Med hjärtat som insats

Jag var på Mr Spinning El Diablos pass i onsdags. Nervös som vanligt för jag vet att han ger sig helst inte förrän någon ligger som en lase över cykelstyret. Och i vanlig ordning inleder El Diablo spinningpasset med att säga: "För er som inte varit här förut så är ALLT ANNAT än gult och rött rehabträning! Och jag har en piska, så här ska tuggas styrlinda i 75 minuter!!" Med gult och rött menar han pulsmätarna som ser ut som hastighetsmätare där det finns fyra färger. Blått, grönt, gult och rött och där gult är 80-90 % av maxpulsen och rött är över 90 %!

Det här scenariot har jag numera koll på, så innan passet börjar och jag ska kalibrera min pulsmätare med min maxpuls så drar jag bort några snäpp från min löparmaxpuls. Allt för att jag ska lyckas hålla mig borta från rehabzonen. Allas pulsmätare finns nämligen på en vit filmduk framför alla spinningcyklarna så det finns inga chanser till mygel....

Men nu till den mest absurda med hela grejen...
Halvvägs in i passet kör vi "lagtempointervaller" och det innebär att hälften av pulsmätarna är lag 1 och andra hälften är lag 2. I 3 minuter "drar" sedan varje lag. Det betyder att alla visarna ska ligga i den röda zonen största delen av de tre minuterna.
Mitt hjärta tar dock alla chanser till vila så min puls faller som en sten ner till den gröna zonen (rehab !?) så fort jag slår av på belastningen. Så när intervallen för mitt lag börjar så får jag dra på rejält innan pulsen kommer upp bortom den förnedrande rehabträningen  .... ;-).
Då händer det konstiga. Mitt huvud börjar tänka TÄVLING i ungefär samma takt som blodsmaken i munnen förnimmar sig. Kan man tävla med pulsmätarna? Jahaaadå.....I allra högsta grad! Så då sitter jag där och jagar procentenheter. Jag jagar den mätaren som har högst procent med min egen puls. Det finns inga genvägar, inga nerförsbackar, inga rullar att snålåka på. Det enda sättet att närma sig ledaren är genom att bli tröttare, få mer smärta och att bli spyfärdig så att pulseländet slår om till 92....93.... 94 %....
Hur sjuk i huvudet är jag egentligen.....:-)

Ahhh... det är lika bra att inte veta...

Mer mjölksyra åt folket!