Simlycka!

Inte trodde jag att simträning kunde bli så kul! Det blir bara roligare och roligare för varje gång! Idag har jag crawlat en HEL kilometer!! Och lyckan är ungefär lika stor som när man lyckades cykla utan stödhjul! Summan av min simning idag blev 50-50! Varannan crawl och varannan bröstsim i 2 kilometer. För mig känns det som en bra strategi tills frisimmet 'sitter' och tills jag upptäcker att det går åt mindre energi till att crawla.
På vägen från badet kunde jag inte låta bli att smita in på det mysiga caféet på Naturrum. När man tittar ut genom fönstret där känns det faktiskt som man är på en båt mitt ute i ett träsk.
Ha en härlig adventshelg alla!

Ovanlig staty

Här går jag i tron att man ändå är något sånär tränad.....men dagen- och gårdagens grymma träningsvärk är nog ett bevis på att jag tränar alldeles för mycket i min bekvämlighetszon....För det var hundan vad löpskolningen/löpstyrkan från i söndags satte sig i mina ben. Speciellt framsida lår och HELA ändalykten! Det gör mer ont än efter ett marathon!

Därför var det extra skönt att ligga i plurret igår och mjuka upp det hela, eller rätttare sagt lägga till lite träningsvärk i armar och axlar. Jag och "Järnviljan" hade nämligen en alldeles egen simfröken och vi fick många bra träningstips för att få in crawltekniken.
Jag ska se om jag kommer ihåg simfrökens benämningen på några....
"Kill i kill" = drar armtaget med tummen längs med sidan ända upp i armhålan
"Ball" = Slår sig själv i ändan med handen när man är längst bak med i armtaget
"One to one"= Drar ett armtag i taget medans den andra armen är längst fram
"Doppa fingrarna" = Dra fingertopparna i vattenytan för att överdriva att ha armbågen som högsta punkten genom hela armtaget.
Vi sög åt oss som tvättsvampar av allt Maria sa till oss och när jag gick därifrån igårkväll kom jag på mig själv att faktiskt längta till nästa simträning.

När jag var i Stockholm i förra veckan blev jag imponerad av denna statyn på Drottninggatan. Varför??
Jo, för att det var ingen staty.  Det var en livs levande man. Han stod blickstilla och rörde inte en min. Och det dröjde länge innan man kunde upptäcka att det var en människa.

Stillastående arbete

Gemensam träning för IronLadies

Paula, Daniel, Anna, Karolina och jag

 

Idag har Ironladies gänget haft förmånen att bli coachade av en riktig löparguru. I ösregnet på motionsslingorna i Skrylle for vi runt under Daniel Ekmans ledning. Det han inte vet om löpning är nog inte värt att veta. Han är fd elitlöpare och arbetar bla som Personlig tränare, löptränare på Springtimes resor och sedan coachar han självaste Johan Larsson i hans elitkarriär i löpning. Jag har tränats av honom på en av mina löparresor till Portugal så det var ingen överraskning att han var duktig.
Så här såg passet ut:
Efter uppvärmningen körde han lite löpskolning med oss vilket jag egentligen tycker borde heta löpstyrka. De sista övningarna sög ordentligt i lårmusklerna. Det var bland annat kicksparkar, höga knän, koordination armar-ben, hoppsansteg, månsteg och utfallssteg. Efter det var det ingen barnlek längre.....Intervallerna kördes igång och vi startade på lite olika ställen eftersom vi inte är helt jämna i hastighet. 1 min-1,5 min-2 min-1,5 min-1 min-1 min-1,5 min- 2 min-1,5 min-1 min-2 min med  1 minuts gå eller ståvila emellan. Tempot skulle vara ca 25 sekunder snabbare än tävlingstempot på milen vilket skulle betyda ca 3,55 för mig. Jag klarade inte det i alla intervallerna då de 2 sista hamnade på en sträcka med uppförsbackar. Det var ett mycket bra pass och framför allt så pressar man sig lite extra när man är några stycken som peppar varandra.
Tack Paula för att du delade med dig av din duktiga och inspirerande PT Danel Ekman!

Rik eller fattig....

Igårkväll testade jag den nya Silva pannlampan. Den var helt klart prisvärd. Kände mig faktiskt inte så mörkrädd som jag brukar och ljuset räckte ca 10-12 meter. Ljuskäglan var ganska smal men betydligt skarpare än på min gamla Everestlampa. Batteridosan tyckte jag bar för tung för att bära på huvudremmen så den hade jag runt midjan. Ja, vad ska jag säga. Kanske en 7:a på 10 skala. Naturligtvis inte alls så skarp som Löparpassionens pannlampa, som egentligen är en nattorienteringslampa. Men å andra sidan slipper man känna sig som en självmordbombare eftersom den lampan kräver ett kilo batterier runt magen......

Bilden är tagen utan blixt och bilden är inte helt rättvis. Lampan är bättre än så här!

Jag har precis kommit hem efter 3 dagar i Stockholm med jobb. Löparskorna åkte med i väskan eftersom jag vet hur otroligt skönt det är att ge sig ut och springa efter en dag med stillasittande lyssnande där man bara har lyft häcken för att flytta sig mellan föreläsningssalen till frukost- lunch och eftermiddagskaffets stolar. Dessutom är det ju ett ypperligt sätt att se lite annat än bara shoppingstråk när man är i en storstad. Jag hade tur eftersom det fanns en tjej till i vårt sällskap som nappade på idén att ta med sig skorna. Det gjorde att vi tillsamman kunde "bära hundhuvudet". För ibland är det faktiskt så det känns.... Att man får "be lite om ursäkt" för att man vill ut och röra på sig. Lite som att man ska ut och springa bara för att ge andra dåligt samvete. Så är det givetvis ABSOLUT INTE!! Det blev en lugn skön 8 kilometersrunda på Kungsholmen.


Imorgon står det simning på schemat. Förra veckans simträning gick hyfsat och av mina 1700 meter så crawla jag nog nästan 25 %. Så nu är det nära.....Imorgon kommer en vän att coacha mig från bassängkanten och kanske kan hon ge mig de hemliga nycklarna för att nå ända fram.

Slutligen vill jag påminna alla (inklusive mig själv) att: vara rik betyder inte att HA MYCKET utan rik är den som SAKNAR LITE

Jag går i Carbontankar.....

Jag är inne i stadens alla cykelaffärer och fingrar på dom fina racercyklarna titt som tätt. Det ända jag är helt säker på är att nästa cykel jag ska köpa är en med Carbonram! I cykelaffärerna får jag hjälp av de trevliga cykelhandlarna som bombaderar mig med olika märken, modeller, råd och tips. Senaste rådet jag fick var att jag absolut skulle köpa en 'damracer'! Det blev ett nytt ställningstagande för mig. Men å andra sidan, enligt cykelhandlaren, skulle det funka med en herrcykel eftersom jag har ganska långa ben....? Varför kan det inte vara svart eller vitt??
Den cykelaffär jag besökte igår säljer även motorcyklar. Jag kunde inte låta bli att slänga ett getöga på prislapparna som hängde på dom. Jag konstaterade att det var inte så fasligt många tusenlappar mer man skulle hosta upp om man ville ha en Kawasaki istället.....

En ny information jag fick igår var oxå att det är inte en fråga OM en kolfiberram går i sönder, utan NÄR! Det är ju lite tvärtom förhållande! Kostar mer men håller sämre.....
Men det cykelhandlaren sa som jag ändå fastnade mest för var :'-att cykla på carboncykel är som att åka i luften'

Hälsosam löpning?

2 dagar efter Bromölla marathon känns mina ben som stockar, kroppen som ett gammalt tröskelverk och tårna som om dom gått genom en mangel. Vågen visar 2 kilo mer (!) och hjärtat slår både hårdare och snabbare i vila än innan maran.
Jodåsåatt...... det är nästan alltid hälsosamt med löpning..... ;-)

Ny pannlampa

Nu har jag tröttnat på min nuvarande pannlampa och insett att jag kan få en betydligt bättre lampa utan att behöva hosta upp flera tusen riksdaler. Efter att ha googlat på ämnet, läst olika forum och recensioner blev valet till slut Silvas X-Trail. Den är liten och nätt och går på utbytbara batterier och har ett extra fäste med till cykelstyret. Batteridosan är såklart lite större än på den lampan jag har nu, men å andra sidan så kan jag bära den dosan runt midjan om den känns för tung på huvudet.

 

Så här ser ljuskäglan ut med min gamla Everestlampa i prisklassen 300 kr

 

 

Så här ser det ut med Silvas X-Trail

 

 Pannlampan beställde jag på Pölder Sport i onsdagskväll och i fredags hade jag den hemma! Det kan man väl kalla snabb leverans!

PRIS: 695 kr (ordinarie pris 999 kr)

Nu ska jag bara få bukt med min mörkrädsla sen ska jag recensera den "på riktigt"..... ;-)

Så mycket bättre

Jag blir så glad när jag blir omsprungen av äldre Män och Kvinnor på ett lopp!! Vissa kanske tycker att det är ett nederlag men det gör absolut inte jag! Det är ju ett fantastiskt bevis på att det finns gott om tid att bli "så mycket bättre "på...
Som till exempel på veteran SM i marathon i Bromölla idag så vanns K50 klassen på tiden 3:02 (!) och segrarinnan i K55 hade 3:19. Sug på den karamellen!!!
Men idag kunde iallafall inte jag vara "så mycket bättre". Förutsättningarna för ett roligt lopp var optimala. Jag hade haft en god natt sömn, det var bra löparväder, kroppen var pigg och jag löpsugen! Efter start visade det sig att det blev "så mycket bättre"  än vad jag hade hoppats på. Jag hamnade i en mycket sympatisk klunga där vi snackade och skrattade åt allt möjligt. Det gick ganska snabbt och plötsligt var jag i ryggen på en klubbkompis som jag definitivt inte borde vara i närheten av.... Lite skräckblandad förtjusning dök upp och jag undrade tyst "-hur gör jag nu???" Ska jag hålla i tempot och klungan och se hur länge det går (med risk för att det går helt åt skogen!), eller skulle jag slå av på farten och riskera att få springa själv men springa mer på säkerhet? Ah vad sjutton...... jag tänkte att det får bära eller brista. Man måste ju våga någon gång.....!!
Så där sprang vi och turades om att "ligga på rulle"(?). Vi var nog en 6-7 stycken som höll ihop till och från. Vid sista varvningen vid ca 32 km började jag känna mig sliten, så då fick jag släppa mina två draghästar. Jag kunde snabbt konstatera att nu kunde det inte bli "så mycket bättre" utan det var bara att försöka hålla ihop kropp och knopp i 10 kilometer till. Mitt mål sista varvet var att hålla 5,30 tempo och inte gå mer än vid vätskestationerna. Det funkade hyfsat och jag sprang i mål på 3,34,24 (ca 5 minuter putsning av personbästa). Första 21 kilometrarna gick på 1,43 och andra halvan slutade på 1,51 och det blev ett snittempo på 5,04 min/km. Jag behöver kanske inte nämna att jag är grymt nöjd.....
Det blev ett veteran SM-silver i K40 och även om metallen är ädel så står JÄRNET högst på önskelistan.......
Dagen har avslutats med Tacos, ett glas rött och så klart "Så mycket bättre"

Äta.....Pausa....Äta.....Pausa

Ja, det är ungefär vad jag har gjort idag,. Det är ju dagen före Bromölla marathon och jag har haft all tid i världen att gå och känna efter var jag har ont någonstans. Numera vet jag nämligen att det är inte OM jag har ont utan VAR jag har ont så här en dag innan ett tufft lopp. Det slår nämligen aldrig fel! Jag tror inte jag är ensam detta fenomenet. För när det är som viktigast att inte ha ont någonstans och vara som piggast så känner man efter  alldeles FÖÖÖÖR mycket vilket leder till lite hypokondri.....

Annars har dagen gått i slöhetens tecken. Jag har laddat med en lång sovmorgon och ätit min standardmat inför ett långlopp (för tredje gången denna veckan.....!?)

Blodkorv  och bacon 

Blodkorv får bli mitt substitut för höghöjdsträning ;-)!!

Jag är så otroligt glad i mat och jag vet att efter ett marathon så når min aptit ouppnåliga höjder.....Mättnadskänslan får jag memorera idag för den kommer jag inte att få känna de kommande två veckorna......

För mig är marathon en respektfull distans. Men samtidigt väldigt spännande. Det är verkligen inte över förrän man har näven i kaklet. Det gäller att göra sitt eget lopp och förlita sig på att man klarar hålla tempot ända in i mål. Det är under sista milen allt händer. Då måste man  "hålla ihop" och hoppas på att man har disponerat krafterna rätt. Sedan ska man ju "bara" ha en bra dag oxå..........

Jag måste erkänna att det är med ett litet litet sting av avundsjuka jag räknar ut att min allra snabbaste löparvän springer ett helt marathon på nästan snabbare kilometertid än vad jag springer mitt snabbaste 5 kilometers lopp på! 

Det kan man kalla respekt!!

Rekommenderar....

...... en frestande matblogg när man vill bli inspirerad till att laga något nytt.

Funderar på vad jag ska stoppa i mig nu ett par dagar innan maran. Det vore ju väldigt dumt att inte passa på att äta något riktigt supergott på fredagkväll eftersom jag ska äta extra mycket!!
En trerätters kanske......

Yasso´s test

Om man vill veta i förväg vilken kapacitet man har för ett Marathon kan man göra Yasso´s 800 meters test.

När:
För guds skull inte närmre än 3 veckor innan tävlingen ;-)

Hur:
Leta upp en 800 meters sträcka utan backar (med fördel en löparbana). Spring 800 m x 10, med 400 m lugn jogg mellan intervallerna. Den snitttid det tar för dig att springa 800 metersintervallerna blir din tid på Marathondistansen!
Exempel: Kan du springa 800 m på 3,30 x 10 så bör din tid på Maran bli 3 timmar och 30 minuter!

Varför:
Ingen aning..... ;-)

Det gick ju lysande!

Österlen Marathon kan bli hur stort som helst! 

"RaceBrief" innan start av arrangörerna

Det var en härlig skara av inbitna löpare som hade samlats på lördagskvällen må jag säga! Många, precis som vi, litade inte riktigt på sina ljushuvud utan hade lite andra upplysta detaljer insnurrade runt kroppen (det fanns faktiskt ett pris för bästa ljusklädnad).

Jag gissar att dessa två tjejer fick priset för bästa ljusklädnand

Det var spännande att vara med på det allra första Österlen Marathon/Halvmarathon. Det skulle vara någon form av testlopp där vi som sprang hade uppmanats att ha överseende med en del brister i arrangemanget. Men med denna storleken på startfältet (jag tror det var drygt 150 startande) så måste jag säga att logistiken funkade hur bra som helst! Så det blir en stor eloge till arrangörerna! Det försvårar ju alltid saker och ting när starten är på en helt annan plats än där nummerlappar hämtas och där målet är.
Så först  av allt var det nummerlappsutdelning på det mysiga fiket Café Kagan i Simrishamn, och sedan gick det två bussar med 20 minuters mellanrum ut till starten i Gärsnäs. Starten gick i nåt villakvarter vid en

idrottsanläggning och våra överdragskläder fick vi transporterade till respektive mål, halvmaran i Borrby eller maratonmålet i Simrishamn.

