Salomon Trail Tour:s långa bana var utan överdrift ett riktigt terränglopp. Det var säkerligen 15-16 kilometer av 21 i helt obanad terräng. Med min ringa erfarenhet av orientering så hade jag fullt sjå att se var jag satte fötterna. Det gick ärligt talat så sakta att jag var orolig att jag inte skulle känna mig riktigt trött när jag kom i mål. Men visst blev jag trött, men inte som efter en halvmara på slätt underlag. Och visst fanns det viss krampvarning efter att ha spänt vadmusklerna ovanligt mycket för att få en stadig fotisättning. Runt omkring mig var det några vurpor och när killen framför mig stöp så började jag tänka att "snart är det min tur" . Och mycket riktigt, vid 8-9 kilometer låg jag plötsligt där i barren. Men jag studsade upp igen och det tog bara några metrar innan smärtan efter sträckningen i foten gav med sig. Så trots mycket långsamma kilometertider och väldigt mycket fokus på var fötterna sattes ner hade jag hur kul som helst! Jag är ju faktiskt en riktig skogsmulle och under mitt lopp idag funderade jag till och med på att om jag hade haft ett litet litet uns av lokalsinne, så skulle jag satsat på orientering för länge sen!
Min uppfattning idag var att det är måååånga fler än jag, som tycker att springa ett lopp i skogen är ett väldigt trevligt lördagsnöje.
Min känsla i skogen idag var total glädje!
Min sluttid på 21 kilometer i skogen idag blev 1,54.
/Peace love and löparskor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar