Challenge... En riktig utmaning

Ironman i all ära men jag måste säga att varumärket Challenge har imponerat på mig. Jag var nämligen på Mallorca för några veckor sedan och tävlade i en Challengetävling. Det var en medeldistans och gick på sydvästra Mallorca. Challenge har funnits i många år och verkar vara precis lika bra som IRONMAN och med "extra allt" men för mindre pengar. Det var ryggsäckar, finishertröjor, pastaparty, röda mattor och bra service. Konceptet med mastersklasser och kval till VM är ungefär det samma som Ironman.
Tävlingen gick i Peguera. En ganska stor turistby lite utanför Palmaområdet. Och det innebar att logistiken var ganska enkel. 3 timmars flygresa och sedan transferbuss. Det fanns faktiskt flygbussar som accepterade cykelväskor så det tog vi på hemresan.

Tävlingen 

Simningen gick från stranden och var ett varv eller rättare sagt rakt ut och tillbaka igen. Vi hade fått "inside information" redan på torsdagen av en mallorcan som sa att det skulle gå en meter höga vågor på lördagsmorgonen. Viiiiisst......sa vi och fnyste åt den informationen.... Havet var ju lugnt och väderprognosen sa vackert väder och snälla vindar på tävlingsdagen.

När vi gick till starten på lördagsmorgonen möttes vi av precis det vädersiaren hade sagt.... Ett galet hav med vågor som bröts kors och tvärs. Vårt lilla gäng stod på stranden och jag tror att vi alla kände lite oro över simningen. Skulle det ens vara möjligt att ta oss ut till bojen i dessa vågor. Och hur skulle räddningsbåtarna ha koll på oss i alla vågdalar? Men tävlingsarrangören hade ju bedömt det som säkert så det är väl klart att vi fick lita på det. Jag brukar inte känna mig otrygg i öppet vatten. De gånger jag har haft en liten känsla av obehag kan jag räkna på två fingrar så jag kände mig faktiskt inte så orolig. Men när starten hade gått och vi damer stod på stranden och väntade på att få gå i såg vi hur vågorna blev större och större. Jag tänkte att kommer jag bara ut till bojen så kan jag surfa på vågorna tillbaka till stranden. 

09:22 var det damernas tur. Vi sprang ut i havet och vågorna slog emot oss så att det var omöjligt att simma under flera minuter. Vi var tvungna att ta oss ut utanför där vågorna bröts. När jag äntligen kunde simma kändes det som att jag stod stilla i vattnet. Bojarna man skulle ha riktning på såg man i bästa fall var tredje gång man försökte navigera och andas.... Och andas det fick man göra när man kunde och inte när man behövde. För när man skulle andas kunde man lika bra sköljas över av en våg. Trots allt kom jag upp ur vattnet ganska nöjd. Jag hade ju faktiskt simmat hela varvet förutom några sekunder för att rätta till glasögonen. 

Cyklingen på 9 mil var en tvåvarvsbana och hade 1000 höjdmeter. Det var en kul bana som vi hade provcyklat på torsdagen. På grund av banprofilen tvekade jag in i det sista om jag skulle packa ner tempocykeln eller köra tävlingen med linjecykeln. Alla andra i vårt gäng skulle köra med tempocyklar så jag tog min jag också. Och det var nog rätt val tror jag. För även om det var 1000 höjdmeter så var det inga långa klättringar.

Tyvärr så såg man att det var flera cyklister som hade kraschat under cyklingen. Det var nämligen ganska smalt bitvis och det i kombination med vändbana så blev det trångt. Jag och mina vänner tog oss dock välbehållna in till T2 och dödsstupet.... :-o För nämligen UT och IN från cyklingen var det en brant ramp som vi tog oss både uppför och utför med cykeln i handen och med cykelskor på fötterna. 

En mer stapplig avslutning från cyklingen får man leta efter. På vingliga ben tog jag mig ner för detta stup med cykeln i ena handen och krampaktigt tag om ledstången i den andra.

Löpningen var en 4-varvsbana med flera vändpunkter. Det innebar mycket folk överallt och även om det var en backig och jobbig halvmara så var den kul eftersom man aldrig var själv. 

Mina ben kändes supertunga och jag hade förstås ingen aning om hur jag låg till. De tusen höjdmetrarna från cykelmomentet gjorde sig tillkänna i löparbenen. Jag sprang i mål på en 4:e plats i min åldersklass och förstås precis utanför pallen. Men 4:e platsen innebar dock en kvalplats till VM i i Slovakien 2020, eftersom de 6 första i varje klass fick biljetter (läs köpa biljetter). Jag tackade dock NEJ till kvalplatsen. Det passar nämligen varken in i mitt liv just nu eller i plånbokens prioriteringar.

