....på en äkta cyklist och en löpare på en cykeltävling (förutom att en cyklist är mycket bättre på att cykla då förstås....)?
Idag har jag nämligen haft tid att filosofera på sådana helt betydelselösa ting under mina 15 mil på Göingerundan. Ja, för det blev 15 mil trots allt. Jag fegade ju faktiskt ur i slutet på veckan och vek ner mig till 9 mil. Mest för att jag har varit seg i kroppen och en förkylning har gjort sig till känna under veckan. Så på min efteranmälningslapp i morse kryssade jag i 90 kilometer och ställde mig i kön för att betala min startavgift. Under min väntan på att komma fram tittade jag mig omkring, och när det var min tur hände något märkligt....Plötsligt har jag en penna i min hand och helt utan eftertanke rattar jag över 90 kilometerskrysset och vips är krysset istället i 150 kilometersrutan! Funktionären tittade lite konstigt på mig, smålog och sa nånting i stil med: "-ja, det är ju dumt att inte passa på i detta fina vädret".
Ah, vad sjutton tänkte jag. Jag hade stigit upp tidigt, det var soligt och det var några fler än jag som såg ut att vara lite cykelnoviser, så varför skulle inte JAG cykla 15 mil idag! Och en sak är ju säker, risken att jag skulle ångra mig efter att ha cyklat 9 mil var betydligt större än att jag skulle ångra att jag hade cyklat 15!!!
Så där stod jag klockan 08:45 och försökte mentalt förbereda mig på 6 mil mer än vad jag hade planerat för.
Det var lite struligt i starten. Dom släppte iväg cyklisterna i klungor. Efter ett par släpp stod jag och några fler och väntade på vår tur, men det hände inget. Till slut fattade startern att det fanns betydligt fler 15-milare kvar i startfållan och vi fick då knixa oss fram bland dom andra som stod och väntade på 9-mils starten. Det var ju förstås lite trist att inte komma iväg med en klunga och det blev en vild ikappkörning de först 4-5 kilometrarna. Men sedan var det en härlig åktur! En klunga med 3-4 draghästar som inte verkade vilja dela med sig av bördan. Gärna för mig! Jag åker gärna med så länge jag kan :-)
Efter det första depåstoppet blev jag dock lite rastlös och for iväg själv. Jag tyckte nämligen att hästarna tog lite väl lång rast. Lyckligtvis hittade jag en rygg som jag trampade ifatt. Det var nog faktiskt dom roligaste 30 kilometrarna under hela rundan. TACK nr 288 för ett bra samarbete och hjälp! Och jäklar vad det gick undan! Vi höll 29-32 km/h och det var KUUUL!! Tyvärr blev jag avhängd av denna urstarka herre i Nävlingebacken och jag hade inte en chans att hänga på. Sedan var det en ensam resa dom sista 5 milen och jäklar vad jag slet. Önskade bittert att draghästarna skulle komma ifatt mig. Men icke.....Där fick man för att man skulle verka snabb......... och jag kan säga att mina ben dog någonstans där i Nävlinge och dom återuppstod inte förrän lååång tid efter målgång ;-)
Klicka HÄR för att se resultatet från Göingerundan.
Idag hade jag även äran att få träffa två speciella människor som, liksom jag, brinner för utmaningar. Det var riktigt kul att träffa dem "i verkligheten" eftersom jag egentligen bara vet att de har existerat och jag har följt deras framgångar via resultatlistor osv. Trevligt med likasinnade!!!
Ja, just det......nu höll jag på att glömma skillnaden mellan cyklister och löpare (en av dem!)
Riktiga cyklister bär sin nummerlapp på ryggen!! Och kan ni gissa var jag hade min?? På magen förstås :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar