Att springa långpass med en smärtfri förkylning och lite snor är oftast inga hinder. Bara man inte har ont i halsen eller feber och håller nere tempot så pulsen är på en behaglig nivå. Då är lite snor oftast inte något hinder. Däremot finns det andra problem med att springa med en förkylning....åtminstone om man är som jag. Det vill säga samtidigt som mina armhålor börjar fuktas av svett så börjar jag att spotta, fräsa och snora till höger och vänster. Ja, precis sådär gräsligt, okvinnligt, rakt ut i luften och utan en enda tanke på att det kan upplevas som lite äckligt... Men jag kan inte hjälpa det. Det är bara något som sker. Och är man då förkyld kan det komma ut mer än vad som är lämpligt och kanske, bevare mig väl...på fel ställe......
Är det någon som vet och är van vid min dåliga vana att bete mig som än snorfontän, så är det finaste Lotta Järnviljan. Hon reagerar knappt (!) längre.
På helgens långpass var tyvärr inte Lotta med. Jag hade sällskap av några som kanske inte är riktigt lika luttrade av mitt beteende. Men med min förkylning som jag dras med just nu var det extra nödvändigt att fräsa lite....Måste man så måste man....
Och det brukar ju gå bra, åtminstone tror jag det... I söndags gick det också bra ända tills jag kom hem och tittade mig i spegeln och upptäckte att det satt en minst 15 kilometer gammal snorloska fastklistrad på min vänstra kind....
Joråsatte....Fåfänga och löpning är så skönt långt ifrån varandra man bara kan komma....
Alltså fy ett sånt snorande... :-))) nja vet ju själv hur det är när man är ute o springer efter förkylning, sprang inne på löpband hos F&S förra veckan o med löpband på bägge sidor så var en handduk räddningen :-)
SvaraRadera/Magnus
De där snorloskorna har man ju duckat för några gånger.. Jag tycker ändå att det känns skönt att din 15 kilometers loska hamnade på din egen kind och inte i ansiktet på löparen bredvid;)// Järnviljan
SvaraRaderaHahaha.... du är rolig du :-)
Radera