Team Blekinges Kustamara var verkligen en fin marathon. Det var start och mål i den pittoreska byn Kristianopel. Och sommarkänslorna gick inte att ta miste på när man stod och blickade ut på kobbar och skär i den blekingska skärgården innan startskottet gick. Nu hade jag ju gått och inbillat mig (av någon outgrundlig anledning.....?) att kustmaran skulle gå utmed havet med en vy över segelbåtar och fiske, men så var inte fallet! Banan sträckte sig istället lite längre in i landet på en ganska flack landsväg. Som jag sagt innan så var det en vändbana, och som tur var så fick jag sällskap dom första 17 km. Vi hann avhandla en hel del faktiskt. Allt ifrån Ironmanträning till andra stolleprov. Strax innan vändplatsen fick min följeslagare tyvärr släppa på takten och efter det blev det en ensam resa för min del.
När jag hade sprungit 14-15 kilometer kände jag att jag fick ont under vänsterfoten och inbillade mig att det var den ganska kraftiga lutningen på vägen som gjorde att jag belastade foten snett. Det kändes som att någon stack knivar upp i foten (visade sig senare vara en stor blåsa under foten). Men trots det gick det ganska lätt att hålla ca 5 minuters tempo fram till ca 27-28 km. Men sedan var det KÖRT!! Hade inte en chans att hålla fart. Jag knappade in på tjejen framför men hon tog lite kortare stopp vid vätskestationerna vilket gjorde att hon ideligen fick ett försprång. När det stod 41 kilometer på skylten så växte dock hornen ut på mig och smärtan i foten var plötsligt inget att gnälla över!! Sista kilometern var som tjurrusning i Pamplona (inte riktigt kanske.... det kändes så i mitt huvud :-). Ner med huvudet mellan axlarna, ut med MP3 spelaren och bara ösa på!! Sluttiden blev 3,39,47 vilket räckte till alla dessa priserna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar