Teneriffa, lite mer än bara grisfester

Om man vågar vägra Swift och ändå vill hålla sig i någorlunda cykelform under vintern får man köpa värmekuddar att lägga i cykelskorna eller resa till något ställe som åtminstone håller temperaturer som en dålig sommardag i sverige.

Och var är det närmaste varma stället för oss svenskar under vintern....?Jo Kanarieholmarna....Detta ikoniska och ofta lite ironiska charterresemål...

Så valet av att boosta cykelformen i år blev kanarieholmen Teneriffa. Den grönaste ön av dom alla och där Spaniens högsta berg Teide (3718 m) ligger. Vi valde att utgå ifrån Los Cristianos. Dels för att det är mest sol på södra delen och för att få lite semesterkänsla med allt vad det innebär. Och på Kanariaöarna innebär det verkligen Sällskapsresan In Real Life skulle man kunna säga. Tiden har liksom stått stilla i 30 år och svensk Charterresa gör verkligen skäl för sina fördomar på Kanarieöarna....

Nu åkte vi inte riktigt charter, men flög däremot med ett chartrat plan från Malmö. Det är såååå smidigt att bara sladda in med bilen på Sturups flygplats, slänga av resväskor och cykelväskor 20 meter utanför ingången och 10 minuter senare är man incheckad och klar. 

Ytterligare 5 ½ timme senare landar man på Teneriffas södra flygplats. Kan det bli smidigare....?

På flygplatsen blev vi vänligen men bestämt avvisade att stiga på lokalbussen med de stora cykelväskorna, men 2 minuter senare blev vi uppraggade av en taxichaufför som körde oss ända fram till hotellet för en väldigt billig peng. 30 EURO för ca 2 mils resa. Hade vi förbokat samma taxiresa på nätet hemifrån skulle det kosta minst 80 euro (eftersom vi utöver resväskor har stora cykelväskor också....). Så tänk på det! Alltid billigare att köpa taxiresa på plats!

Att cykelträna på Teneriffa var helt okey. Men man måste gilla att cykla uppför. För det fanns inte många platta rutter. Dom få vägar som gick på "platten" var ett huller om buller med rondeller, motorvägar och stoppljus varannan kilometer. Så man får räkna med att dom fina vägarna att cykla på gå antingen bara uppför eller bara nerför. Från Los Cristianos cyklade vi bland annat en väldigt fin, lite lagom cykelrutt "Los Cristianos- Granadilla-Vilaflor-Los Cristianos" (ca 6 mil och 1400 höjdmeter).  Alla höjmetrarna var upp till Vilaflor som verkar vara en "bikepoint" uppe i bergen. Där fnns ett populärt cykelfik och därifrån hade man tre olika vägval, ungefär som Col de sa Bataia på Mallorca. Så i Vilaflor fortsätter man antingen uppför till Teide eller ner till Los Cristianos eller tillbaka mot Granadilla.

Vägarna uppe i bergen var verkligen fina och man cyklade bokstavligen igenom molnen uppe i bergen. Vi hade otrolig tur med vädret för jag kan tänka mig att det kan vara väldigt nyckfullt både med temperaturer och nederbörd.

Utsikten på 2100 meter över havet med Gran Canarias högsta topp
Pico de La Nieves i bakgrunden

Att cykla upp till Teide får man absolut inte missa. Med cykel kommer man dock inte högre än 2200 meter. Dom sista metrarna får man vandra (jag tog dock inte den utmaningen i cykelskorna). Förvänta dig dock inte någon hisnande utsikt. uppifrån Teide. Åtminstone inte på toppen, alltså där bilvägen är som högst. Där är det som att cykla i en blandning av vulkanlandskap och Vilda västern. Dock var det vacker utsikt på flera platser längs med vägen upp eller ner.

Nästa rutt som man inte bör missa är Los Gigantes upp mot Santiago del Teide. Det var en väldigt fin klättring. Har man bra ben och inte minst bra bromsar kan man välja att cykla till Mascadalen från Santiago de Teide. Dessutom behövs ett sjuhelvetes tålamod... För denna vackra smala slingrande väg är full med bilar och turistbussar. Jag hade inte något av det så vi cyklade en bit ner i denna vackra dal innan jag insåg att det skulle inte gå att komma upp på ett vettigt sätt. Det skulle bli stopp i varje serpentinsväng pga bussar som fick stanna, backa och knixa sig runt i svängarna. Sedan var det dessutom så brant så att jag slirade med bakhjulet och hade svårt för att få stopp på cykeln trots full broms... Nej det var inte värt det. 

Vägarna på Teneriffa var helt klart värda att asa med cykeln för. När det gäller simning så ligger Los Cristianos skyddat av vågbrytare så det var väldigt bra vatten att simma i. 

Löparskorna hade dock kunnat få stanna hemma. Där vi bodde var det egentligen bara strandpromenaden som dög till att springa på. Och då var man tvungen att välja rätt tidpunkt typ tidigt på morgonen. För på eftermiddagen var det så trångt så att det vara bara ett kryssande mellan, alla människor som flanerade där.

