Visar inlägg med etikett Swim and Run. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Swim and Run. Visa alla inlägg

söndag 30 juni 2013

Vi är i hamn....

 Ja, nästan bokstavligen, eftersom sista simsträckan i Kustjagaren gick in till en av hamnarna i centrum av Karlskrona! Och jag är sååå glad att jag tog beslutet att starta igår tillsammans med Lotta Järnviljan och att tån höll hela vägen fram till Karlskrona. Detta kommer att bli ännu en sak att skryta om när man sitter i gungstolen som en gammal gumma och stickar raggsockar om några år......

Men om jag börjar i andra änden så gick det till så här:

Utrustningen (men snorkeln lämnade vi hemma)

Efter en dålig natt sömn (som vanligt när nåt ska hända som jag inte har koll på!) så gav vi oss iväg till Scandic Hotel i Karlskrona där det var utlämning av startkit, (dvs nummervästar, simmössor, karta  och sportident pinne). Mååååånga vältränade och framförallt UNGA människor var redan på plats. Inte så många tjejer, men av de tjejer som var där hade flertalet "Ironman emblemet" någonstans på sig. Ja, vi hade nog kommit rätt i alla fall......Det kändes som att det skulle bli bra träningsdag för kommande Ironman.

 
Innan vi skulle bussas ut till starten på Torhamnsudde i sydöstra Blekinge fick vi lite "raceinfo" och då förstod vi att kartan skulle bara behöva användas om snitslarna eller pilarna i marken hade saboterats under natten. Puuuhhh.......tack för det! Det skulle finnas två brytpunkter som man skulle ha passerat innan vissa klockslag för att få fortsätta. Men det kändes som dom var väl tilltagna. Kanske var dom mer till för att skrämma bort dom som tänkte sig göra en "Walk and swim" istället för en Swim and Run"!
 
Trots vår oerfarenhet i Auqathlon (låter lite mer proffsigt än Swim and Run :-) så kände vi oss väl förberedda. Vi hade ju testat vår utrustning innan i veckan. Jag skulle ha sportdryck i min "kamel" (ryggsäck) och Lotta hade vatten i sin. Vi hade vars två turbogel och den obligatoriska utrustningen var packad. Det man var tvungen att bära med sig var vars en daurbinda och ett första förband kit plus egen vätska. Vi valde att inte ta med oss några simhjälpmedel, men vi såg många andra som hade framförallt dolme och handpaddlar. Vi hade en tanke på snorkel men vi lämnade den hemma. Så här i efterhand tror jag vi gjorde rätt. Kanske hade vi kunnat få lite mer fart i simningen med simpaddlar på händerna men dom är, å andra sidan, ganska mycket jobbigare att simma med.



När vi kom fram till starten var det riktigt soligt och varmt. Vi bytte om och satte på oss våtdräkterna och knöt armarna på dräkten runt midjan eftersom första sträckan skulle vara 8 km löpning.



Klockan 10:30 gick starten och vi gav oss iväg. Det var en speciell känsla att springa i en torr våtdräkt och efter några kilometer var vi som två kokta spättor däri. Vi hade en farozon framför oss (dvs en patrull med pappa och son!) som vi tog rygg på och som fick fungera som farthållare.
Jag fick hejda Lottas tempo flera gånger för jag visste inte hur mycket jag vågade pressa ifrån med den onda tån och vid ett par felsteg högg det till som en kniv i den. Så visst slog tanken mig redan efter ett par kilometer att det kanske inte skulle gå hela vägen. Men på något konstigt sett så mådde tån bara bättre och bättre ju längre vi höll på.

När vi kom fram till första simmet som skulle vara 750 m (närmaste vägen!) så klädde vi på oss våtdräkten underst och sedan ryggsäcken och nummervästen utanpå. Sen var det bara att sätta på badmössan, brillor och öronproppar och sen var det sååå skönt att svalka sig i böljorna. Det kändes riktigt bra att simma. Och det var faktiskt en del att titta på under ytan...i alla fall på de första simsträckorna innan det började blåsa och vattnet blev mer grumligt. Jag tror jag har hittat en bekvämlighetszon under simningen, på gott och ont!! Jag kom nämligen på mig själv flera gånger att bara ligga där och skvalpa runt och crawla utan någon större ansträngning. Det är MYCKET tydligt att det finns många nyanser av simning... Inte som löpning precis. Antingen springer man eller så går man...(jaja... lite överdrivet förstås!)

Efter första simsträckan var det bara en kort löpning ute på en skärgårdsö och sen var det i plurret igen. Första gången jag tittade på klockan stod den på 1 timme och 30 min! Och jag som tyckte att vi precis hade startat. Tiden går fort när man har roligt!
Vi valde att behålla hela våtdräkterna på oss resten av loppet. Det skulle bara vara kortare löpsträckor på 2-4,5 km efter den långa startlöpningen och efter att ha blivit våt på insidan av dräkten så var det inte längre så varmt. Dock ångrade jag mig att jag hade tackat nej till det skavsårsplåster till nacken som jag blev erbjuden av Skånepågen från Ystad innan start. För trots en halv burk vaselin i nacken så gnagde våtdräkten sönder skinnet där....Men vi tjänade mycket tid på att inte förändra så mycket mellan löpning och simning utan bara kunna hoppa i vattnet efter att ha satt på simmössa, glasögon och öronproppar. När vi hade simmat färdigt sträckan tog vi av oss detta under tiden vi sprang.

Solen kom och gick under resans gång och vinden tilltog, vilket gjorde att det var lite sjögång på dom långa simsträckorna. Då hade vi svårt för att navigera och simmade ganska mycket fel på en sträcka då jag hade tagit fel riktmärke. I vågorna var nämligen den oranga markeringen på uppstigningsplatsen väldigt liten och otydlig så då fick man ta sikte på något större. Jag siktade på fel båt och jag förstod inte varför Lotta hela tiden drog till vänster....Som ni förstår är det inte läge till någon större konversation under simningen ....Men jag insåg vad jag sysslade med och bytte kurs...
Det fanns två vätskekontroller utmed banan och även två brytpunkter. Brytpunkterna var vi lite osäkra på var dom var, men på två ställe blev vi avbockade och jag gissar att det var där "repen" skulle dras. Vätskestationerna däremot missade vi INTE! Dom var faktiskt efterlängtade. Trots att vi hade både sportdryck, vatten och turbogel med oss så smakade några Snickers gudomligt!

 Klicka  HÄR för att se var banan gick!

Någonstans i mitten av banan var det en mycket kort simsträcka och nog en av de sträckorna som vi skrattade mest under. Det var en bäckfåra på ca 40 m där botten bestod av en jordvälling som man absolut inte kunde gå i! Jodå, vi crawlade över och KRÖP upp i leran! Man sjönk ner till armbågarna i dyngan. Lotta simmade rakt in i vassen och jag höll på att fastna där i gyttjan. Men vi skrattade lika mycket som publiken som fotade oss......När vi kom upp såg Lotta ut som hon hade svart 3-dagars stubb i hela ansiktet, vilket jag såklart påpekade till henne, lyckligt ovetande att jag själv såg precis lika rolig ut... ;-) .

När vi närmade oss centrum var vi slitna. Löpningen började kännas tung och vi hade lite dålig koll på hur långa de olika sträckorna var. Det gjorde att vi fick en tuff sista löpning, då vi (läs jag!) hade fått för oss att vi skulle vara i mål efter sista hamnsimningen men då var det nästan 2 km löpning kvar. Men det var fler än vi som var trötta! Någon stod och spydde havsvatten och det var en kamp om att bita ihop! Och det gjorde vi! Vi bet ihop! Vi hjälpte varandra! Vi delade varandras Camelbacks! Och vi har delat en fantastiskt rolig utmaning tillsammans!



 
 
TACK Lotta "Järnviljan" för att du har så många roliga påhitt och att det är just MIG du lockar med!

Kustjagaren Karlskrona var ett riktigt proffsigt arrangemang. Startavgiften på 1600 kronor var rimlig och att man kunde byta namn (lagdeltagare) i efterhand gör ju att det är fler som kommer till start. När man är två i ett lag så är det ju mer sårbart.

Hoppas nu bara att dom inte höjer startavgiften och att dom gör en lika bra tävling nästa år!

Vem kan delta? Utan mycket simträning i öppet vatten är det nog svårt att fixa att ta sig i mål. Man måste liksom gilla vatten...både utanpå kroppen och klara att få en del kallsupar...
Löpningen var en bit av en kaka...............

torsdag 27 juni 2013

Det får bära eller brista.....

Det blir start i Kustjagaren på lördag, trots att tån inte är riktigt okey. Lotta Järnviljan har lovat på heder och samvete att hon inte slår ihjäl mig ifall jag måste bryta. Hade det varit 26 km löpning i ett sträck hade jag inte ens funderat på att starta. Men nu när man växlar mellan löpning och simning plus att löpningen nog inte är möjlig att utföra i vanligt tempo med tanke på den utrustningen som ska bäras (våtdräkt, ryggsäck, blöta skor på fötterna etc) så finns det en chans att jag kan stå ut med smärtan. Jag testade att springa 5 km igår och jag kunde springa hela tiden utan större problem men problemet kom idag....:-(
Men nu är det färdiggnällt! Jag startar! Med bästa Lotta! Och vi ska ha kul och förhoppningsvis ta oss ända fram till Karlskrona!

tisdag 25 juni 2013

Varför badar ni med skorna på.......

.......och med dykardräkt och VÄSKOR????

Det var fullt av pekande fingrar bland de badande dagisbarn som var på badplatsen när jag och Järnviljan skulle testa utrustningen inför Kustjagaren på lördag. En av alla unika saker som barn har (och bara en del vuxna) är att de spontant frågar direkt när de undrar över konstiga saker. Så det är klart att vi fick frågan!! Mer än en gång!!

Och det vi skulle göra var att testa hur det kändes att simma med löparskorna på och bestämma oss för om vi skulle göra det på lördag eller ha dom i ryggsäcken under simdelarna. Det kändes väldigt tungt de första simtagen men det tog inte lång stund förrän man glömde att man hade skor på fötterna. Värre var det med ryggsäckarna. Den ena, som är en camelback, satt jättebra men den andra som vi testade först, flöt upp i nacken och kändes jättetung. Den var så tät att man kunde hälla ut flera liter när man kom upp på land. Därför testade vi ytterligare en Salomon löparrygga som funkade fint. Den hade, precis som Camelbacken, lite kraftigare höftremmar som höll ryggsäcken lite mer ifrån nacken. Vi glömde dock att lägga i fulla vätskepåsar i dom. Det kommer säkert också att förändra känslan.
Men så här långt har vi läget under kontroll, förutom min lilla tå.....:-(  ! Tån är bättre men fortfarande rejält öm. Det gick inte att springa med den igår. Men jag är hoppfull. Det blir ju bättre för varje dag!

Vi har fått klart för oss att banan på lördag är utstakad med snitslar och karta och man får inte avvika ifrån den. För säkerhets skull gick jag en mycket kort men INTENSIV kurs i orientering och kompassanvändning igår. Så nu har jag fräschat upp mina mycket (!) basala kunskaper i att läsa kartan. Jag har orienterat kartan i norr med hjälp av kompassen, Jag har tagit ut riktningen och lärt mig de vanligaste det symbolerna på kartan. Inte så svårt när man går kursen och framför allt inte när man orienterar runt huset ;-), men jag vet att det är inte så lätt när man står och inte har en aning om varken var man är på kartan eller var man ska.......



To be continued................