Bara någon kilometer efter starten gick banan förbi Gärsnäs slott som var otroligt häftigt upplyst och vi sprang igenom en dimma av rök. Sedan fortsatte banan längs med en ganska trafikerad väg fram till Hammenhög där första vätskestationen var. Det verkade som att dom flesta tog arrangörernas uppmaning på allvar att inte slänga skräp längs med banan, utan det bar var och en helt enkelt med sig till nästa vätskestation. För varför ska man kasta skräp runt sig bara för att man har en nummerlapp på magen???

Glimmingehus

Efter ca 10-11 kilometer sprang vi förbi Glimmingehus som man nästan fick gissa sig till konturerna av. Det var inte så upplyst som jag hade förväntat. Men det var ändå häftigt att springa i mörkret, intill vallgraven precis utanför denna gigantiska borg!

Med tanke på årets ljusfestival hade jag nog förväntat mig lite mer aktiviteter runt om i byarna, men kanske är det väldigt koncentrerat på några ställen. Österlen är ju faktiskt ganska stort!
Men visst fanns det lite utspridda hejare och ljusarrangemang utmed banan. Och mitt ute på den skånska slätten hade man gått ur huse, för det är ju inte varje dag en marathonbana dras precis utanför husknuten.

Startfältet blev naturligtvis ganska utdraget men ändå hade man under hela halvmaran några ljuskäglor framför sig och några bakom sig. Efter 17-18 kilometer började det att regna och framme i Borrby var det nästan snöblandat regn som föll. I målet bjöds man på supergod VARM äppledricka, sportdryck, kexchoklad, kakor, banan, öl (tror jag att det va...), sportdryck, vatten. Ja, vad ska man säga.....nästan i klass med Bromölla Marathons "gottebord"!!!

Hur gick det för oss då?? Jodå, löparpassionen hade ett par tuffa kilometer på slutet men tog sig ändå runt, och DET utan ett enda långpass sedan februarimånad! Vi hade bestämt oss för att ha följe och det kändes väldigt bra eftersom mitt marathon är först nästa lördag. Krafterna ska sparas!
Jag vet att om jag inte hade haft sällskap hade jag varit så j-kla mörkrädd så att jag hade varit tvungen att hänga på någon som kanske inte hade haft ett lämpligt tempo för mig just denna kvällen.....

Förhoppningsvis är det bättre med dåliga bilder än inga bilder alls.......( Kameran i mobilen är inte bättre än så här när man ska fota i mörker!)

New York Marathon inställt!

Hur kan jag ens tänka tanken på att det är synd om de som skulle springa New York Marathon när alla de som bor och lever i dessa katastrofområden har drabbats så ofantligt hårt.
Skäms på mig!!

Ålamörker

Det här ska bli så grymt roligt! Och ANNORLUNDA!! En halvmara på Österlen med upplysta byar i det mörkaste av mörkast! I denna trakten av Sverige kallar vi novembermörkret för "Ålamörker". Och då är det mörkt vill jag säga!! Så när det är något som får tillvaron att lysa upp är det ju självklart att man vill vara med! Hade det inte varit för att jag ska springa marathon nästa lördag så skulle jag varit med hela vägen.
Starten går i Gärsnäs som är årets ljusby under festivalen Österlen Lyser. Sedan fortsätter man förbi Glimmingehus genom Hammenhög innan halvmaran går i mål i Borrby. Hela maran fortsätter till Hoby sedan längs med kusten via Skillinge, Brantevik för att sedan gå i mål i Simrishamn.
Järnviljan har tyvärr blivit sjuk så löparpassionen gör mig sällskap istället....
Det här kommer att bli en annorlunda resa!

Återkommer.....