det man kanske inte alltid tänker på är att det sitter unga killar och tjejer och tittar i sina nyhetsflöde där säkerligen sådana inlägg hamnar ganska snabbt. Facebook har som bekant en sanslös genomslagskraft!!
Jag har blivit riktigt illa berörd av att se dessa filmer och jag kan bara föreställa mig hur en tonåring känner sig efter att ha sett ett sådant klipp. Det första man frågar sig är förstås: "Kan det verkligen vara äkta?". Kanske är det fejk, kanske inte. Jag är inte kapabel att bedöma det. Men oavsett det så är de ju lika obehagliga. Jag tror att alla vet, att i världen finns människor som begår sjuka handlingar. Dock tror jag inte att något blir bättre av att vi får se dessa avskyvärda gärningar på filmer i ett forum som Facebook.
Kanske ska jag låta bli de så kallade "nyheterna" på Facebook ett tag. Så slipper jag kanske att ha "bilder på näthinnan" som jag har svårt för att bli av med....
Det har varit mycket träning på sistonde. Det har i själva verket varit så mycket träning att det börjar bli jobbigt....Inte träningen i sig, utan att "klara av" att fungera och finnas till för mer än Stålhingsten (cykeln alltså...), löparskorna och våtdräkten.
Det har varit dubbelpass, lagtempopass med Åhus Cykelklubb, långpass tidiga mornar, SwimRunPass, Simning, trail, Duathlonträningar, Jobbpendling på cykeln under sena sommarkvällar och simning i friluftsbad och öppet vatten....
Men nu när det bara är tre veckor kvar till IronMan i Kalmar så går jag in i den sista veckan av mycket träning. Sedan ska jag trappa ner för att vara pigg när det är dags. Det ska bli så fruktansvärt kul. Det känns ännu roligare i år än förra året. Jag har inga brutna tår, jag har en triathloncykel, jag vet hur det går till och jag har känt smärtan förut. Simstarten är ändrad from i år vilket kommer innebära att startfältet släpps i startgrupper med några minuters mellanrum. Förhoppningsvis kommer det att innebära att man har en chans att faktiskt kunna simma de första 500 metrarna istället för att klättra på någon annans rygg eller för den delen ha någon över sig...
Cyklingen har bara blivit roligare och roligare. Jag kan inte längre sticka under stol med att det går bättre med en hyfsad cykel. Det är kanske inte jätte mycket tid att tjäna med en triathloncykel ( på min nivå) men det är definitivt roligare och framförallt energisparande. Men visst, man behöver inte en triathloncykel för att göra en IronMan! Jag cyklade med en vanlig racer med ett tristyre påsatt förra året och det gick bra. Det var också lite extra roligt under loppet när man kunde cykla om några triatleter med värstingcyklar, fina profilhjul OCH INTE MINST en struthjälm på huvudet :-). Men jag erkänner jag HAR trillat dit! Rakt ner i cykelträsket. Jag står till och med så djupt i leran att jag har börjat snegla på carbonhjul med profil.....
Hur gör man då för att klara av att träna så mycket? För mig är det variationen! Det är det som gör
att triathlon är så lätt att träna mycket! Ett simpass är ju inga problem att få in på en, för övrigt hård träningsdag. Ett cykelpass dagen efter ett hårt löppass funkar utmärkt. Det största problemet med att träna triathlon är att det är så förbaskat roligt så att man blir lite av ett socialt missfoster.... :-D
Det som gör att jag återhämtar mig snabbare är utan tvekan någon form av vätskeersättning! För mig är det nästan som trolleri. Ett par resorb och man är Fit for Fight igen. Och det är klart, skulle jag analysera det (som den sjuksyrra jag är) så är det ju inga konstigheter. Kan man hjälpa cellerna med vätska OCH elektrolyter så är man snabbare på banan igen. Ni som har gett ert magsjuka och medtagna barn vätskeersättning vet att det funkar redan efter några teskedar!!
Proteinpulver har jag varit lite slarvig med men just nu tar jag ca 1 dl efter varje längre träningspass.
För att hålla immunförsvaret uppe så dricker jag Ingefäradryck och Havtornsjuice. Hård träning gör att man är lite som "ett öppet sår" för virus. Immunförsvaret blir också uttröttat av träning och kan inte riktigt stå emot infektioner. Än så länge har jag inte varit sjuk...Förutom att jag nyser ungefär 50 gånger efter varje simträningspass i bassäng (kanske rensar jag bihålorna i klorvattnet....usch man vill inte veta vad som finns i det vattnet....)
