Imorns träningsläger 2017

Träningsläger på Mallorca står för dörren och jag har förmånen att få vara en av fyra ledare även i år. Det ska såklart bli jätteroligt, men som vanligt står jag här och har hemlängtan redan innan jag har kommit iväg. Det som tycktes vara en kanonidé i höstas känns nu som helt vansinnigt....Att vara ifrån barnen i 15 dagar....Hur tänkte jag egentligen? Jo men jag tänkte ju först träningsläger en vecka sedan stanna kvar för att slappa och göra allt det där som man aldrig hinner när man är ledare och sedan avsluta vistelsen med den tävling jag alltid velat köra. Det vill säga Ironman 70.3 Mallorca (1900 m sim, 9 mil cykling och 21 km löpning).
Men jag kommer att längta ihjäl mig...Får helt enkelt sitta på SKYPE varenda kväll. Får väl se om dom svarar... Livsverken börjar ju bli stora och vill inte längre umgås med mig lika mycket som jag vill med dom. ;-)

Eftersom det blir en lång vistelse i år och även ovan nämnda tävling så får tempocykeln hänga med i år. Har våndats även över det beslut... Frågor surrar i huvudet som tex "Hur kommer jag att kunna köra nerför med en tempocykel som är gjord för att gå platt...? Cykelbanan på tävlingen går upp i bergen och kommer tidsvinsten vara värt besväret med sämre växlar och sämre bromsar??

Eller kommer jag överhuvudtaget att få stopp på "lokomotivet" när carbonfälgarna är stekheta av att man har bromsat konstant i 9 kilometer i utförskörningen till Sa Calobra? "
Det återstår att se. Kassetten bak är i alla fall bytt till 12-28 så att jag åtminstone ska kunna ta mig upp i bergen med hedern i behåll...
Nu ska den bara packas ner i väskan och förhoppningsvis sedan komma fram hel.

Nästa problem är att hålla vikten...I väskorna alltså...(Ja annars också för den delen. Ska inte nämna vad cykelträning gör med aptiten...)
Som man kan se så finns det ganska mycket "luft" i väskan. Det är väldigt enkelt att fylla dessa hålrum med "bra att ha grejor". Men risken är då att väskan blir lika tung som när jag reste till Barcelona för att tävla 2015. Då vägde den 39 kg och vi behövde vara två för att lyfta den....

/Peace Love och Cykelskor

Imorns träningsläger på Mallorca

För tredje året i rad har jag varit på IMORN´s träningsläger på Mallorca. Och i år fick jag fortsatt förtroende att vara en av 6 ledare och det kändes förstås väldigt roligt. Vi bodde som vanligt i utkanten av den mysiga byn Port Pollenca så nu har har jag ganska bra koll på vägar, berg, avstånd och inte minst höjdmetrar. För är man på Mallorca, och i synnerhet på den norra delen av ön så handlar det mycket om höjdmetrar. Så på de sena eftermiddagarna (som oftast blev tidiga kvällar), när alla cykelgrupper samlades, i svettiga cykelkläder, över en öl vid poolkanten så var det inte några snitthastigheter man skröt om, utan istället hur många höjdmetrar man hade tagit under dagen. Att ta en "afterbike" och doppa ner trötta ömma cykelben i en kall pool och samtidigt återställa vätskebalansen med en kall öl...det kan man kalla finfin cykling det!! För allvarligare än så behövde det inte vara. Men visst.... ville man vara lite mer seriös så erbjöds det såklart alltid ett Brickpass (löpning efter cyklingen) innan man kom till poolen och tog en öl ;-) .

Det är helt klart den fantastiska cyklingen som gör lägret på Mallorca så speciellt och såklart också den fantastiska gemenskap som IMORN står för.

Tänkte kort berätta lite om några av de rutter som vi cyklade under veckan:

Port Pollenca - Cap de Formentor- Port Pollenca

Ca 4 mil 

Cap de Formentor, och den nordligaste fyren på Mallorca

Galna getter som säkert var helt sockerabstinenta av alla cyklisters rester av kakor, energibars och gel

Ett kaffestopp vid en av Mallorcas vackraste stränder Platja Formentor

Platja Formentor

Port Pollenca- Sa Calobra-Port Pollenca ca 9 mil

Om man kommer till Mallorca för att cykla i berg är Sa Calobra bara ett " måste ". Först cyklar man upp till Coll de Reis 682 möh för att sedan cykla ner till den lilla viken Sa Calobra. Väl där nere sätter man sig och njuter av en Paella eller något annat gott och sedan kommer man på att den enda vägen hem, är samma väg som man tog sig ner på! Det vill säga uppför, med en snittlutning på 7% i hela 9,5 km!! Och har man dessutom ambitionen att cykla snabbare än vad sin närmaste cykelkonkurrent har gjort stigningen på, så får man smaka på paellan många gånger om, vill jag lova!

Vägen till Sa Calobra är troligen en av dom mest spektakulära vägar som finns och jag behöver väl knappast säga att det finns dom som övar sig på köra fort nerför också. Och det kan kosta betydligt mycket mer än svett och energi

Jag och en av Mr IMORN uppe vid Coll de Reis

Gänget som tog sig till Sa Calobra med mig.

Faller en falleralla...tralla lala

Sa Calobra viken

Jag ljög lite om att den enda vägen från Sa Calobra är upp...Det finns en båt också...även kallad "Chickenship"

När man väl är på toppen igen så är självförtroendet det också!

                   Fortsättning följer......