Nåja framsteg eller ej. Rundan cyklades och idag blev det till och med lite "triträning" eller rättare sagt "duoträning". För direkt efter cyklingen snörades skorna på och det blev 10 km löpning. Den löpningen började kännas skön efter ca 7-8 kilometer. Då hade känseln i fötterna återkommit och huggen i ryggen äntligen slutat. Mentalt sett är ju detta stärkande eftersom anmälan till Sövde ½ Ironman är betald och det blir ju bara bättre och bättre ju längre jag får hålla på, eller??? Ibland kan jag inte låta bli att tänka: "-VAD håller jag på med egentligen....vilket plågeri...." FAST det är ju så otroligt tillfredsställande ändå. Att klara saker som man för några år sedan trodde var helt omöjliga.
(½ Ironman = 1800 m simning, 9 mil cykling, 21 km löpning)
Men sysselsättning här nedan ser också helt okey ut. Något mindre plågsam. Med en egen privat ryggkliare till på köpet!
Forsakar, Degeberga |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar