Klingar finare

Visst är det väl vackrare klang i 3 och 30 och nånting än 3 och 40 0ch nånting.....Efter dagens marathon kan även jag prata 3,30 språk. Härligt att komma ner på 3,30 talet! Att det bara saknas 13 sekunder till 3,40 talet är ju en helt annan femma....
Team Blekinges Kustamara var verkligen en fin marathon. Det var start och mål i den pittoreska byn Kristianopel. Och sommarkänslorna gick inte att ta miste på när man stod och blickade ut på kobbar och skär i den blekingska skärgården innan startskottet gick. Nu hade jag ju gått och inbillat mig (av någon outgrundlig anledning.....?) att kustmaran skulle gå utmed havet med en vy över segelbåtar och fiske, men så var inte fallet! Banan sträckte sig istället lite längre in i landet på en ganska flack landsväg. Som jag sagt innan så var det en vändbana, och som tur var så fick jag sällskap dom första 17 km. Vi hann avhandla en hel del faktiskt. Allt ifrån Ironmanträning till andra stolleprov. Strax innan vändplatsen fick min följeslagare tyvärr släppa på takten och efter det blev det en ensam resa för min del.
När jag hade sprungit 14-15 kilometer kände jag att jag fick ont under vänsterfoten och inbillade mig att det var den ganska kraftiga lutningen på vägen som gjorde att jag belastade foten snett. Det kändes som att någon stack knivar upp i foten (visade sig senare vara en stor blåsa under foten). Men trots det gick det ganska lätt att hålla ca 5 minuters tempo fram till ca 27-28 km. Men sedan var det KÖRT!! Hade inte en chans att hålla fart. Jag knappade in på tjejen framför men hon tog lite kortare stopp vid vätskestationerna vilket gjorde att hon ideligen fick ett försprång. När det stod 41 kilometer på skylten så växte dock hornen ut på mig och smärtan i foten var plötsligt inget att gnälla över!! Sista kilometern var som tjurrusning i Pamplona (inte riktigt kanske.... det kändes så i mitt huvud :-). Ner med huvudet mellan axlarna, ut med MP3 spelaren och bara ösa på!! Sluttiden blev 3,39,47 vilket räckte till alla dessa priserna:

Jag kan flyga jag är inte rädd.....

Jag har inte haft vett till att bli nervös ännu.....Men nu kommer det plötsligt över mig! Jag ska ju springa ett marathon på lördag! Hujedamig....Jag som inte har en enda turbogel hemma! Hur ska detta gå?? Jag MÅSTE ha gel! Jag får helt enkelt ta mig till Runner´s Store imorgon och inhandla detta sockerknark!
Med vilouppladdning och få och korta träningspass försvinner helt klart mitt självförtroende. Det känns som att jag inte ens orkar springa en halvmara om jag inte ideligen bevisar motsatsen. Men jag vet (av erfarenhet) att jag hämtar värdefulla krafter av att vila helt 2-3 dagar innan någon lång och arbetsam  strapats så det är bara att gilla läget.

JAG KAN SPRINGA JAG ÄR INTE RÄDD.......

Inget går upp mot en SVENSK SOMMAR

Jo, jag tackar jag.....

Just nu skulle jag faktiskt säga att vad som helst skulle vara bättre än en svensk sommar. En Isländsk vinter kanske eller ännu bättre en varm bastu....
Vilken katastrof!!!! Halv storm, ösregn och 12 grader kallt. Man sätter ju så stor tilltro till denna oerhört korta intensiva tid som kallas sommar men som i själva verket är Sveriges regnperiod. Tack gudskelov att man inte har semester nu....!
Nej, nu bryter jag ihop och ger mig ut och springer en runda ;-)

Ändrade planer

Jag hade ju planer på att springa Båstad marathon i sommar, men jag har ändrat mig och istället blir det Team Blekinges Kustmaran i vackra Kristianopel. På lördag den 30/6 är det tänkt att jag ska jag knata 42 kilometer på en vändbana (som jag egentligen inte gillar att springa), men förhoppningsvis kommer utsikt och lite annat kompensera för det. Det ska bli kul och jag är grymt sugen på att springa långt. Jag känner mig väl färberedd och tänker minsann kapa några minuter på mitt personbästa (3,42 Växjö Marathon 2011). Så det så!

Midsommarafton firade vi i "Riverhouse" och hade som vanligt hur trevligt som helst! Som traditionen är så var det lite lekar och i år var temat "På minuten"  Som den tävlingsmänniska jag är så gäller det givetvis på liv eller död.

Foto: Stilstudie på att Flytta PastaPenne med hjälp av ett spaghetti.

Tyvärr skulle jag börja arbeta kl 21:30 så för min del blev kvällen ung och natten väldigt tröttsam.....
Tack N och D för trevligt sällskap och Go mad, möed mad och mad i rättan tid!!

Gluten och Laktos

Ikväll hade min fotbollsspelande son säsongsavslutning och jag hade bestämt mig för att baka två stycken somriga jordgubbstårtor att bjuda hela laget på. I laget finns en kille som är glutenintolerant och en som är laktosintolerant. Jag tycker att det är så trist när dessa barn ska få något annat bara för att det är enklast för den som bjuder. Nej, jag skulle minsann visa att jag INTE särbehandlar! Här skulle bakas tårtor!! Min finaste granne har stor erfarenhet av glutenfritt så det var bara att cykla upp till henne och låna glutenfritt mjöl, glutenfritt ströbröd samt att få lite goda råd om denna svåra bakkonst. För enkelhetens skull (?) hade jag bestämt att jag skulle göra två exakt likadana tårtor så att båda glutenkillen och laktoskillen kunde äta av samma. Tårtbottnarna bakades och fylldes med laktosfri vaniljsås och laktosfri grädde, jordgubbar och sylt. När jag var färdig med fyllningarna fick jag plötsligt hjärtat i halsgropen när jag tittade på vaniljsåsförpackningen. Vaniljsåsen var ju gjord på HAVRE!!! NEEEJ....havre....HerreGud hur går detta?? Jag googlade detta och flög på telefonen till min kära granne och glutenspecialist. Då blev jag snabbt ganska lugn eftersom jag blev varse om att dom allra flesta med Celiaki kan äta havre. Puuhhh, slapp göra om alltihopa..(för säkerhets skull hörde jag givetvis med mamman till glutenkillen). So far, so good!
Jag har verkligen tänkt och tänkt och tänkt. Inget smör, inga mjölkprodukter inget choklad med mjölk i osv osv....Det sista man vill göra är ju att orsaka någon annan smärta och skada. Men så idag (som tur var!!!) vid middagsbordet på jobbet började vi prata om den svåra konsten att göra ett bakverk BÅDE gluten- och laktosfritt. Då säger en kollega "-ja det är jättesvårt eftersom det ofta finns mjölk i glutenfritt mjöl"
VAAAA, skriker jag (lite överdrivet beskrivet förståss). Det kan inte vara möjligt!! Slänger mig på telefonen igen och får det bekräftat av min snälla granne att det ÄR skummjölk i mjölet!! Det kunde jag väl aldrig tro att det skulle vara mjölk DÄR I!! Men det behövs tydligen som bindningsmedel i mjölet.

Det var inte något annat att göra än att gå med "svansen mellan benen" till Konsum och köpa den där kladdkakan som laktoskillen säkerligen har ätit många gånger.....Förlåt H, nästa gång lovar jag att jag ska lyckas, så att även du får samma tårta som alla de andra!

Jag har hittat en helt makalös "bakblogg" . Klicka här HÄR för att inspireras, men inte för ofta man blir otroligt sugen på tårta och allt annat gott!

Ny kyckling i Kyllingaröd

Nu är ett av två ägg kläckt! En bedårande söt kyckling mötte oss i fredagseftermiddag och nu går vi och väntar på att ägg nummer två ska kläckas. Tyvärr blev det andra ägget lämnat av hönan idag då kycklingen hoppade ur redet och ville upptäcka världen. Då var ju hönan tvungen att följa efter och hålla reda på det lilla livet. Som väl var har en annan höna "torr ruvat" i redet bredvid, så vi stoppade snabbt ägget under henne istället vilket hon såg ut att bli väldigt nöjd över!

Linn har haft säsongsavslutning på ridningen och det var självkart jympkhana som var innehållet på den sista lektionen innan sommaruppehållet.
Om man ska hitta ett äpple enbart med munnen i en tallrik med vatten och sedan direkt ner i mjölet för att hitta sockerbiten så blir man så här fin!

Jag kan även berätta att Ironman i Kalmar har blivit fullt!! Åhhh, vad skönt tänkte jag.....då kan jag släppa dom tankarna! Jag har ju den senaste tiden slitits mellan feghet och mod. Men nu när det blivit fullt så kan jag ju säga till alla som undrar varför inte jag är med i startlistan, att jag inte alls är en fegis (?) utan jag HANN helt enkelt inte att anmäla mig innan det blev fullt!! ( I nästa uppdatering på Ironman:s hemsida upptäckte jag att 50 (!) extra startplatser är släppta så att just sådana fegisar som jag ska kunna anmäla sig..... :-S  )

Idag gick cyklingen som på räls

Idag gjorde vi nämligen en eftermiddags utflykt till St Olof och cyklade dressin till Gyllebosjö. Det var nästan lika dyrt som en vanlig tågbiljett men det var däremot betydligt roligare!

Efter en stadig picnic vid Gyllebosjön var det dags för ett dopp (för vissa) i sjön. Ca 18 grader och hur kallt som helst......

Nu ska vi ha ett långt skönt sommarlov och bara njuta av den bästa årstiden. 

Jag önskar alla en härlig sommar!!

Cykelframgångar

Idag har jag gjort STOOORA cykelframsteg på mitt träningspass. Lyckades nämligen att komma upp för Lökarödsbacken UTAN att växla ner till den lägsta växeln. DET NI....det kan man kalla träningsresultat ;-) !! (Eller möjligen hade jag bara medvind :-S ).

Nåja framsteg eller ej. Rundan cyklades och idag blev det till och med lite "triträning" eller rättare sagt "duoträning". För direkt efter cyklingen snörades skorna på och det blev 10 km löpning. Den löpningen började kännas skön efter ca 7-8 kilometer. Då hade känseln i fötterna återkommit och huggen i ryggen äntligen slutat. Mentalt sett är ju detta stärkande eftersom anmälan till Sövde ½ Ironman är betald och det blir ju bara bättre och bättre ju längre jag får hålla på, eller??? Ibland kan jag inte låta bli att tänka: "-VAD håller jag på med egentligen....vilket plågeri...." FAST det är ju så otroligt tillfredsställande ändå. Att klara saker som man för några år sedan trodde var helt omöjliga.

(½ Ironman = 1800 m simning, 9 mil cykling, 21 km löpning)

Men sysselsättning här nedan ser också helt okey ut. Något mindre plågsam. Med en egen privat ryggkliare till på köpet!

Forsakar,  Degeberga

"Regnet gör gott på mina päror....

...och grannens hö" eller hur dom nu säger, bönderna ;-)

10 minuter efter att jag hade kommit hem från mitt cykelpass idag öppnade sig himlen och Tor for över med sin hammare. Och jag....ja, jag ska gå och köpa mig en trisslott!!

Rabarbersaft

Ikväll har vi kokat Rabarbersaft. Otroligt enkelt, otroligt snabbt och otroligt GOTT!!

Så här gjorde vi:

ca 2 kg sköljda och hackade rabarber

6 dl vatten som får koka tillsammans med rabarberna i drygt 10 minuter

 Sila saften

 Koka sedan upp saften och häll i 9 dl socker och koka upp igen.

(6 dl per liter avrunnen saft)

KLART!!

Äntligen lite jämnvikt

För en gångs skull är den  Lokala tidningens  artikel från en löpartävling inriktad på damklassen. Det var på tiden!!

AjAjAj.....Vad gör vi...

.....och vad borde vi istället göra?
 Vad gör vi då om vi plötsligt får ont någonstans mitt under ett tränings- eller tävlingspass?? Jo, troligen fortsätter dom allra flesta av oss med det vi håller på med. Vi är liksom vana vid lite smärta vid stora kraftansträngningar och vi tror nog att det försvinner om jag bara trampar på. Och faktum är, att det gör det oftast också, åtminstone under just DET träningspasset. För då har vi ökad cirkulation, endorfiner och adrenalinpåslag. Då är det helt naturligt för hjärnan att ignorera sådana symtom eftersom det utsöndras ämnen som säger till kroppen att "du är på flykt, maka på påkarna".
Men varför är det så dumt att fortsätta då?? Skadan är ju redan skedd? Jo, det som händer vid skadetillfället, oavsett skada, är att blir det en blödning i området och när vi har hög puls under träning har vi en ökad cirkulation ut i vävnaderna. Det leder till att blödningen blir mycket större än vad den hade blivit i vila! Detta känns oftast inte under tiden vi tränar men, när vi kommer hem och alla endorfinerna har gått och lagt sig för att sova så börjar det att bulta och göra ont.
Vad ska vi då göra för att minimera en plötsligt uppkommen skada under träning eller tävling?

STANNA DIREKT -  puls och blodtryck blodtryck sjunker vilket leder till att blödningen i området minskar och gör att skadan inte fortskrider
KYL OMRÅDET -  blodkärlen dras ihop så att blödningen minskar ännu mer plus att det har en smärtlindrande effekt
KOMPRIMERA OMRÅDET SÅ FORT SOM MÖJLIGT - linda skadan så hårt du kan utan att du tappar känseln nedanför bindan. Låt trycket sitta i 24-48 timmar innan du släpper på det. Även detta minskar blödningen och tillåter inte att vävnaden svullnar.
HÖGLÄGE - förbättrar det venösa återflödet till hjärtat och minskar svullnaden som annars gör att det tar längre tid att få skadan att läka

Det finns en minnesregel för ovanstående beskrivna åtgärder som benämns RICE
R= Rest
I= Ice
C= Compression
E= Elevation

Nu har jag väl varit snusförnuftig, eller hur??

För er som förstår att jag inte har kommit på detta alldeles själv kan läsa mer på denna utomordentligt välskrivna blogg om träningslära HÄR !

/Moss och grästorvor

Idag gick jag i backen.....

och då menar jag inte att jag gick i backarna utan att jag synade barren på nära håll!!
Salomon Trail Tour:s långa bana var utan överdrift ett riktigt terränglopp. Det var säkerligen 15-16 kilometer av 21 i helt obanad terräng. Med min ringa erfarenhet av orientering så hade jag fullt sjå att se var jag satte fötterna. Det gick ärligt talat så sakta att jag var orolig att jag inte skulle känna mig riktigt trött när jag kom i mål. Men visst blev jag trött, men inte som efter en halvmara på slätt underlag. Och visst fanns det viss krampvarning efter att ha spänt vadmusklerna ovanligt mycket för att få en stadig fotisättning. Runt omkring mig var det några vurpor och när killen framför mig stöp så började jag tänka att "snart är det min tur" . Och mycket riktigt, vid 8-9 kilometer låg jag plötsligt där i barren. Men jag studsade upp igen och det tog bara några metrar innan smärtan efter sträckningen i foten gav med sig. Så trots mycket långsamma kilometertider och väldigt mycket fokus på var fötterna sattes ner hade jag hur kul som helst! Jag är ju faktiskt en riktig skogsmulle och under mitt lopp idag funderade jag till och med på att om jag hade haft ett litet litet uns av lokalsinne, så skulle jag satsat på orientering för länge sen!

Min uppfattning idag var att det är måååånga fler än jag, som tycker att springa ett lopp i skogen är ett väldigt trevligt lördagsnöje.
Min känsla i skogen idag var total glädje!
Min sluttid på 21 kilometer i skogen idag blev 1,54.

    /Peace love and löparskor

Marathonlycka

Innan jag hade sprungit mitt första marathon så kunde jag inte riktigt förstå den speciella känslan som löpare berättade att de får under ett marathon. Jag var lite negativ faktiskt, och tyckte att det kan väl inte vara så märkvärdigt att springa ett marathon. Men efter några år och lopp på upp till 30 km (Lidingöloppet) så blev jag allvarligt talat trött på att svara Nej på frågan om jag hade sprungit ett marathonlopp. Det kändes lite som att folk i allmänhet tyckte/tycker att har man inte har sprungit ett marathon så är man bara en halvlat "wannabee" (observera att jag absolut inte tycker att man är halvlat och det är bara en känsla jag har att vissa andra tycker det .....!). Sedan kunde jag inte låta bli att förvånas över den inte helt ovanliga följdfrågan man fick: "-Hur långt är Stockholm Marathon egentligen??"
Så då bestämde jag mig för att springa Stockholm Marathon. Mest egentligen för att kunna svara JA på ovanstående beskrivna fråga. Jag började fokusera mer på långpass på träningen och jag strävade efter att få ett bra självförtroende när det gällde distansen. Det längsta träningspasset inför min första mara var på 28 kilometer om jag inte minns fel. Så när jag startade i Stockholm 2010 var jag ganska säker på att jag skulle klara distansen men väldigt osäker på hur benen skulle kännas efter 32-33 kilometer. Men en sak som jag blev väldigt säker över var, att den EUFORI som man upplever när man har sprungit 42 kilometer är inte ett enda dugg överdriven! Man får en sådan otroligt egoistisk känsla och man känner sig världsbäst och som "guds gåva till mänskligheten" eller nåt....  ;-)
Det bästa med denna känsla är att den är inte bara förunnad till de som springer under tre timmar utan den slår till helt urskiljningslöst oavsett om man sprungit en mara på 5,30 eller 3,30!!!

På min lilla "motionsmedelmåttanivå" tycker jag att det viktigaste av allt är att man blir uppskattad för det man KAN prestera och INTE för det man INTE KAN. Man ska inte behöva få höra att man hade kunnat göra bättre eller att det där var ju inte så bra. Jag tycker inte att löpning handlar om minutrar, sekundrar och placeringar (trots att jag är lite av en sekundjägare), utan det handlar om livskvalité som man får av att motionera och tänja sina egna gränser!

Precis som innan

För några veckor sedan fick jag reda på att min bil inte var duglig längre! Men NU efter ett dyrt besök på bilverkstaden är den helt okey . Iallafall enligt besiktningsprotokollet. Men JAG märker ingen som helst skillnad.....Bilen beter sig exakt lika bra nu som den gjorde innan första besiktningen (ja, förutom att där är ett par mindre röda lampor som inte bländar mig längre). Men eftersom jag har en tro att människor i grund och botten är ärliga så litar jag givetvis på bilreparatören. Säger han att detta är vad som behövs så är det väl det. Jag vet nämligen sedan barnsben att bilmekaniker är goda människor.

Nu är det dags igen!

Den duktiga Mammahönan ruvar!! Hon har legat på ett ägg i ca 2 veckor. Så om ca en vecka ska vi ha "smått" igen. Vi önskar ju förstås att det är en "höna kyckling" så att vi kan få fler goda ägg. Tuppar har vi ju så det räcker.

Igår var det Stockholm marathon och jag grämde mig på morgonen att jag hade varit så dum att jag inte hade planerat att springa denna roliga mara i år. Det gjorde jag ända fram till det ögonblick jag slog på TV:n kl 11:45. För fy sjutton, vilket busväder det var. Jag tror i och för sig inte jag hade besvärats av kylan och regnet men däremot av blåsten. Jag HATAR vind, åtminstone den som är mot mig!!!
Nästa helg blir det iallafall en halvmara i terrängen. Salomon Trail Tour arrangeras nämligen här i närheten och det är ju inte varje dag man får tillfälle ett så långt lopp bara i skogen.  Så det är bäst att passa på!!