Visar inlägg med etikett Spinning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spinning. Visa alla inlägg

torsdag 3 december 2015

The world is spinning around

Igårkväll avverkade jag vinterns första spinningpass med cykelklubben. Och som vanligt var det med viss ångest jag satte på mig blöjbyxan, cykelskorna och pulsbandet. Det är nämligen ett djurisk jobbigt pass som lätt kan sluta i kräkkänslor och att hela spinningsalen snurrar .
Varför? Det är väl bara att trampa? Vem märker om jag fuskar lite och låter tramporna snurra av sig själva? Jo ALLA! Men viktigast av allt JAG SJÄLV! Den där pulsmätaren på storbildsskärmen går inte nämligen inte att fuska mot. Nej, det enda sättet att få upp pulsen till det röda fältet dvs på över 90 % av maxpulsen, är att prestera i mer kraft, mer svett och högre kadens! Det finns inga genvägar, inga nedförsbackar och ingen medvind! Enda sättet att få upp pulsen är att vända ut och in på lungorna och sätta fyr i lårmusklerna.
Igår var det dock inte som det brukar vara. Jag fick nämligen upp min puls betydligt lättare än vad jag brukar. Det var precis som att hjärtat "svarade" direkt och pulsen sjönk inte så snabbt eller så lågt som den brukar göra när jag slår av på kraften. Under passet blev jag lite osäker på om jag hade kalibrerat min pulsmätare med en för låg maxpuls. Trodde mig komma ihåg att jag använde mig av 175 som min cykelmaxpuls förra säsongen. Kanske har jag under sommaren lyckats få upp cykelpulsen lite närmre min "riktiga maxpuls.
Kanske borde jag ändå anta erbjudandet om att få hjälp att mäta upp min maxpuls. Jag har ju inte riktigt vågat att tacka ja ännu. Jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det är. Jag slår vad om att jag skulle få springa upp för en backe om och om igen tills jag nästan dör och då tvingas jag fortsätta lite till och precis innan jag svimmar mäter man upp min maxpuls.....Är det konstigt att man inte riktigt längtar efter en sån test....

Fast i och för sig.... Jag brukar ju inte ta den lätta vägen när det finns en, lite jobbigare, lite svårare eller lite mer utmanande.....

Kristianstad Trail 25 km (fågelvägen gick i bäcken, den rätta vägen vid sidan om....)

Det som inte dödar det härdar....

söndag 16 november 2014

Med hjärtat som insats

Jag var på Mr Spinning El Diablos pass i onsdags. Nervös som vanligt för jag vet att han ger sig helst inte förrän någon ligger som en lase över cykelstyret. Och i vanlig ordning inleder El Diablo spinningpasset med att säga: "För er som inte varit här förut så är ALLT ANNAT än gult och rött rehabträning! Och jag har en piska, så här ska tuggas styrlinda i 75 minuter!!" Med gult och rött menar han pulsmätarna som ser ut som hastighetsmätare där det finns fyra färger. Blått, grönt, gult och rött och där gult är 80-90 % av maxpulsen och rött är över 90 %!

Det här scenariot har jag numera koll på, så innan passet börjar och jag ska kalibrera min pulsmätare med min maxpuls så drar jag bort några snäpp från min löparmaxpuls. Allt för att jag ska lyckas hålla mig borta från rehabzonen. Allas pulsmätare finns nämligen på en vit filmduk framför alla spinningcyklarna så det finns inga chanser till mygel....

Men nu till den mest absurda med hela grejen...
Halvvägs in i passet kör vi "lagtempointervaller" och det innebär att hälften av pulsmätarna är lag 1 och andra hälften är lag 2. I 3 minuter "drar" sedan varje lag. Det betyder att alla visarna ska ligga i den röda zonen största delen av de tre minuterna.
Mitt hjärta tar dock alla chanser till vila så min puls faller som en sten ner till den gröna zonen (rehab !?) så fort jag slår av på belastningen. Så när intervallen för mitt lag börjar så får jag dra på rejält innan pulsen kommer upp bortom den förnedrande rehabträningen  .... ;-).
Då händer det konstiga. Mitt huvud börjar tänka TÄVLING i ungefär samma takt som blodsmaken i munnen förnimmar sig. Kan man tävla med pulsmätarna? Jahaaadå.....I allra högsta grad! Så då sitter jag där och jagar procentenheter. Jag jagar den mätaren som har högst procent med min egen puls. Det finns inga genvägar, inga nerförsbackar, inga rullar att snålåka på. Det enda sättet att närma sig ledaren är genom att bli tröttare, få mer smärta och att bli spyfärdig så att pulseländet slår om till 92....93.... 94 %....
Hur sjuk i huvudet är jag egentligen.....:-)

Ahhh... det är lika bra att inte veta...

Mer mjölksyra åt folket!

torsdag 20 februari 2014

Djävulens påfund

Spinning måste vara djävulens påfund och igår var det nog Satan själv som ledde det.....
Fyyyy bövelen vad jag led! 75 minuter spinning med cykelklubben och med 20 minuters lagtempo i mitten. Nu tänker någon kanske som jag gjorde...Vad sjutton är lagtempo på stillastående cyklar??

Jag gled in i hallen sist av alla och försökte i vanlig ordning att se ganska oberörd ut av allvaret som skulle komma. Jag ställde inga frågor utan låtsades som att jag förstod hela upplägget och hur det skulle gå till.....
Ca 30 minuter in i passet efter flera olika intervaller, stående tunga långa, snabba lite kortare osv osv, kom då lagtempot. "Satan" själv förklarade att alla var i en klunga och pulsmätarna på översta raden var Lag 1 och pulsmätarna på nedre raden var Lag 2. Lag 1 började att "dra" och vi andra låg på "rulle". Jag började förstå...Det lag som "drog" klungan skulle ligga på det röda intervallet på pulsmätaren, vilket skulle innebära över 90 % av maxpulsen!! Som tur var insåg jag förra gången jag var på denna spinningen att min maxpuls är nog mer närmre 180 än 190 så jag knappade in 180 på min mätare vilket gjorde att det faktiskt var möjligt att komma upp i det röda fältet! Men det var inte mycket mer heller!!  Jösses vad jag slet när det var dags för mitt lag.....Jag kände hur magen vände sig ut och in och när pulsen nådde 92 % av maxpulsen började jag bli yr. Lagtempokörningen varierade i längd. Allt ifrån 1,30 till 3,10. Efter dessa 20 minutrarna var jag helt slut och då följde det stående backe på 7 minuter ett par olika snabba intervaller och på slutet 4 minuter med dom 2 sista minutrarna i "Ride of Hell" tempo.

Puuhhh.....

Tack "Satan" för 75 minuters besök i helvetet....

söndag 12 januari 2014

Nej, nu får det banne mig va slut

NU får det bli skärpning för undertecknad! Det går inte för sig, att komfortspringa i skogen längre! Jag måste ändra fördelningen på min träning! Cykling bör ju vara huvuddelen av min träning! Fokus CYKLING CYKLING CYKLING......! Jovisst har jag cyklat de två senaste månaderna, men nästan dagligen tänker jag: "-Nej idag är det alldeles för varmt för att sitta i ett trist förråd och cykla på trainern. Skogen kallar på mig....!" Och det behöver den bara göra en gång så kommer jag! I den by där jag bor har vi inget stort fint träningscenter med all världens olika träningspass och inte heller någon simhall närmre än 3 mil. Men jag har en gigantisk vacker skog precis runt husknuten! Och DET är ett privilegium!





I veckan som gick fick jag iallafall till 2 cykelpass varav ett av dem var ett grymt spinningpass med Åhus Cykelklubb. Jag är en oerfaren spinnare och gick dit med lite hjärtklappning för jag vet ju vilka starka cyklister den klubben har. Men på spinningen skulle jag ju iallafall kunna hålla mig kvar i klungan..... :-)
Den första svårigheten kom redan innan jag satt på cykeln. Nämligen att knappa in min maxpuls på en datorskärm och kalibrera den tillsammans med mitt pulsband. Det var där någonstans all sans och redlighet for ur mig.....
Jag tänkte: "Hmmmm... min maxpuls??? Superlängesedan jag tränade med pulsbälte!! Har aldrig gjort något regelrätt pulstest! Tänk tänk...vad var den högsta pulsen jag kom upp i när jag tränade med pulsbältet på nästan alla mina pass??" 
De sekundrar jag stod och tänkte kändes som hur långa som helst och jag försökte inte visa att jag var i allra högsta grad osäker när jag stod där med mitt finger på väg att knappa in ett tresiffrigt nummer. Jag knappade in 190! Kanske lite högt men det kändes ändå bra att ta i lite i överkant...Men då förstod jag inte att genom att vara "styv i korken" och kanske lägga på några snäpp skulle betala sig på cykeln....

För precis innan passet börjar drar instuktören ner en filmduk framför alla cyklisterna med en mätare för varje pulsbälte. Det såg ut ungefär som en hastighetsmätare med ett vitt, ett grönt, ett gult och ett rött fält. Och en "nål som flyttade sig upp efter min puls. Vid genomgången av passet gjorde instruktören klart för oss att det är det GULA fältet som gäller UNDER HELA passet. Helst även upp och nosa på det RÖDA fältet under intervallerna! Det gula fältet var tröskelpuls och det röda, ja det kan ni ju räkna ut själva....Så hög puls att det snurrar i plymen och en känsla av att spy! Enligt instruktören var det gröna fältet REHAB träning. Aja Baja!!
Passet började och det var tufft!! Jag kämpade och slet för att komma lite högre upp i det gula fältet! Det röda fältet var jag bara uppe och nuddade vid en gång och då höll jag på att ramla av cykeln...."-HÅLL ERA HUVUD UPPE!!" Skrek instruktören och jag fick kämpa upp med mitt huvud som var lika krökt som en hästsko.

Där fanns minsann inte tid eller chans till någon träning i komfortzonen. Kanske tog jag i för lite underpasset eller så tog jag i för mycket när jag knappade in min puls....Eller så var det precis så jobbigt som ett riktigt spinningpass med en bra cykelklubb ska vara !

Det som inte dödar det härdar.....