Anonyma ortorektiker....

Jag har en sak att bekänna.....

Jag har tyvärr tappat kontrollen...

Jag tänker alldeles för mycket på vad jag äter, Jag äter inte sylt- eller honungsmackor varje dag och jag brukar vända på muslipaketen för att läsa hur mycket socker det innehåller. Jag borde ju såklart inte tänka så mycket på att få i mig grönsaker, inte heller göra pannkakorna lite nyttigare, inte steka i kokosolja och utesluta socker, inte bry mig om att äta mindre vetemjöl, eller göra spenat- och rödbetssmothies...

Ja, jag erkänner.... jag missbrukar mina kunskaper om att äta nyttigt.
Jag lovar att bättra mig och jag ska försöka sluta bry mig....

Som lök på laxen har jag en last till. Jag har den dåliga ovanan att tycka att träning är infernaliskt roligt. Jag har ett kraftigt behov av planera mina dagar så att jag hinner med att träna något.
Att börja en söndagsmorgon med att ge mig ut och springa ett långpass är förstås helt oacceptabelt. Jag borde såklart ligga kvar i sängen och dra mig och sedan gå upp och äta en syltmacka och förflytta mig till soffan. Och att cykla ett 10 milapass i snålblåst och regn, och bevare mig väl, tycka det är roligt är också något som jag måste vänja mig av med.


För att inte tala om att jag kan hoppa över vinglaset en lördagkväll för att jag ska upp tidigt en söndagsmorgon och tävla i nåt svettspektakel utan att ens vara i närheten av att vara elitlöpare och som inte ger mig ett skit förutom glädje, tillfredställelse och en utmaning.

Förlåt mig....för det kan väl inte vara okey, eller ..det är förstås något som måste betyda att jag har tappat kontrollen.Kan jag möjligen ha drabbats av Ortorexi.......?

Okey.....nu hoppas jag att alla förstår att  jag är ironisk och överdriver massor som vanligt...!!

Ortorexi är väl ändå ett väldigt konstigt tillstånd. Att vara mån om sin egen hälsa... Är det en diagnos? Är det verkligen träningen och den hälsosamma livsstilen som är problemet när någon tränar "isönder" sig själv ? Vem är det isåfall som drar gränsen? Vem säger att NU gick du över gränsen? NU tränade du för länge, för långt eller för hårt för att det ska vara lagom? Är det dom som sitter i soffan som vet när gränsen är överskriden?

Jag tror att de som råkar illa ut av träning och av en överdriven hälsosam livsstil (?) hade självklart gjort det i alla fall. Det är inte träningen i sig, som är problemet utan det är något annat som bedövas av träningen. Och hade den som mår dåligt, inte självmedicinerat med träning hade denne kanske ägnat sig åt något annat, betydligt värre och allvarligare saker, som kan bedöva den sargade själen för stunden.

Enligt Wikipedia förklaras ortorexi så här:

Ortorexi betecknar en fixering vid en "hälsosam" livsstil, präglad av tex överdriven träning och nyttigt ätande. Ortorexi har likheter med och överlappar till viss del med ätstörningarna, framför allt Anorexia nervosa, men är mera att betrakta som ett överdrivet uttryck för rådande samhälleliga trender och värderingar. En ortorektikers mål är att vara den ultimata hälsosamma människan.

Steven Bratman som myntade begreppet Ortorexi lär ha sagt: "Where the bulimic and anorexic focus on the quantity of food, the orthorexic fixates on its quality"

Helt galet.....Ja vad ska man säga...

Jag tränar för att jag tycker det är roligt, min kropp mår bra, jag får frisk luft, träffar roliga människor och jag får en stund av meditation och egentid i skogen, på cykeln eller i bassängen. Sen att det också är som balsam för själen är inget jag skäms för att säga. Alla som tränar vet att det är så... Men inte sjutton behöver man ha en diagnos på det...