Huvudet vill mer än kroppen kan....

Om Marathonlöpare är löparsportens små nätta och ettriga golfbilar så är banne mig orienterare och traillöpare bulldozers som tar sig fram överallt oavsett underlag. Otroligt att man kan springa så snabbt som många gjorde på Åhus TrailRun i lördags.

 

För mig gjorde den där förbenade nummerlappen på magen, i vanlig ordning, att huvudet blir så dumt så att den stackars kroppen får lida. Jag tror att dom där två snart får ta och göra upp.....Mitt huvud och kroppen alltså.

Det var nog ca 250 löpare som startade i ÅhusTrailRun i lördags. Mina farhågor om att det skulle bli trångt i starten var helt onödiga. Arrangörerna hade såklart tidtagning med sportidentpinne så vi startades på en rad, i förhållande till vår kilomtertid på 10 km landsväg och tidtagningen gick igång vid startpasseringen. Så det var inte trångt över huvudtaget!

När starten hade gått så sa mina ben till huvudet; "- Ta det lugnt, ta det lugnt, stressa inte, det är vi, benen här nere, som ska göra jobbet och vi behöver spara på krafterna till sanden......"
Huvudet däremot, sa till benen; "Herregud vad långsamma ni är, har ni ingeting att komma med?? Kolla där, hon med den rosa toppluvan springer ifrån er, kom igen spring ikapp!! Slöfockar är ni båda två!"

Nåja, det tog några kilometer sedan hade benen och huvudet kommit någorlunda överens om ett tempo som passade båda..... När stranden kom första gången så var mitt vägval att springa på den lilla strandremsa där vågorna slår in. Det kostade ju såklart både våta skor och strumpor men var helt klart till fördel att få lite bättre fäste under skorna. Det här konceptet var dock väldigt kortvarigt då banan ganska snabbt vände upp i sanddynerna igen. Och i sandynerna sprang man upp och ner i hålor. Och utan att ljuga så sjönk man ner en decimeter på många ställen. Och på de partier som det inte var sand på så var det backar. Korta men branta. Ja, som sagt kroppen fick lida.....

Undertecknad blir omsprungen ca 1,5 km innan mål

Men eftersom jag är som jag är....så betyder svett och mjölksyra nöje för mig (ja, jag vet...... det finns dom som tänker tvångströja....men sån är jag ;-) . Så jag tyckte förstås att det var superkul! Man var tvungen att vara i myllan både med fötterna och huvudet så det var definitivt inga 52 minuter som jag kunde lösa några "världsliga problem" på.  Det var inte många likadana vågräta fotistättningar under dom 10 kilometrarna, så tankeverksamheten gick åt till att se var fötterna skulle sättas ner.

Sandynerna

 

Efter start försvann den "rosa toppluvan" lika snabbt som en avlöning. Och den rosa toppluvan ÄR snabbare, det vet jag, men mitt huvud ville göra att försök att hänga på... och ja ni vet..... huvudet styr jag inte över  ;-). Men jag är nöjd med min insats. 5:a bland damerna och utan en "suck" på tätkvartetten.  Resultatet finns här.


Det är alltid lika häftigt och imponerande att komma ut på tävlingar som är arrangerade av orienteringsklubbar. Det är äkta människor det.....Där går funktion före fåfänga kan man säga. På tävlingsområdet är "ryggsäcksstolen" en lika given asseccoar som hörlurarna är på en marathontävling. Man kan inget annat än att älska löpningens alla kontraster!



 

Damerna fick det lyxiga duschrummet!

Åhus TrailRun... I´ll be back!

Det skulle ju vara Sol på Sunday...det hörs ju på namnet!

Hur ska jag kunna tala om att jag var ute och sprang på Skåneleden i söndags. Det var ju ösregn och inte ens hundar ville gå ut....Vad ska folk tro...Lämna stugvärmen och låta bli att helga vilodagen...

Men datumet var ju spikat sedan länge och vad kunde vi göra åt vädret...Inte ett skit. Bara att gilla läget. Det vore ju förfärligt om Tony, som var initiativtagare till söndagslöpningen, skulle stå själv med alla muffins, kaffe lättöl och allt annat som han alltid bjuder på när han drar ihop ett gäng till sina långpass. Nej, det var bara att bita ihop och ge sig av till Piratens P-plats där vi skulle mötas på morgonen. Puuuuhhhh....det var inte bara jag som kom. Det fick mig att känna mig lite mindre galen...

 

Sedan följde 37 km episk löpning...nej nej jag bara skojade....Det var 37 kilometer helvetisk löpning i ösregn, lera och på översvämmade stigar. Men med trevligt sällskap var det ändå en fantastisk upplevelse. Ja, galet eller hur. Men jag vet att det finns folk som förstår vad jag menar.

Brösarps backar



Skylade från regnet några minuter i Vantalängans stuga

Nej det är ingen rökig Whiskeybar....

 

 

 

Verkeån

Gårdagens lärdom:

(dock enbart genom att måla upp "fan" på väggen)

Aldrig ge sig av på denna typen av löpning utan tryckförband i form av daurbinda.

Att falla på spetsiga stubbar kan vara förödande och ett tryckförband kan behövas för att stoppa en ev blödning

Alltid ta med någon form av värmefilt typ foliefilt.

Det går blixtsnabbt att bli nerkyld om man skadar sig och inte kan hålla värmen

Ta med nödproviant i form av energigel, bars att ta när orken tryter

Va säker på att ha tillräckligt med batteri på mobilen så att du kan ringa efter hjälp

Det kan hända mycket. En "enkel" stukning kan göra att du inte kan ta dig tillbaka till startplatsen.

Lås inte in alla sakerna i en bil (tex alla de andra löparnas bilnycklar....)

 

Att springa på Skåneleden är otroligt bra terrängträning. Kan verkligen rekommendera det. Men gör inte det i ösregn.....