/Hasta la Vista Teneriffa

Stopp och belägg!

Ser ni något.....? Inte...? Nej, det gjorde inte jag heller...

Förstora bilden så ser ni att det finns en kedja uppspänd över vägen. Här kom jag nerför när jag tränade med cykelcrossen för två veckor sedan. Ca 2 meter innan upptäcker jag kedjan och det var alldeles för sent för att bromsa. Jag hann tänka att nu går det år h-vete. Och mycket riktigt ...Minns att jag försökte hoppa över kedjan med hela cykeln. Men om jag inte kan hoppa med cykeln någon annan gång så varför i herrans namn skulle jag kunna göra detta nu och dessutom 2 dm högt.... Nädå det blev som jag hann tänka. Det tog tvärstopp och cykeln fastnade i kedjan. Jag slog en frivolt tillsammans med cykeln och hann inte ens släppa styret. För att vara efterklok var det nog väldigt bra att både händer och fötter satt fast på cykeln ända ner i grusen för jag skadade mig minimalt... Jag blev mest rädd och förbannad.... Både på den som hade spänt upp kedjan och på mig själv över att inte ha uppmärksammat den. Jag fick loss cykeln och försökte känna efter om jag var hel. Det verkade okey. Min ena hand var illa sargad och hakan blödde. Satt en stund och tänkte att jag borde kanske ringa efter hämtning men till min stora förvåning funkande ju cykeln så jag trampade hem....

Men varför hänger man upp en kedja utan att märka den så att den syns? Kan väl kanske inte klandra någon ATT det hänger en kedja där, men varför inte hänga den med reflexer eller varningar så att den syns? Jag borde kanske inte heller ha cyklat där då sträckan ingick i Skåneleden och där säger man att man inte bör cykla. Det kan jag förstå men jag kom själv och det var en grusväg.... Det kan väl inte göra något att cykla på en grusväg...

Som grädde på moset säger försäkringsbolaget att glasögonskadan gäller inte om man har cyklat Downhill, MTB, Cykelcross eller BMX .... Jo jag tackar .... Men vad är ett par brillor när är allt annat är okey Så jag tackar någon annan för något mycket större än vad Länsförsäkringar någonsin skulle kunna betala ut 🙏

Love Peace and Cykelskor

Finns inga dålig väder....

eller....
Jo men såklart finns det dåliga väder, och i synnerhet dåliga kläder. För ska man hålla på att träna cykling på vintern så är kläder och skor A o O! Denna vintern har varit en katastrof när det gäller vinterväder men suveränt bra för cykelträning utomhus. Jag har inte behövt ställa in en enda gång pga snö eller is. Vad cyklar man på då om man som jag inte vill cykla svåra tekniska MTB spår? Jo cykelcross, Gravelbike eller som jag, på en superlätt MTB med hårt pumpade däck och med bra utväxling. Då kan man hålla sig på grusvägar, skogsvägar, banvallar och asfalt så att farten inte ska bli för hög och därmed också temperaturen inte för låg. Men också för att få motståndet (watten) i pedalerna så att träningen blir likvärdig sommarcyklingen.
Vad cyklar man i då? Jag cyklar i långa vintercykelbyxor, ullstrumpor, vintercykelskor och termo skoöverdrag.
På ovankroppen har jag merinoull längst in. En långärmad funktionströja med lite flossad insida, en vindtålig vinterjacka som jag egentligen köpt för längdåkningsskidor och en reflexväst. Om det är under 5 plusgrader och blåsigt har jag en buff i halsen som jag kan dra upp under hjälmens hakband.
På händerna har jag GribGrabs vintervantar.

Jag fryser i princip aldrig om kroppen men fötterna är en katastrof.....

Temperaturen mellan tårna direkt efter en helt vanlig vintercykling :-o

Kvällscykling på vintern är faktiskt mysigt och beroendeframkallande

Om det nu hade blivit en vinter här i skåne så skulle jag köpt ett par uppvärmda sulor. Det måste ju helt klart vara melodin. Inte billiga men säkert värda varenda krona. Man kan till och med styra dom med en app i telefonen. Det ni... ;-)

/Peace Love and Cykelsulor

Tar tag i nya tag

Vilken otrolig sommar vi har haft! Och med den har det följt cykelträning som man aldrig har upplevt på våra breddgrader! Inte en enda armvärmare eller vindväst har behövts på hela sommaren. Jag har skämt bort mig själv med sällskap av cykelklubben, triklubben och andra vänner. Det har varit lunchstopp, fikastopp och till och med ett och annat dopp i blöjorna i cykelkläderna. Det är med vemod man lämnar dessa månaderna bakom sig eftersom man inser att man nog aldrig får uppleva en sån här sommar igen.

Men nu börjar hösten göra sitt intrång och man har accepterat läget. Löpningen börjar nu kännas mer lockande än cykeln.
För springa det kan man göra alltid, överallt och i alla väder!
Så nu är det nya tag och nya krafter. Ännu lägger jag nämligen inte ner jakten på mjölksyra och sekunder ….

/Peace Love and Löparskor

Att vara i vägen ...på vägen....

