3 minuter sämre tid på Växjöloppet i år jämfört med förra året! BLÄÄÄ......hur svårt kan det va egentligen??? 21 kilometer, det är väl inte så långt....eller kanske är de det...? Jag hade en förhoppning att jag skulle kunna ta mig runt på en tid runt 1,38 men ack nej... Första varvet tyckte jag var rena barnleken och jag höll rygg på en tjej som slog mig med ett par minuter på Jämjöhalvan i höstas. Efter ca 11 kilometer släppte hon (helt otippat!) och jag blev av med en bra farthållare och fick plötsligt "göra hela jobbet" själv! När terränglöpningen på andra varvet var avklarad var jag helt slut. Det brände som eld under fotsulorna och jag förbannade mig själv över mitt idiotiska strumpval (på tok för tjocka strumpor i 20 graders värme). Jag försökte hålla tempo men tappade mycket dom sista 5 kilometrarna och sluttiden blev 1,40,23. Min löparpassion försökte säga åt mig att 8 mil cykling för tre dagar sedan och nattarbete är nog inte den bästa uppladdningen inför en halvmara, men jag tycker ändå att jag borde kunnat hålla farten (speciellt när det inte går fortare än ca 4,35-4,50 tempo.) Men vad sjutton gör det....Det var en helt fantastisk dag med solsken och 20 grader varmt och ett lopp som är riktigt roligt och varierande.
JAG GILLAR VÄXJÖ!
Valborgsmässoaftonen eldades in och Småfolket i byn gick fackeltåg upp till sockertoppen för att sätta fyr på bålet.
Det var en fin ljummen vårkväll som firades i goda vänners lag. När klockan närmade sig 22 började jag demonstrativt gäspa och fråga om dom kunde släcka när dom gick. Det är en sån tur att man har så förstående vänner som accepterar en sån otrolig tråkmåns som jag och tar ett sådant skämt på fullaste allvar..... ;-).
Jag missade alla hintar helt och hållet, inte nog med att jag är stum, jag är döv också:-)
SvaraRaderaha ha "lite skämt och mycket allvar" eller var det tvärtom...... ;-)
SvaraRaderaHoppas rösten har kommit tillbaka! Kram