söndag 12 januari 2014

Nej, nu får det banne mig va slut

NU får det bli skärpning för undertecknad! Det går inte för sig, att komfortspringa i skogen längre! Jag måste ändra fördelningen på min träning! Cykling bör ju vara huvuddelen av min träning! Fokus CYKLING CYKLING CYKLING......! Jovisst har jag cyklat de två senaste månaderna, men nästan dagligen tänker jag: "-Nej idag är det alldeles för varmt för att sitta i ett trist förråd och cykla på trainern. Skogen kallar på mig....!" Och det behöver den bara göra en gång så kommer jag! I den by där jag bor har vi inget stort fint träningscenter med all världens olika träningspass och inte heller någon simhall närmre än 3 mil. Men jag har en gigantisk vacker skog precis runt husknuten! Och DET är ett privilegium!





I veckan som gick fick jag iallafall till 2 cykelpass varav ett av dem var ett grymt spinningpass med Åhus Cykelklubb. Jag är en oerfaren spinnare och gick dit med lite hjärtklappning för jag vet ju vilka starka cyklister den klubben har. Men på spinningen skulle jag ju iallafall kunna hålla mig kvar i klungan..... :-)
Den första svårigheten kom redan innan jag satt på cykeln. Nämligen att knappa in min maxpuls på en datorskärm och kalibrera den tillsammans med mitt pulsband. Det var där någonstans all sans och redlighet for ur mig.....
Jag tänkte: "Hmmmm... min maxpuls??? Superlängesedan jag tränade med pulsbälte!! Har aldrig gjort något regelrätt pulstest! Tänk tänk...vad var den högsta pulsen jag kom upp i när jag tränade med pulsbältet på nästan alla mina pass??" 
De sekundrar jag stod och tänkte kändes som hur långa som helst och jag försökte inte visa att jag var i allra högsta grad osäker när jag stod där med mitt finger på väg att knappa in ett tresiffrigt nummer. Jag knappade in 190! Kanske lite högt men det kändes ändå bra att ta i lite i överkant...Men då förstod jag inte att genom att vara "styv i korken" och kanske lägga på några snäpp skulle betala sig på cykeln....

För precis innan passet börjar drar instuktören ner en filmduk framför alla cyklisterna med en mätare för varje pulsbälte. Det såg ut ungefär som en hastighetsmätare med ett vitt, ett grönt, ett gult och ett rött fält. Och en "nål som flyttade sig upp efter min puls. Vid genomgången av passet gjorde instruktören klart för oss att det är det GULA fältet som gäller UNDER HELA passet. Helst även upp och nosa på det RÖDA fältet under intervallerna! Det gula fältet var tröskelpuls och det röda, ja det kan ni ju räkna ut själva....Så hög puls att det snurrar i plymen och en känsla av att spy! Enligt instruktören var det gröna fältet REHAB träning. Aja Baja!!
Passet började och det var tufft!! Jag kämpade och slet för att komma lite högre upp i det gula fältet! Det röda fältet var jag bara uppe och nuddade vid en gång och då höll jag på att ramla av cykeln...."-HÅLL ERA HUVUD UPPE!!" Skrek instruktören och jag fick kämpa upp med mitt huvud som var lika krökt som en hästsko.

Där fanns minsann inte tid eller chans till någon träning i komfortzonen. Kanske tog jag i för lite underpasset eller så tog jag i för mycket när jag knappade in min puls....Eller så var det precis så jobbigt som ett riktigt spinningpass med en bra cykelklubb ska vara !

Det som inte dödar det härdar.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar