Visar inlägg med etikett Stolleprov. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stolleprov. Visa alla inlägg

söndag 12 juli 2020

Var ska sleven va....

....om inte i grytan.
Så för några veckor sedan när Mind triathlon utannonserade en triathlonhelg med namnet Skåne Runt var givetvis jag inte sen att anmäla mig. Tänkte inte så mycket på distanser och upplägg utan bara på att det här ska jag vara med på! Helgen skulle innebära fullt med träning där vi skulle förflytta oss från Bjärnum i Norra skåne, ner till Ystad, tillbaka på västkusten genom Landskrona, Helsingborg, Ängelholm innan vi till slut landade i Bjärnum igen. Detta med hjälp av tre grenar i dagarna tre... En äkta triathlonresa med andra ord. Hur skulle denna logistiken funka då, undrade man?? Men känner man Mia och Fredrik behövde man inte oroa sig. Dom är inte kända för att lämna något åt slumpen utan allt var planerat och noga genomgånget flera gånger om.

Så i fredags stod jag tillsammans med 27-28 andra vid sjön i Bjärnum iklädd våtdräkten för att börja denna resa med att simma första etappen i Möllerödssjön.

Det var inget konstigt, inget jobbigt utan bara den obligatoriska smaken av sjövatten som fick en vara säker på att detta skulle bli en triathlonhelg och ingen cykelutflykt. Efter simningen bjöds det på en hejdundrande frukost hemma hos Mia o Fredrik. Inte långt därefter satt vi på cyklarna för att cykla nästan ner till Ystad. Det var en etapp på ca 14 mil (om man valde den långa rutten). De flesta körde tempocyklar vilket jag också gjorde. Vi var överens om att hjälpas åt i klungan och bara ligga ner i tempobågen antingen längst fram eller längst bak efter att lämnat ett litet avstånd till klungan för att hinna bromsa vid behov. Det fanns både olika fartgrupper och två olika rutter att välja på. En lite längre och en som var raka spåret. Det skiljde dock inte så mycket, men var så bra uträknat att alla skulle hamna vid växlingen inför löpningen ungefär samtidigt varje dag.
Eftersom det var första dagen och jag var pigg så tänkte jag att är det någon dag jag ska cykla den långa rutten så är det dag 1... Sagt och gjort lång blev det och fort gick det...

När vi kom fram till växlingsdepån ca 20 km norr om Ystad så stod cirkusföljet där. Dvs det fantastiska supporterteam som transporterade alla våra väskor, cyklar, meckgrejjor mm och såg till att vi fick depåstopp med alla förnödenheter man kan tänka sig. Jag har aldrig varit med om maken till så mycket service.

Där gjorde vi ett snabbt byte till löparskor från våra packade löparpåsar (ungefär som om det hade varit en tävling) och sedan gav vi oss ut på skåneleden i ett böljande vackert landskap.


Det var nästan så man blev tårögd. Och tårarna berodde inte på det skav som höll på att uppenbara sig i " södra thailand " utan över tacksamheten av att fortfarande ha en kropp som håller för såna här spektakel .
Lagom till vi passerade Ystadskylten så började det att regna. Strunt samma tänkte jag. Springa kan man göra i alla väder. Men det var bara det, att det regn som började på fredagskvällen i Ystad slutade inte förrän vi var tillbaka i Bjärnum igen på söndagseftermiddagen.

Vi checkade in på hotellet på fredagskvällen och det var inte mycket mer tid än att äta och sova för att sedan gå på dag II.
På morgonen piskade regnetmot hotellets fönsterruta och vinden ven som om det vore höst. Jag hoppade över simningen och laddade istället för den långa cykelsträckan. Etappen sträckte sig från Ystad till Landskrona på superfina typiska skånska vägar. Tyvärr kom regnet även denna dagen och när vi stannade vid depåstoppet efter ca 10 mil var vi dyngsura och genomfrusna men men ingen hängde läpp. Löpningen på ca 15 km mellan Landskrona och Helsingborg gick på en av Skåneledens vackraste etapper med fantastisk utsikt över Öresund och Glimslövs backar




Löpetappen blev ju mest individuell men jag tror att de flesta hade sällskap av någon. Men trots det försvann en deltagare. Det visade sig att han hade tagit rygg på en löpare. Efter några kilometer när han frågade henne om hon visste var hotellet låg och hon såg ut som en fågelholk förstod han att hon inte alls tillhörde vårt ambulerande cirkusfölje.... Vid det laget var han långt inne i Helsingborg och förbi vårt hotell för natten. Han kunde tillslut göra sig hörd med hjälp av en lånad mobil och blev tillslut återfunnen och hämtad.
Ja det är tydligt att det är mycket som kan hända trots att det är bra planerat.

Dag III ställdes simningen in på grund av stundade regn. Därför gav vi oss iväg på cyklarna en timme tidigare för att kanske slippa någon timmes cykling i regn. Alla väskor packades in i vanlig ordning de två stora pickup:erna innan de sista etapperna skulle avverkas.


Mycket riktigt så kom regnet vid 12-tiden och alla var överens om att det kunde inte bli värre än dagen innan.. Dessutom var vi nog alla ganska tacksamma över att ha sluppit starta i Ironman 70,3 i Jönköping som skulle gått denna helgen. För är det något som är trist så är det att tävla i sådant skitväder.







När vi cyklat drygt 12 mil var vi framme i Göingeskogarna och sista löpetappen på 17,5 km fram till Bjärnum. Det var en fin sträckning på härliga skogsvägar i snapphaneland.
Om det regnade.....? Det spöregnade, men vad gjorde väl det? Mitt ute i skogen stod plötsligt ett äldre par som hejjade på oss och peppade oss till tusen. De hade fått nys om denna cirkusen av en händelse då cirkusdirektören Fredrik snitslade banan några dagar innan. De ville så gärna hejja på oss och hade tagit reda på när och var vi skulle passera förbi. Så där stod dom med tutor och hejjarrop... I ösregn... Vilka människor 💚Det visade sig senare att mannen hade kört vasaloppet 50 gånger och hade haft samma intresse av mjölksyra som oss. 

När vi till slut nådde cirkusmanegen i Bjärnum sprack himlen upp och solens strålar sken på oss.
Det var som om vädergudarna hade velat knäcka oss hela helgen... När detta inte lyckades och när sista triatleten kom till trädgården i Bjärnum så var det inte lönt för vädergudarna att piska på oss längre. Då fick vi belöningen av lite värmande solstrålar. Och belöning ska Cirkusdirektören Fredrik och hans högerhand Mia ha!!! Vilken fantastisk helg. Trodde knappt det var logistiskt möjligt för den lilla löjliga peng som vi betalade att ro ihop detta roliga arrangemang. Det  här är helt klart ett triathlonminne som jag lägger på en alldeles speciell plats i minnesbanken.
TUSEN TACK Mindtriathlon och hela supporterteamet för en galet jobbig och rolig helg precis i mitt tycke och smak.




söndag 2 juli 2017

En osedvanligt intressant man

De mannar jag redan har gjort bekantskap med är Ironman och Rockman. Men det finns ytterligare en man i mitt huvud som jag skulle vilja lära känna. Han är väldigt intressant och spännande. Men han verkar också sanslöst döjobbig, kall, och  känslolös....

Jag svamlar ju förstås om Norseman Xtreme Triathlon
Och bara vetskapen av att denna mannen är från Norge gör ju bekantskapen betydligt mer spännande OCH utmanande. För är det något jag har förstått, så är det att norrmännen är gjorda av segt virke. Det finns ingen, verkligen ingen, tävling jag har gjort som har varit i närheten av risktagande som Swimruntävlingen "Rockman" i norska Stavanger 2016. Och ordet Rock i Rockman har inget med musik att göra utan betyder istället sten. För tävlingen går bokstavligen PÅ sten. Tänk dig att springa 30 kilometer uppe på ett stengärde, iklädd våtdräkt, uppför eller nedför och bokstavligen I ETT VATTENFALL


När jag överlevde Rockman så tänkte jag att nu får det vara bra med sådana här strapatser....Jag är ju bara en enkel motionär som gillar mjöksyra och att töja på gränserna men inte på bekostnad av liv och lem. Och eftersom jag ska fortsätta med att röra på mig till domedagen så får man vara rädd om den enda kropp man har.

Men jag har ju minne som en guldfisk...För nu är den där Norsemannen i mitt huvud. Men det är åtminstone ingen livsfarlig Swimruntävling utan istället en triathlontävling som kallar sig "xtreme".
Distansen är full vilket betyder 3900 m simning, 18 mil cykling och 42 km löpning. Och det är ju i sig inte särskilt "xtremt" men kyla, massor av höjdmetrar och den sista löpsträckan som är uppför berget till målet på Gausatoppen (1880 möh) gör att ingen triathlontävling är lik denna. Alla klarar inte att ta sig ända upp dit..... Det finns nämligen en checkpoint som man måste passera efter en viss tid för att få fortsätta. Klarar man den tidsgränsen väntar en till synes sanslöst tuff väg upp till målet....



Vi får väl se....Kanske tar jag mitt förnuft till fånga och låter bli att instifta bekantskap med denna norrrman och nöjer med mig med att möta den Ironman jag känner mycket väl. Halva honom träffar jag nämligen redan på söndag i Jönköping. Och i KALMAR den 19 augusti står han sen där, i egen hög person.....

The one and only