Vilken galen sommar vi har. Tror aldrig jag har varit med om nåt liknande. Man kan planera stranddagar långt i förväg och trädgårdsdynorna har legat utomhus sedan i början på maj. Det finns ingen gräsmatta kvar att klippa eftersom allt är avbränt och för en gång skull är man tacksam över att man inte beställde den där resan till solen som man längtade så efter under förra sommarens usla väder. Men eftersom vi verkligen har konstanta medelhavstemperaturer här på norra delen av jordklotet så bestämde jag och Lotta Järnviljan att cykelträna ett par dagar på den danska grannön Bornholm. Vi skulle ju just cykelträna och därför valde vi att lämna bilen kvar i Ystad . Det var ju så varmt och vackert väder!! Vi packade minimalt (!) i en rygga och skulle cykla de 2,5 milen från färjeläget i Rönne till vårt boende i Sandvig. När vi rullade ner för lastbryggan på den danska ön regnande det...Det var kallt och blåste halv kuling... Första regnet på 2 och en halv månad.  Typiskt min otur.. Vi hade ju sett framemot Mallorcanska förhållanden åtminstone vädermässigt.

Joråsatte...Solskensön… Men inte just de tre dagar vi hade valt att åka dit....

Men vi hade kommit dit för att cykla, se ön och ha lite kul tillsammans. Och det hade vi.

Dagen vi anlände så cyklade vi som sagt först med vars en ganska tung ryggsäck 2,5 mil till vårt boende. Vi hade valt att inte bo i Rönne (vilket ju hade varit det mest praktiska eftersom vi lämnade bilen hemma) utan i norra delen av ön. I en by strax utanför Allinge som heter Strandvig. Vi hade hittat ett litet pensionat som hette Sandloppen som var ett riktigt mysigt ställe. Fina rum och trevlig personal. En kyl och kaffemaskin med drycker som man kunde förse sig själv med och sedan skriva en lapp med vad man druckit och sedan sitt rumsnummer. Vi skämtade om att dricka några öl och skriva något helt annat rumsnummer vilket vi såklart inte gjorde...Däremot gjorde någon annan det!!!! På vårt rum!!Dock syntes det ganska väl att det inte var vår handstil så det ströks från vår räkning utan någon som helst diskussion.

Men nu åter till cyklingen...

Vi gav oss iväg efter lunch och cyklade söderut längs med kusten på den östra sidan. Norra delen av Bornholm är betydligt mer kuperad och vi möttes av ganska många berg-och dal backar. Det var ingen "cykelkättring" men ganska långa sega uppförsbackar. Vägarna var fina men det största problemet med cykelträning på Bornholm var att det fanns cykelvägar.....Ja, jag menar problem....Konstigt va?? Men det var smala, dåligt asfalterade och snirkliga cykelvägar som på dom flesta ställen inte alls var lämpliga att susa fram i 30 km/h. Och cykelvägarnas existens gjorde såklart att många bilister inte tyckte att man hade på vägen att göra utan tutade och pekade in på cykelvägarna trots att vi aldrig cyklade i bredd eller tog speciellt stor plats. Man kände sig helt klart i vägen både på vägen och på cykelvägen....

Dag två tog vi vägen i inlandet från Sandvig ner till Duodde. Byarna mitt på ön är nästan obefintliga utan och det är ett lantbrukslandskap med lite gårdar här och var. Nere i Duodde fick vi erkänna att det kunde nog vara en solskensö i alla fall. Men bor man i skåne och längs med östra sidan ska det vara mycket för att stränder ska imponera. Vi har ju så fina stränder hemma. Men faktum är att sanden på Duodde var helt otroligt fin. Nästan som mjöl...

Ska man åka för att cykelträna på Bornholm så kan jag rekommendera att göra det för att komma till alla mysiga små byar längs med kusten och kombinera cykelträning med sightseeing. Kanske stanna i några mysiga hamnar, ta en smörrebröd eller åka till någon fin sandstrand och äta glass. Cyklar man kustvägen runt hela ön så är det ca 11 mil. 

Finaste och mysigaste byarna är helt klart på östsidan. 

Längst ner i söder finns den otroligt stora och fina stranden Duodde och sedan ligger byarna om ett pärlband läng med kusten.

Dom fina badstränderna ligger också i denna delen och den mysiga byn Snogebaeck är bara några kilometer från Duodde.

Sedan kommer Nexö, Svaneke, Gudhjelm och Allinge som är mer hamnar och byar med shopping och restauranger. Uppe i Sandvig fanns en mindre sandstrand och naturen är helt annorlunda där än nere i söder. Mycket mera klippor och längst uppe i norr den häftiga gamla fästningen, Hammershus. Allinge och Rönne är dom två stora orterna på ön och Allinge är helt klart den charmigaste av dom två. Lite mer bohemisk med mysiga gränder och pubar.

Att Kitesurfing är populärt på Bornholm är inte svårt att förstå. Vindarna var friska och det är dom nog i princip alltid.

Vi hade två kul dagar med mycket cykling, smörrebrö, remouladsås och en och annan havtornsöl..