Sedan är jag helt övertygad om att stretching gör skillnad. Jag har för mig att det var ett TV-program i vintras som hävdade att det är en myt att stretching hjälper mot träningsvärk. I och för sig hjälper det kanske inte mot träningsvärk men för mig gör stretchingen att jag inte stelnar till.
Detta är min "favoritstretch". Denna rörelsen stretchar yttersidan ända uppe ifrån höften ner till halva vaden. Jag är övertygad om att denna har räddat mig många gånger ifrån krånglande knän.
Men i allt detta så är det viktigaste av allt att ha roligt! Och visst är inte alla pass lika roliga men nästan.... Och den dagen jag inte tycker att det är kul längre så kommer jag att träna i alla fall men då bara för "husbehovets skull" dvs för hälsans skull.
Så strunta i vad jag har skrivit om carbonhjul, tricyklar och annat tjafs....Det räcker alldeles utmärkt med ett par löpardojjor! Så ut och spring, ha kul....bara för att DU kan!
Det kan inte vara lätt att vara tonåring i denna värld av mediauppkoppling...Det är knappt så att man hanterar det som vuxen.... :-) För visst tittar man på Facebook med ett visst avund ibland. För ALLA har ju det så himla bra ALLTID...Eller?? Och ALLA hinner verkligen med ALLTING och kan ändå sitta med ett glas rött på den lediga helgen och bara njuuuta av att ha ett hem som är tipp topp....Det är bra tycker jag! Att man hinner njuta alltså, för det hade ju varit för jäkla tradigt om man inte hade hunnit ladda batterierna med lite belöningar då och då. Men just nu är "gott om tid" en bristvara för undertecknad....Tidsödande träning börjar ta ut sin rätt. Därför har jag lagt in 4 veckor semester framför mig.
Och då ska vi åka ett par veckor till medelhavet, besöka Liseberg, måla fönster, städa, tvätta, sortera bland gammal lump, hälsa på släkt och vänner, renovera hela huset och däremellan sitta på trädäcket med ett glas rött och njuta av den ogräsfria trädgården.
Nä.....jag bara skoja....
Vi har inte planerat ett endaste dugg....och är ganska nöjda med det.
Med ålder kommer inte bara gråa hår och rynkor utan en viss självinsikt och lite visdom. Livet känns lugnare liksom (ja tro det eller ej....). Man har liksom accepterat att livet går inte alltid i gräddfilen utan man kan vara nöjd även när det går i mellanmjölkens land, åtminstone så länge mjölken inte surnar.....
Jag önskar alla en härlig midsommar! Nu börjar sommaren! Jo så är det! Midsommar = sommarstart och inget annat! För visst finns det inget deppigare än när folk påminner en om att "nu vänder det, nu går vi mot mörkare tider...." Nej minsann, det örat lyssnar jag inte på. Det vänder minsann inte så fort i december när vi har vintersolståndet...
Nej nu ska vi njuta av värme och sol långt in i oktober!
Att lära känna sitt hjärta kan vara en riktigt intressant bekantskap faktiskt. Jag har väl inte haft så väldigt nära kontakt med mitt, men jag vet vad min vilopuls är och på ett ungefär vad min maxpuls är. (Av naturliga skäl är det mycket behagligare att ta reda på sin vilopuls än vad den exakta maxpulsen är ......) Att ha koll på sin puls är inte bara viktigt för att komma upp i tillräckligt hård träning under sina intervallpass utan även för att ha koll på återhämtningen. Så lär dig känna efter! Mät frekvensen, är den högre än vanligt? Hur känns hjärtats slag, slår det hårt eller känner du inte slagen i bröstkorgen? Om man lär känna sitt hjärta kan man tolka det och sedan styra ditt val av träningsnivå för dagen. Om hjärtat slår lite extra hårt i bröstkorgen eller lite snabbare än vanligt så har du kanske inte återhämtat dig ordentligt från gårdagens pass. Då är det kanske inte så smart att lägga in ett hårt intervallpass den dagen utan istället satsa på ett lugnt återhämtningspass.
Hjärtat är ju kroppens varvräknare kan man säga. Högre energi- högre varvtal. Och för att optimera träningen måste vi ibland ligga på gränsen för vad kroppen tål och det gör ju förstås att hjärtat får jobba på lite extra även efter passet för att göra av med slaggprodukter i musklerna och för att helt enkelt komma tillbaka ännu starkare....
