Visar inlägg med etikett Ischias. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ischias. Visa alla inlägg

tisdag 24 oktober 2017

Nytt mål

Nu har jag svaret. Svaret på hur mitt liv kunde förändras från "Ironman" till "Invalidos" på en eftermiddag. Jag har ett diskbråck långt ner i ländryggen. Närmare bestämt mellan L5 och S1.


Det finns inte ett dugg jag själv kan göra åt det. Jag kan bara ge det tid, äta piller och försöka hålla modet uppe. För det är oerhört lätt att bryta ihop när man dag efter dag inser att bara stiga upp ur sängen och duscha är en kamp. Eller att behöva tänka på att ta smärtstillande tabletter på fasta tider dag ut och dag in för att inte få för stora smärtgenombrott. Jag trodde inte att detta kunde hända mig. Jag tränar ju och rör mig hela tiden. Men efter otaliga google- och infosökningar så har jag förstått att man kan inte göra särskilt mycket åt att man är benägen att få ett diskbråck. Uppkomsten beror troligen på någon genetisk svaghet i disken och kan utlösas av ett lyft eller vridning. Jagvisste redan att jag har buktande diskar L4-L5 och L5-S1 så där finns en svaghet sedan innan. Men så här med facit i hand har jag slarvat med bålstabiliteten dom senaste två åren. Kanske hade jag kunnat förebygga det om jag hade gjort hemläxan lite bättre.... Vad vet jag... Men jag kan inte gräma mig över det nu, för det ända jag kan påverka är härifrån och framåt.
Jag får dagligen tips och råd om vad man kan göra för lindring av smärtan i mitt ben. Det är otroligt många som har eller har haft Ischias. Ischias verkar snarast vara ett folksymtom. För det är ju det Ischias är, ett symtom, och inte en sjukdom. För Ischias kan bero på flera olika saker. I mitt fall beror det på ett Diskbråck som kraftigt påverkar den högra Ischiasnerven som går ner i mitt ben.

Från att ha Ironman, Marathon och ÖtillÖ i huvudet har jag nu ett nytt mål.... Att stiga upp ur sängen och vara smärtfri


måndag 16 oktober 2017

Vecka 6

Nu är jag inne på 6:e veckan med ett högerben som håller på att driva mig till vansinne. Det är helt galet vad smärta kan göra med sinnet. Just nu är jag precis allt det jag inte vill vara. Jag är tjurig, gnällig, egotrippad och det finns inte tillstymmelse till spontanitet. Det lilla jag kan göra kretsar runt mitt ben och får utföras när jag har full effekt av smärtlindringen. Många säger till mig att "det måste vara extra svårt för dig som är van vid att träna och aldrig vara still" Skitsnack tänker jag.... det här är svårt för vem som helst. Det är smärtan som är svår, inte avsaknaden av träning. Och vad som  händer om jag inte blir av med smärtan.
Men visst saknar jag träningen...Att kunna göra det man vill och brinner för. Men att detta skulle vara extra jobbigt för mig köper jag inte. Det här skulle jag inte ens önska min värsta fiende.

Men jag har bestämt mig för att komma tillbaka. Men fram tills att jag har magnetröntgats så är detta ett vakuum. Jag låter bara tiden gå. Jag gör som sjukgymnasten har sagt, små coreövningar, promenerar lite och ser till att inte smärtan får segra..... Just nu står det 2-1.....till smärtan....



fredag 29 september 2017

Från 100 till 0

För tre veckor sedan slog den till. Smärtan från helvetet. En kniv i baken och sedan var det haj och goddbaj till allt vad träning heter. Okey.... det är ingen synlig kniv men den känns i min skinka och gör dödens ont i varje rörelse och bränner som eld långt ner i vaden. Jag har haft lite känningar i höfterna och ryggen under en längre tid och även slarvat med att gräva, bära och sitta på huk. Låter klent, eller hur.... Hur kan man göra en Ironman och inte kunna gräva ett hål i trädgården? Men så är det. Jag har en dålig rygg och det finns vissa saker som jag under åren har lärt mig att vara försiktig med. Och det är oftast sådana saker som ändå inte är särskilt roliga, så jag har lätt kunna att säga "-tack, men nej tack" till den där rabatten som är full med ogräs.... Men har man gjort en Ironman känner man sig stark som Pippi Långstrump och vad kunde väl lite grävande och kylskåpsbärande (!) göra med min odödliga kropp.... :-s . Det sa inte pang, klick eller nåt sånt utan smärtan utvecklade sig över några timmar och slutade med att jag överhuvudtaget inte kunde röra mig utan Voltaren och Ipren. Livet förvandlades från en actionfilm till en svartvit gammal film som går i slowmotion. Men jag är faktiskt ganska positiv av mig trots att det inte låter så här, så jag hoppas varje dag att jag ska slå upp ögonen och känna att smärta är borta. Nu har snart tre veckor förflutit och den dagen har inte infunnit sig än. Snarare tvärtom så har det blivit värre. Mitt hopp är dock att eftersom fulldos Voltaren tar det mesta av smärtan och att jag då åtminstone kan stiga upp och ur sängen och jobba så borde det "bara" vara Ischias och inget diskbråck. Jag har redan lagt massor med pengar på att legitimerade personer ska tala om för mig det jag redan själv förstår. "-det verkar vara falsk ischias" "- ta smärtstillande och vila" "-du får ge det ett par, tre veckor" "-jag kan skriva ut starkare mediciner till dig" "- kan vara muskelinflammation" "-akupunktur kan hjälpa". Det är väl klart att ingen vet med säkerhet hur det ser ut i min ryggrad och jag vet att man inte kan skicka kreti och pleti till magnettomografi så fort man söker för lite krämpor. Nej, jag får helt enkelt vänta och låta tiden utvisa om jag behöver någon MR eller inte. Under denna tiden går jag åtminstone till en duktig sjukgymnast. I första hand för stötvågsbehandling för min hälsena. Men den stackars senan har definitivt hamnat på undantaget. Vi hinner inte med den, utan fokus läggs på min rygg och högerben. Så tiden går åt till Akupunktur, tips och råd om hur jag ska göra för att fungera när smärtan från helvetet sätter igång. Så numera är jag och pilatesbollen ej längre ifrån varandra än några meter. Plötsligt behöver jag nämligen inta ryggläge med fötterna högt för att minska pådraget av smärta.
Det här är inget "tycka synd om" inlägg utan bara mitt sätt att påminna hur viktigt det är att vara tacksam över det man kan och inte gräma sig över tider som inte infinner sig, träningspass som inte hinns med eller några kilo hit eller dit.
Så ut och spring, promenera eller cykla! Bara för att du kan......