Men det var förstås kul att ha kvalat. Mia, Sara och Fredrik kvalade också i sina klasser. Fredrik och Sara hamnade också på podiet i M40 respektive K50. Inte undra på att man kände sig stolt på prisutdelningen att får vara en del av detta snabba och snygga gäng!

Glädjen och feststämningen på prisutdelningen var tyvärr inte sån som den brukar vara. Kvällen som skulle avslutas med pompa och ståt började nämligen med en tyst minut för den 45-åring som miste livet i vågorna under simningen.....

Det var så otroligt chockerande och sorgligt. Vi som var där pratade mycket om det under de efterföljande dagarna och själv kan jag numera räkna mina obehagliga simupplevelser på tre fingrar...

Imorn är en annan dag

En vecka går fort. Speciellt när man har roligt. Imorns träningsläger på Mallorca är slut och allt har gått bra! Inga incidenter, olyckor eller annat. Nej, det har varit en vecka full av svett, skratt, utmaningar och spurtstrider. Det har varit ett härligt gäng även i år. För det är helt klart deltagarna och inte ledarna som gör lägret så bra :-)

Här följer lite bilder från veckan:

Cap de Formentor (Mallorcas nordligaste fyr)

Tidig morgon vid Hotel Duva innan avfärd

En av Mr Imorn

Lotta på den högsta punkten på Mallorca, Tunneln vid Puig Major

Lunchstopp i Deia

Mellan Valldemosa och Deia

Soluppgång över viken i Puerto Pollenca

Morgonjogg

Eftermiddagssim

Glatt gäng efter 14,5 kilometer uppför från Soller till Puig Major

På väg till Sa Calobra

Depåstopp vid Cala Mondrago

Lunchsim vid Cala Mondrago

 AfterBike vid poolen

Det verkar som att det blir ett läger och ett 5 års jubileum 2018. Då finns det löften om att det ska bli det bästa lägret nånsin! Jag kan knappt vänta....

Så funderar just du på att åka på ett cykelläger som innehåller allt från hård cykelträning till lättsamma stunder vid poolen så håll utkik på Imorns hemsida när anmälansläpps till 2018 års träningsläger på Mallorca.

Imorns träningsläger 2017

Träningsläger på Mallorca står för dörren och jag har förmånen att få vara en av fyra ledare även i år. Det ska såklart bli jätteroligt, men som vanligt står jag här och har hemlängtan redan innan jag har kommit iväg. Det som tycktes vara en kanonidé i höstas känns nu som helt vansinnigt....Att vara ifrån barnen i 15 dagar....Hur tänkte jag egentligen? Jo men jag tänkte ju först träningsläger en vecka sedan stanna kvar för att slappa och göra allt det där som man aldrig hinner när man är ledare och sedan avsluta vistelsen med den tävling jag alltid velat köra. Det vill säga Ironman 70.3 Mallorca (1900 m sim, 9 mil cykling och 21 km löpning).
Men jag kommer att längta ihjäl mig...Får helt enkelt sitta på SKYPE varenda kväll. Får väl se om dom svarar... Livsverken börjar ju bli stora och vill inte längre umgås med mig lika mycket som jag vill med dom. ;-)

Eftersom det blir en lång vistelse i år och även ovan nämnda tävling så får tempocykeln hänga med i år. Har våndats även över det beslut... Frågor surrar i huvudet som tex "Hur kommer jag att kunna köra nerför med en tempocykel som är gjord för att gå platt...? Cykelbanan på tävlingen går upp i bergen och kommer tidsvinsten vara värt besväret med sämre växlar och sämre bromsar??

Eller kommer jag överhuvudtaget att få stopp på "lokomotivet" när carbonfälgarna är stekheta av att man har bromsat konstant i 9 kilometer i utförskörningen till Sa Calobra? "
Det återstår att se. Kassetten bak är i alla fall bytt till 12-28 så att jag åtminstone ska kunna ta mig upp i bergen med hedern i behåll...
Nu ska den bara packas ner i väskan och förhoppningsvis sedan komma fram hel.

Nästa problem är att hålla vikten...I väskorna alltså...(Ja annars också för den delen. Ska inte nämna vad cykelträning gör med aptiten...)
Som man kan se så finns det ganska mycket "luft" i väskan. Det är väldigt enkelt att fylla dessa hålrum med "bra att ha grejor". Men risken är då att väskan blir lika tung som när jag reste till Barcelona för att tävla 2015. Då vägde den 39 kg och vi behövde vara två för att lyfta den....

/Peace Love och Cykelskor

Imorns träningsläger på Mallorca

För tredje året i rad har jag varit på IMORN´s träningsläger på Mallorca. Och i år fick jag fortsatt förtroende att vara en av 6 ledare och det kändes förstås väldigt roligt. Vi bodde som vanligt i utkanten av den mysiga byn Port Pollenca så nu har har jag ganska bra koll på vägar, berg, avstånd och inte minst höjdmetrar. För är man på Mallorca, och i synnerhet på den norra delen av ön så handlar det mycket om höjdmetrar. Så på de sena eftermiddagarna (som oftast blev tidiga kvällar), när alla cykelgrupper samlades, i svettiga cykelkläder, över en öl vid poolkanten så var det inte några snitthastigheter man skröt om, utan istället hur många höjdmetrar man hade tagit under dagen. Att ta en "afterbike" och doppa ner trötta ömma cykelben i en kall pool och samtidigt återställa vätskebalansen med en kall öl...det kan man kalla finfin cykling det!! För allvarligare än så behövde det inte vara. Men visst.... ville man vara lite mer seriös så erbjöds det såklart alltid ett Brickpass (löpning efter cyklingen) innan man kom till poolen och tog en öl ;-) .

Det är helt klart den fantastiska cyklingen som gör lägret på Mallorca så speciellt och såklart också den fantastiska gemenskap som IMORN står för.

Tänkte kort berätta lite om några av de rutter som vi cyklade under veckan:

Port Pollenca - Cap de Formentor- Port Pollenca

Ca 4 mil 

Cap de Formentor, och den nordligaste fyren på Mallorca

Galna getter som säkert var helt sockerabstinenta av alla cyklisters rester av kakor, energibars och gel

Ett kaffestopp vid en av Mallorcas vackraste stränder Platja Formentor

Platja Formentor

Port Pollenca- Sa Calobra-Port Pollenca ca 9 mil

Om man kommer till Mallorca för att cykla i berg är Sa Calobra bara ett " måste ". Först cyklar man upp till Coll de Reis 682 möh för att sedan cykla ner till den lilla viken Sa Calobra. Väl där nere sätter man sig och njuter av en Paella eller något annat gott och sedan kommer man på att den enda vägen hem, är samma väg som man tog sig ner på! Det vill säga uppför, med en snittlutning på 7% i hela 9,5 km!! Och har man dessutom ambitionen att cykla snabbare än vad sin närmaste cykelkonkurrent har gjort stigningen på, så får man smaka på paellan många gånger om, vill jag lova!

Vägen till Sa Calobra är troligen en av dom mest spektakulära vägar som finns och jag behöver väl knappast säga att det finns dom som övar sig på köra fort nerför också. Och det kan kosta betydligt mycket mer än svett och energi

Jag och en av Mr IMORN uppe vid Coll de Reis

Gänget som tog sig till Sa Calobra med mig.

Faller en falleralla...tralla lala

Sa Calobra viken

Jag ljög lite om att den enda vägen från Sa Calobra är upp...Det finns en båt också...även kallad "Chickenship"

När man väl är på toppen igen så är självförtroendet det också!

                   Fortsättning följer......

Coll på läg(r)et?

Nu är jag på väg till Mallorca och en vecka full av träning står för dörren. Jag har nämligen fått förtroendet att vara ledare i år igen på Imorns träningsläger. Det känns fantastiskt roligt, spännande att få komma ner igen och förhoppningsvis få lite sommarvärme,  bara träna, äta, tragga svett med likasinnade och ha kul. Det kommer som vanligt att vara fokus på cyklingen som för övrigt är helt fantastisk på Mallorca, men det kommer givetvis också erbjudas löpning och simning i den magiska lagunen i Port de Pollenca. Vi bor på samma hotell i Port de Pollenca och en hel del av lägerdeltagarna är kända ansikten och för mig är det tredje gången gillt. Kanske är det därför jag har varit urkass på att studera kartor, lära mig namnen på alla "collar" (=bergstoppar) och vilka höjdmetrar som är "måsten" i träningsloggen. Dom där klassiska rutterna i nordöstra delen av Mallis har jag ju faktiskt cyklat och har något sånär koll på. Sa Calobra, Puig Major, Cap de Formentor, Petra, Port de Soller mm. Det jag saknar i träningsloggen är tex Vall de Mossa och såklart en massa massa annat på södra Mallorca. Ja det finns verkligen hur mycket som helst att utforska på Mallorca. Man får bara inte glömma höja blicken från bakhjulet man har framför sig, så man inte missar hisnande utsikter uppifrån bergen, apelsinlundar och för gudskull inte bergsgetterna som har en förmåga att plötsligt ta ett steg från diket rakt ut på vägen! Så nu ska jag hålla mina tummar för att ingen råkar ut för några allvarliga krascher och att vi alla får en bra och kul vecka utan ett enda oanvänt träningsplagg med oss hem igen.

Port de Soller

Det sämsta med att åka iväg på träningsläger till Mallorca är att kontrasten att cykla här hemma i snålblåst, duggregn och kyla blir väldigt stor. Men nu är det minsann slut på sötbrödsdagarna.... Åter till verkligheten. Iskalla tår, ensamma cykelträningar, motvind i alla väderstrecken och inte en enda Cappucino....Om det är synd om mig..? Nej inte ett dugg!! Det är på träning man ska "stöta på patrull"! Då kan det förhoppningsvis bara bli bättre när det väl gäller.

Men för att återgå till Mallorca måste jag ju bara berätta om Port de Soller rundan. Det är en av alla klassiska cykelrundor på Mallorca.

Jag fick förmånen att cykla denna rutten på lägret och med en liten grupp på 4 personer. Det var jag väldigt glad över! 

Vi gav oss av tidigt på fredagsmorgonen från Port de Pollenca  för att först cykla de "platta" 75 km fram till Port de Soller. Det är nog just den långa cyklingen fram till Port de Soller från Port de Pollenca som gör rutten ganska respektingivande.
Innan man kommer till kusten dvs till Port de Soler når man Soller. Där ska man över berget ut till kusten. Då finns det två vägar att välja på, åtminstone om man är bilist. Den ena vägen går genom berget via en tunnel och den andra går upp över bergat på serpentinvägar. För cyklister finns det bara en att välja på! Och det är den som går över berget. Cyklister är nämligen inte välkomna i tunneln!

 

Den "lilla" stigningen på ca 5 km upp innan det vände ner till Port de Soller var riktigt fin. Nästan inga bilister alls. Dom flesta körde ju i tunneln. Utsikten över slätten var fin och man kunde se ända bort till Palma därifrån.

"

 

Port de Soller är en väldigt vacker by vid kusten. Den är bland annat känd för spårvagnen som går ända från Palma och hit. Tyvärr kändes det inte alls lika gästvänligt på serveringarna här som i dom små byarna mitt på ön. I Port de Soller var det minsann inte bara att flytta ihop bord och stolar så att alla fick plats. Nej då, det ogillades av krögaren. Men det var inte så långt till nästa hak så det var bara att säga "-Tack o hej, vi käkar hos din konkurrent här bredvid istället

 

 

 

 

Men nu åter till anledningen att vi var just där! För i Port de Soller börjar det roliga. Då ska man nämligen ta sig upp en 14 km lång serpentinväg till Mallorcas högsta topp, Puig Major ca 1440 möh. Klättringen, är som sagt 14 km lång och har en snittlutning på 6,2 %. Själva cyklingen uppför, tyckte jag nog inte var så tuff men det är klart att den totala längden på rutten, ca 13,5 mil gör ju att den ändå blir ganska jobbig. Men Sa Calobra-vägen tycker i alla fall jag, är mycket jobbigare trots att själva klättringen är 5 km kortare.

 

På slutet av stigningen finns en tunnel och på andra sidan uppenbarar sig Puig Major och flera alldeles blågröna sjöar. Sällan är väl ljuset i tunneln så välkommet....

 

Puig Major är väl kanske inte så spektakulär i sig. Det går inte att komma ända upp till toppen då området är avspärrat av militären. Men visst känner man att man är högt uppe!

 

 

Härifrån är det ca 4 mil härlig cykling som mest går nerför tillbaka till Pollenca. Först når man vägskälet till Sa Calobra där fortsätter man ner till Coll de Batalla och sedan vidare ner till Coll de Femenia och därefter ca 8 km utförkörning ner mot Pollenca igen.

 

För oss blev Port de Pollenca -Port de Soller- Puig Major- Port de Pollenca cykeltid på 6 timmar och 7 minuter plus lunchtid och några få korta stopp till. Det blev ca 2100 höjdmetrar och upplevelse som hette duga

 

Ja, vad ska man säga.... På Mallorca är cykling som bäst!

 

Men nu är det "back to basic". Nu ska det nötas gummi mot asfalt och stångas med motvinden här hemma. Så idag var det cykling som var lite grå, lite regnig, kall och blåsig. Helt enkelt cykling som den är mest...

/Cykla lugnt

 

 

 









Sa Calobra

Jag är övertygad om att en av världens mest spektakulära och vackraste vägar finns på Mallorca. Det är vägen som slingrar sig likt en orm, på den nordvästra sidan av Mallorca, ner till en fantastisk vik som heter Sa Calobra. Under träningslägret var denna cykelrutten givetvis något som alla såg framemot. En del med lite fasa och andra med tävlingsinstinkt för att göra den 9,5 km klättringen så snabbt som möjligt.

Eftersom vi bodde i Port de Pollenca började vår rutt till Sa Calobra med ett par mils platt körning. Men man kan även nå Sa Calobravägen från andra hållet dvs från Port de Soller. För oss började den första stigningen upp till Col de Femenia. Den är ca 7 km med 7 % lutning (515 möh) och är den första utmaningen på resan till Sa Calobra. Efter att man har nått Col de Femenia så är det en fantastiskt fin cykling på bergsvägarna. Det går både mycket nerför och en del uppför. Det finns flera ställen som är värda att stanna på, för att knäppa några fina bilder! Ta dig tid till det! Dom bilderna är ljuvliga att plocka fram när novembermörkret kryper innanför skinnet....

Uppe vid Portalen efter ca 3 mil delar vägen sig mot Soller och Sa Calobra. Där finns det en liten kiosk där man kan förlusta sig med färskpressad juice och all annan tänkbar energi. Därefter fortsätter det uppför några kilometrar till till coll dels reis! Sedan uppenbarar den sig!! En väg som är helt makalöst vacker! Då bär det utför vill jag lova! I 9,5 km! Om man är lika feg som undertecknad lär bromsytorna på hjulen vara brännheta när du når havsnivån igen! Det är väldigt skarpa kurvor i serpentinerna bitvis, och det är ofta mycket trafik. Det finns tider mitt på dagen som man ska undvika att cykla här då det är massor med trafik. Minns inte exakt vad det stod på skylten men typ mellan 13:00-15:00. När man sedan har nått botten kommer man till en väldigt vacker vik och plötsligt slår det en att det finns bara en väg tillbaka! Nämligen uppför samma väg som man körde ner....

Vi stannade ju såklart där och åt en god lunch. Men innan paltkoman gjorde sig till känna hoppade vi på hojarna igen och stod inför lägrets största utmaning! Att cykla tillbaka upp till Coll de Reis, 9,5 km med 7% snittlutning och med en maxlutning på 12%. Där kan man minsann tugga styrlinda!!
Den är otroligt jobbig och tar aldrig slut! Har man tillika lite bråttom för att man har startat klockan vid startskylten, allt för att få en tjusig logg i Strava eller Garmin, så kan lätt Paellan smakas flera gånger kan man säga....

Men det är värt varenda mjölksyramolekyl. För att komma hem och säga att man varit på Mallorca och cyklat utan att kunna säga att man var där vore inte kul! Så det är bara att bestämma sig! Det går!

När man kommit upp de 9,5 km till Coll dels Reis så är det några kilometer ytterligare lite lättare stigning till, innan det bär utför till Portalen och vägskälet Soller och Pollenca.



Om man ska till Port de Pollenca, är det ca 3 mil skön cykling med ganska mycket utför härifrån. Hela cyklingen tur och retur Port de Pollenca till Sa Calobra blir ca 9 mil.

Att cykla denna rutten innebär mycket individuell körning. Det är svårt att hålla ihop som grupp när det går mycket uppför. Detta gjorde att det blev en extra utmaning att vara ledare. Skulle man vara först och visa vägen? Eller sist för att pusha och peppa den som kanske har den största utmaningen? Hur ofta ska man begära att alla ska stanna och vänta in de som kommer på efterkälken? Det blev inte bättre än att man fick loopa tillbaks och räkna med ett visst svinn....Nej jag bara skojade....Alla kom rätt till slut.

Sa Calobra är helt klart en av dom finaste, men även tuffaste cyklingarna på Mallorca! Men att få komma hem och säga "been there, done that"  kan hjälpa en att bita ihop när man är som tröttast och det fullkomligen brinner i låren i någon av alla serpentinsvängarna under den 9,5 km långa stigningen. 

Fortsättning följer....