Dock är ju Nyår en tid för återblick och jag har funderat och funderat på vad den största erfarenheten 2014 var.
För min del var det helt klart att våga misslyckas. Att satsa högt och att försöka! Att ge sig in i något som man inte är helt säker på att klara! Jag syftar såklart på ÖtillÖ. Även om det var tråkigt just då så var det helt klart en nyttig erfarenhet för mig. Jag är en människa som hatar att misslyckas! Så därför "skyddar" jag ofta mitt "ego" med att sätta lite lägre mål eller lättare utmaningar för att vara helt säker på att nå målet. Det är ju såklart inget annat än en "egoboost", och jag får höra då och då att jag sätter alldeles för blygsamma tidsmål på olika lopp. Jag går helt enkelt den säkra vägen. Vet jag att jag klarar milen på 43 minuter så sätter jag det som mitt mål på ett 10 kilometers lopp. Då blir liksom allt som är lite bättre än 43 inget annat än en stor belöning till mig själv men kanske också en risk att det inte heller blir så mycket bättre. Fegt? Trist? Ingen chans till förbättring? Manligt? Kvinnligt?
Ja, kanske är det dålig potential till förbättring att inte ha ett specifikt högt mål. Det är ju så populärt nuförtiden att alla som tränar pratar om vikten av att sätta personliga mål. Att inte träna mållöst, planlöst....Allt man gör i livet ska ha ett mål. Och visst har de det om man tänker efter. Men inte tänker jag: "-målet med att jag ska plocka upp ur diskmaskinen är att jag ska kunna fylla den igen" även om det faktiskt är det.
Jag har funderat mycket med det där med mitt mål med min träning. Jag minns att jag fick frågan på mallislägret i våras och jag hade, ärligt talat, ganska svårt att sätta ord på mitt mål med min träning. För det är nog det som det handlar om, just att sätta ord på det! För visst har jag mål. Jag irrar ju inte runt som en mållös eller planlös varelse.
Men nu har jag kommit på det! Eller rättare sagt satt ord på det som jag egentligen vet! Jag tränar för att må bra. Och mitt största mål med träningen är att träna och tävla precis så mycket så att jag kan fortsätta träna. Alla som tränar mycket vet att det är en hårfin gräns till att skada sig under träning eller tävling. Och när det gäller tävling så gillar jag såklart att lyckas. Vem gör inte det? Och det gör jag ju genom att sätta rimliga personliga mål som jag når. Genom att göra så här kommer jag att fortsätta att vara en medelmåtta, kanske en fegis och en ständig tvåa men för mig själv blir det en vinst varje gång eftersom jag når mitt mål (oftast). Och när jag blir äldre eller tränar mindre kommer jag förhoppningsvis att få samma härliga känsla när jag sänker målen och ger mig själv en belöning genom att faktiskt nå de tänkta tiderna eller målsnörena.
Det är ju det som människan vill eller hur. Må bra, få lite "kred" för vad man gör. Det enda säkra sättet att få det är att ge sig själv det! Så jag kommer nog att fortsätta 2015 att lägga upp säkra mål för att boosta mitt ego. Och för mig funkar det. Att sätta mål som är väldigt nära det man klarar. Har man satt upp ett mål att springa ett Marathon men har svårt för att klara två kilometer så kommer bara självförtroendet att få sig en törn och då är risken stor att man skiter i dom där två kilometrarna för att känslan är att det inte är någon idé. Man tror att man ändå inte kommer att fixa springa 42. Så sätt rimliga mål som gör att du vill träna en gång till och en gång till och en gång till. Va inte så hård mot dig själv, utan betrakta all träning som en investering i "hälsokontot" oavsett om det är att gå till brevlådan, ta trapporna istället för hissen eller springa 5 kilometer. Något är alltid bättre än inget! Strunta i om alla andra springer jäääättelåååångt eller jäääättesnaaaaabt. Alla har vi vår överman!
Det viktiga är att verkligen röra på sig utifrån sina egna förutsättningar!
GOTT NYTT ÅR 2015
Hoppas alla får ha hälsan och lyckas med allt ni tar er för!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar