Löpande träning

Ibland (läs ofta) när jag är ute och springer så känns det tungt, jobbigt och helt hopplöst. Det är liksom som att min träning står och stampar på samma ställe. Det händer inte ett skit! Jag vill ju att benen ska kännas lätta och att jag ska få lite "kred" för allt slit....

Sedan träffar man människor som springer en gång i veckan och kubbar om en på intervallpassen...
Jag väntar numera på att någon ska komma på det: "Sluta träna och bli snabbare på milen" står det  snart på alla träningssidor.....
Nej....jag tror inte det....

Men om man lägger mycket tankar på dom passen så är det lätt att ge upp. Så gör inte det! Tänk istället att: "för dagens form var detta ett bra pass. Nästa kommer att kännas bättre!"

Det ÄR jobbigt att löpträna och framförallt så SKA det vara jobbigt att springa! Oavsett om man tränar för att springa snabbt, långsamt, kort eller långt så kommer alltid de pass som är kräkjobbiga att finnas. Och ofta (konstigt nog) är det dom passen man minst anar som kan vara så där infernaliskt jobbiga. På intervallpassen är man förberedd, då ska det göra ont. Men när ett vanligt lugnt distanspass känns som att det är det första löppasset man gör på tre månader kan det vara en helt oförberedd känsla. Då är det lätt att man tappar allt löparsjälvförtroende! Och då är det viktigt att INTE ta med sig dom negativa tankarna på nästa pass! Eller kanske till och med skjuta upp nästa pass lite längre för att det var inget roligt på förra....

Så när det gäller löpning får man inte vara för hård mot sig själv! Det är ingen dans på rosor alltid att löpträna. Det är väl därför jag gillar det så skarpt! Det är faktiskt en utmaning varje gång! Och vad gör det, om man hasar sig fram på tandköttet då och då eller om tungan hänger längs med knäskålarna och det ända man tänker är; "herre jösses det är nog inte meningen att jag ska träna löpning jag döööööör innan jag är hemma".
Så trots att det känns så här ibland så älskar jag att kalla mig löpare. För det som skiljer ut en löpare från mängden är att löparen inte låter dessa tankar påverka träningen utan man ger sig ut igen och igen och igen....
Och oavsett om ett löparpass har varit svinjobbigt, smärtsamt och alldeles för långt så VA NÖJD MED DIG SJÄLV, DET ÄR DOM PASSEN SOM GÖR ATT DET KOMMER ATT GÅ LÄTTARE NÄSTA GÅNG.
Och jobbigt.....ja, det är det för alla

/Love Peace och Löparskor