Bakvärk vs. Bakverk

På söndagens cykelpass blev det äntligen ett "kosläpp". Det vill säga att min nya fina kolfiber-Merida fick ut och rasta hjulen. Jag har hittills i år cyklat med den gamle Trek:en för att "spara" lite på det fina krutet. Men nu var det dags att blåsa av dammet på "fincykeln". Och nu ska jag bekräfta en sak som är lite svår att acceptera! Åtminstone för en inbiten löpare och en "icke" materialare" som jag....!? Jo; så här är det: Det hänger otroligt mycket på det man har mellan benen....Och då pratar jag förstås om cykeln! Det vill säga ramen, hjulen, växeldrevet eller,om man vill slippa precisera...vad som står på prislappen! Och fattar ni hur ont det gör i ett löparhjärta när man inser, att av två jämlikar, kommer alltid den med bäst cykel komma först!?

Annat är det med löpningen! Där står alla lika inför uppgiften. Inga superdupersulor, turbotights eller racerdojjor  kan göra att den ena är snabbare än den andre. Det är bara träningen som kan göra skillnad....

Vår återkommande mötesplats på våra gemensamma cykelpass 

 Trots ovanstående smärtsamma insikt så är ändå cyklingen roligare än nånsin. Mest beror det nog på att Lotta och jag fått ihop så många bra gemensamma pass. Vi har nött asfalt i många mil tillsammans redan och som vanligt även delat en del udda upplevelser....

Som till exempel ett cykelpass häromveckan som resulterade i en felkalkyl på 3-4 mil som slutade med att vi fick ta den snabbaste vägen hem till den, som trodde sig kunna vägen (dvs jag), och där densamma fick lasta Lottas cykel och köra henne i ilfart till utgångspunkten så hon inte skulle komma för sent till arbetet. 

Eller som på senaste rundan i måndags, då vi stötte på både döda snokar, och mitt i en backe, någon som hade satt tofflorna (eller löparskorna) och lämnat kvar huvudet...

Ingen ville bära hundhuvudet.....(eller vildsvinet)

Nu kan det ju verka som att vi är ute på sightseeing på våra cykelpass, men så är icke fallet! Vi tränar i princip alltid ordentligt utan en massa fikastopp och dylikt men på annandag påsk gjorde vi faktiskt ett undantag och stannade på BlåHerreMölla. Där åt vi varma kanelbullar och drack kaffe. 

Sådana depåer skulle lätt kunna bli en vana men tyvärr är det nog inte till fördel för vår träning. Vi behöver sitta många timmar i ett sträck på sadeln.

Så nej....... vi får nog vänta med Bakverken så att vi lär oss stå ut med Bakvärken.....