Är huvudet dumt......

......får kroppen lida, sa en klok gammal (förlåt UNG!!) vän till mig igårkväll, när jag berättade att jag cyklade till och från tjejloppet ;-). Men jag väljer att vända på det: "När kroppen lider blir huvudet dumt". För jag hade tydligen inget syre kvar i min lilla hjärna eftersom jag kunde springa fel i den så ordentligt märkta 5 kilometersrundan i tivoliparken. Jag tog vänster istället för höger och korsade, helt utan att tänka, en fin heldragen linje i grusen. Inte heller hörde jag funktionärernas tjoande på mig. Inte förrän min klubbkompis ropade mitt namn fattade jag att det var något fel och vände om. Vid det laget hade jag blivit passerad av två tävlingssugna tjejer och jag lyckades bara ta mig förbi en av dom igen. Jag kom in som tredje tjej över mållinjen och det var förstås KUL! Men....som vanligt,  när det är ett lopp som är avsett för bara tjejer så är det ingen tävling.....(iallafall enligt arrangören;-)!

Det drog ut på tiden i parken igårkväll så dom dryga tre milen hem blev en cykeltur i Twilight Zone. 

Glöm inte att komma ihåg......

Vi är verkligen lyckligt lottade här i Sverige som kan springa, rida, cykla, bada och vistas överallt i vår vackra natur. Tack vare Allemansrätten kan ingen markägare förbjuda oss ifrån det. Vår Allemansrätt är unik och mig veterligen finns inget motsvarande någon annanstans. Tänk så snabbt vissa ställen skulle bli oåtkomliga om det inte vore för allemansrätten. 

Ibland är det lätt att glömma sådana självklara saker. Jag blev själv påmind om detta när yngsta livsverket häromdagen kom hem med en liten fickfolder om just Allemansrätten.

Så glöm inte att komma ihåg att vi har det bra!!!

Positiv Split

Svänger mig med så fina termer som elitlöparna använder :-). För igår i Hanaskog runt på 10 km gjorde jag en 'positiv split' och sprang andra varvet fortare än första. Jag hade bestämt mig redan innan start att jag skulle springa just så, och hela första varvet var jag 20-30 meter efter första tjej. När 2 km återstod var jag pigg och lite sugen på en resväska till (vann ju en förra året i samma lopp). Så jag knappade in meter efter meter och plötsligt var jag om och förbi! Fick en lucka direkt och efter ytterligare 1,5 km var resväskan min! VILKEN HÄRLIG KÄNSLA! Efter förra helgens flopp och trötta kropp och knopp i tjejmilen ville jag verkligen få lite självförtroende på denna (för mig) respektingivande distans. Känslan av att springa om är väldigt speciell och leder till oanade krafter hos mig precis lika mycket som att bli omsprungen kan leda till att jag känner sig ännu tröttare. Det är onekligen så att mycket av kraften kommer från det man har mellan öronen!!

Påfyllning av energi

Det är såååå skönt att krypa ner med underbenen i iskallt vatten efter ett svettigt långpass och med en banan och ett glas Oboy blir återhämtningen en njutning.

Jag har inte kunnat låta bli att "snegla" på startlistan på IronMan i Kalmar. Så trots att jag har tänkt skjuta upp starten till nästa år så finns det ändå tankar som "-kan hon så borde jag kunna". Jag tror att jag har uthålligheten att genomföra det men frågan är om ryggen pallar ett maraton efter 18 mils cykling i nuläget. Vi får väl se.......Antingen så startar jag i IM eller så gör jag det inte....som Pippi skulle ha sagt ;-)

Cykling när den är som bäst!

Dagens cykelpass har varit en fröjd för både öga och själ. Det var 25 grader varmt så det blev både kortärmat och kortbenat! Jag styrde TREK:en ner mot Österlen och jag tror att jag har hittat en av skånes absolut vackraste vägar. Det måste vara vägen mellan Vitaby och österut ner mot RV 9. Det är en liten väg med utsikt över ett typiskt skånskt landskap med åkrar likt ett lapptäcke och med havet i bakgrunden.

Är det inte fantastiskt fint ?!! 

Nerförsbacke och havsutsikt. Det kan knappast bli mycket bättre för en cyklist....

Den nya familjemedlemmen har varit ute och gått med mig i koppel.  För det är inget annat att göra än att följa honom dit han skuttar. Inget "gå fot" här inte!!

8 år sedan

Storebrors första möte med lillasyster för 8 år sedan
Mina fina barn!

Den 21 maj för 8 år sedan var det en exakt lika fin dag som det var igår. Det kommer jag mycket tydligt ihåg för då mötte mitt yngsta Livsverk dagens ljus för första gången. Tänk att hon är hela 8 år! Och jag själv är fortfarande 25......Märkligt.....













Så igår var det kalas med alldeles för mycket smörgåstårta, på tok för stor marängtårta och vetebröd som hönorna fick festa på idag. Men är det kalas så är det! Bättre med för mycket än för lite!
Gästerna fick helt enkelt med sig små "doggybags" hem och idag har vi ätit.....ja, just det, smörgåstårta!!


Under mitt träningspass ikväll var det meningen att jag skulle ta en lugn och behaglig 9 kilometers runda. Och det var den också. Så härligt skön att kilometertiden på 8,9 kilometer blev 4,33. Jag sprang alltså en lätt träningsrunda idag på bara 4 sekunder sämre kilometertid än jag hade på Tjejmilen i söndags. Det måste vara något jag gör väldigt fel när jag inte kan prestera bättre än 4 sekunder per kilometer på en tävling än på en träning. Eller så är det de berömda trappsteget som löparpassionen brukar trösta mig med när jag inte tycker att det händer ett dugg med resultaten trots hård träning. Plötsligt händer det...... (eller hur dom nu säger i reklamen)

Manlig publik

Det är sällan man får springa ett lopp som är så kantat av publik mestadels bestående av män! Var va då alla kvinnor.....? Jo, vi sprang ju förstås!! En mil i Hässleholm och vid sidan om, stod alla äkta män, pojkvänner, pappor, brödrar osv osv och hejade på.
Det var otroligt jobbigt att springa idag och som vanligt så sprang jag på tok för fort i början. Att jag ALDRIG lär mig!! Vi var tre stycken som sprang i täten och jag förstod tidigt att jag inte skulle orka hålla det tempot i 10 kilometer. Men jag tänkte: "jag håller mig fast som ett klistermärke så länge det går". Och det gick i ca 4,5 km sedan var den berömda "väggen" nära kan jag berätta. OjOjOj vad man kan vara klen......
Men det är väl bara att acceptera....Jag är inte bättre än 4,29 tempo... (men snart..... :-)

Jag kan förstå att Tjejmilen i Hlm lockar så många deltagare varje år. Det är ca 700-800 som tar sig runt banan. Med start och mål i den fina Hembygdsparken gör att det är extra mysigt och många har picnic i gröngräset. Sedan är nog det här med  "ingen tidtagning" väldigt tilltalande för många (speciellt tjejer). Men trots att arrangören påpekar att det inte är någon tävling tycker jag att det är kul att Hässleholm OK ändå uppmärksammar segrarinnan med en bukett blommor. Och jag kan garantera att det finns fler än jag som ställer upp i sådana här lopp för att tokspringa som en galning!

Vad gör man inte för en blomsterkvast..................(men i år fick jag köpa min!)

Regimskifte i Äggfabriken

Under mitt löparpass igår hann jag fotografera ett av alla de djur som jag brukar möta i skogen. Det var en oförgarglig liten kopparorm som låg och solade sig på grusvägen. Ännu har jag inte stött på någon huggorm, tack och lov.....

Det har förresten blivit regimskifte i hönsgården. Nisse har fått säga upp sig som "Tuppen i hönsgården" och den posten tillhör numera Ronaldo. Han har ett annorlunda sätt, och styr och ställer med järnhand! Kycklingen som kom till världen i september i höstas blev en höna och hon ligger och ligger och ligger. Jag har funderat på om hon kan vara sjuk på något sätt men hon har god aptit och beter sig förövrigt normalt. Så henne får vi bära ut. Hon är också väldigt tam och gillar att bli klappad.

Otroligt syrerikt....

i skogen idag. Ja, för vad ska man göra när det ösregnar med ungefär 5 minuters uppehåll och man har gett sig fanken på att man ska ut och springa. Man får helt enkelt se det från den ljusa sidan. Luften är fuktig och lätt att andas och när fingrarna bara har tinat så märker man ju inte ens att det regnar. Efter 4-5 kilometer kunde jag inte låta bli att stanna och fota denna underbara bokskog som var helt otroligt GRÖN idag.

Jag är lyckligt lottad med att ha en så fantastisk natur bara runt husknuten. Det är verkligen total meditation att springa i denna skogen.

Mitt yngsta livsverk har varit och sprungit Kalvinknatet förra veckan. Hon och bästisen var så nöjda och glada efter att ha sprungit 1500 m Tivoliparken. Det är ju verkligen otroligt, att dom orkar springa hela vägen, med tanke på farten som dom har de första 300-400 metrarna efter att startskottet gått

Nästa glädjeämne för henne är den för tidiga födelsepresenten. I tisdags kväll möttes hon nämligen av ett konstigt föremål på sitt rum som var gömt under ett lakan. Under lakanet fanns denna lilla krabat:

Kärlek vid första ögonkastet.

Hur ser man skillnad....

....på en äkta cyklist och en löpare på en cykeltävling (förutom att en cyklist är mycket bättre på att cykla då förstås....)?
Idag har jag nämligen haft tid att filosofera på sådana helt betydelselösa ting under mina 15 mil på Göingerundan. Ja, för det blev 15 mil trots allt. Jag fegade ju faktiskt ur i slutet på veckan och vek ner mig till 9 mil. Mest för att jag har varit seg i kroppen och en förkylning har gjort sig till känna under veckan. Så på min efteranmälningslapp i morse kryssade jag i 90 kilometer och ställde mig i kön för att betala min startavgift. Under min väntan på att komma fram tittade jag mig omkring, och när det var min tur hände något märkligt....Plötsligt har jag en penna i min hand och helt utan eftertanke rattar jag över 90 kilometerskrysset och vips är krysset istället i 150 kilometersrutan! Funktionären tittade lite konstigt på mig, smålog och sa nånting i stil med: "-ja, det är ju dumt att inte passa på i detta fina vädret". 
Ah, vad sjutton tänkte jag. Jag hade stigit upp tidigt, det var soligt och det var några fler än jag som såg ut att vara lite cykelnoviser, så varför skulle inte JAG cykla 15 mil idag! Och en sak är ju säker, risken att jag skulle ångra mig efter att ha cyklat 9 mil var betydligt större än att jag skulle ångra att jag hade cyklat 15!!!

Så där stod jag klockan 08:45 och försökte mentalt förbereda mig på 6 mil mer än vad jag hade planerat för.
Det var lite struligt i starten. Dom släppte iväg cyklisterna i klungor. Efter ett par släpp stod jag och några fler och väntade på vår tur, men det hände inget. Till slut fattade startern att det fanns betydligt fler 15-milare kvar i startfållan och vi fick då knixa oss fram bland dom andra som stod och väntade på 9-mils starten. Det var ju förstås lite trist att inte komma iväg med en klunga och det blev en vild ikappkörning de först 4-5 kilometrarna. Men sedan var det en härlig åktur! En klunga med 3-4 draghästar som inte verkade vilja dela med sig av bördan. Gärna för mig! Jag åker gärna med så länge jag kan :-)
Efter det första depåstoppet blev jag dock lite rastlös och for iväg själv. Jag tyckte nämligen att hästarna tog lite väl lång rast. Lyckligtvis hittade jag en rygg som jag trampade ifatt. Det var nog faktiskt dom roligaste 30 kilometrarna under hela rundan. TACK nr 288 för ett bra samarbete och hjälp! Och jäklar vad det gick undan! Vi höll 29-32 km/h och det var KUUUL!! Tyvärr blev jag avhängd av denna urstarka herre i Nävlingebacken och jag hade inte en chans att hänga på. Sedan var det en ensam resa dom sista 5 milen och jäklar vad jag slet. Önskade bittert att draghästarna skulle komma ifatt mig. Men icke.....Där fick man för att man skulle verka snabb......... och jag kan säga att mina ben dog någonstans där i Nävlinge och dom återuppstod inte förrän lååång tid efter målgång ;-)

Klicka HÄR för att se resultatet från Göingerundan.

Idag hade jag även äran att få träffa två speciella människor som, liksom jag, brinner för utmaningar. Det var riktigt kul att träffa dem "i verkligheten" eftersom jag egentligen bara vet att de har existerat och jag har följt deras framgångar via resultatlistor osv. Trevligt med likasinnade!!!

Ja, just det......nu höll jag på att glömma skillnaden mellan cyklister och löpare (en av dem!)
Riktiga cyklister bär sin nummerlapp på ryggen!! Och kan ni gissa var jag hade min?? På magen förstås :-D

Nu ska jag krypa upp i soffan framför TV:n med en filt, några Esberitox och kopp varm chokladmjölk. Där ska jag sitta och avundas alla de som springer Göteborgsvarvet idag. Sveriges garanterat största löparfest!!
Jag har varit med tre gånger och visst har det varit kul men i år passade det inte riktigt in i min planering. Men det är KUL att sitta hemma och se det vid sidan om också!

Lycka till alla mina vänner som springer idag!!!

Min nya leksak

Jag fick en cykeldator av familjen när jag fyllde år i måndags. Jag har under en längre tid lagt stor tilltro till denna lilla makapär och lösningen på mina cykelproblem skulle vara som bortblåsta om jag bara fick en sådan på styret. 

Och HÖR och HÄPNA....När jag under förmiddagens cykelpass kunde avläsa min kadens (pedalvarv per minut) på cykeldatorn och kämpade för att hålla 90 i kadens upptäckte jag att detta går ju lätt! Ingen syrakänning, pigga ben och snabbt gick det också, 28-32 km/h! Det var ju riktigt roligt! ÄNTLIGEN tänkte jag, nu har jag löst koden. Hög kadens och lågt motstånd (detta visste jag förstås innan, men eftersom jag inte har haft kadensmätare så vet jag inte hur jag har legat till...)!
I detta lyckorus cyklade jag i ca 45 kilometer där jag sedan skulle göra en ca 180 graders sväng, och DÅ plötsligt förstod jag varför det hade gått så bra under passet. Jag hade haft vinden i ryggen fram till hit och den vinden hade jag nu givetvis RAKT MOT MIG!! Plötsligt hade jag kadens på högst 75 och hastighet på ca 20 km/h.
Men.... cykellyckan var kort men ack så skön.

En vacker dag kommer jag att ha medvind i alla väderstreck, det vet jag!!!

En annan härlig känsla att ta vara på under cyelträningen är alla underbara trakter man kör igenom. Dagens pass sträckte sig upp på Linderödsåsen. Genom Svensköp, Linderöd, Brostorp, Rickarum, Djurröd, Träne, Tollarp och Östra Sönnarslöv. Även om man håller sig på asfalterade vägar så känns det som att man kommer riktigt nära naturen. Med allt vad det innebär just nu....Nyutslagna Bokskogar, Rapsfält och bönder som sprider gödsel......

Höge Väg

Segerns sötma

Maskrosen är onödigt hatad tycker jag!! För visst är det väl fint nu när ängarna färgas gula av miljontals gula rosor. Vi borde egentligen uppskatta denna gula lilla skönhet mer, med tanke alla fördelar. Den är till exempel väldigt lättskött. Den förökar sig alldeles själv! Det gröna bladverket är en bra marktäckare. Blommorna går att måla med (det är garanterat tvättäkta färg....)! De gröna bladen kan man äta. Det finns ingen risk att den blir utrotningshotad. Du kan plocka HUR MÅNGA DU VILL!  Ja, det finns säkert fler fördelar. Så passa på att njut nu, för den enda nackdelen är att denna massiva blomningen snart är över.....   ;-)

Igår kväll rusade jag runt Glimåkras gator. Jag ställde nämligen upp i Sparbanksloppet på 7,8 kilometer och fick faktiskt vinna detta lilla lopp. Trevligt....
Dock gjorde sig förmiddagspasset på cykeln sig till känna redan efter ca 2 km (!), och jag hade lite krampkänningar i baksida lår. Men segerns sötma var för stark och tävlingsdjävulen satt där på axeln och sa:
"-KOOOOM IGEEEN NUUU, din vekling, lite smärta ska du väl tåla....!" Och det var inget annat att göra än att lyda. Tävlingsdjävulen får väl ha ryggsäcken jag vann, som tack för hjälpen....

Tragiskt

Det har tydligen inträffat ett dödsfall under en Halvmaraton tävling i Stockholm i helgen.
Kungsholmen Runts hemsida

Ung man född 1975. Mycket mycket tragiskt.....

En erfarenhet rikare....

När jag tänker efter har jag varit och sprungit på många olika och ibland konstiga ställen under årens lopp. Men jag har ALDRIG sprungit i en nyplöjd päreåker förut! Men igår var det dags! Ca 700 meter av min sträcka på Humlestafetten var nämligen dragen rakt ut i en åker! Det var bara att bita ihop och springa i en smal fåra och svära en ramsa över hur "snubbligt" och sakta det gick. Okey, det var ju visserligen lika för alla, men det hjälpte ju inte mot all den jord jag fyllde min splitternya Asics DS trainer med. 

En av de stora samtalsämnena under gårdagens Humlestafett var just denna Päreåker och hur vinden låg på den sträcka man hade. Jag hade TUR och hade vinden med mig nästan hela vägen mellan Bäckaskog och Gualöv. Det kändes som lite kompensation över det 6 minuters-tempo som jag fick hålla i åkern....

Min sträcka började vid Bäckskogs slott och där var SÅ HÄR VACKERT! 

För att inte tala om sträckan mellan Vånga och Barum där utsikten över Ivösjön nästan tar andan ur en!

Eller vid Humletorkans vyer!

Ja, det blev en riktigt lyckad dag med RIK:s damlag. När man håller på med en sån här individuell, och ibland lite egoistisk motion/tävlingsform, så är det SÅ KUL att få kämpa med ett lag! Extra roligt är det förståss att det är så många fler som tycker det just nu! Det var hela 109 lag som kom till start i Humlestafetten i år!
"DET ÄR TRENDIGT ATT LÖPTRÄNA", sa dom på radion häromdagen. ÄNTLIGEN, säger jag bara....som jag har väntat :-)

Dagen idag har vi tillbringat i HLM där mitt lilla Livsverk har deltagit i sin första friidrottstävling. Det blev en bronsmedalj i 400 m och lyckan var total!

Härligt kämpat mitt lilla hjärta!

Bikini igår....

......och jacka och halsduk idag. Det är sannerligen ett märkligt klimat vi har. Det är också intressant hur mycket reklam med utemöbler och andra prylar som är ämnade för ett medelhavsklimat som dimper ner i brevlådan just nu. Och folk KÖPER!! Det är kanske ett tecken på att vi är utsvultna på värme och sol och nu när vi äntligen har det framför oss så ska vi minsann ta vara på varenda minut. Det är tur att det finns inglasade uterum och gasolvärmare. Vi äger tyvärr inget av det....
 "Järnviljan" påminde mig häromdagen om Full Moon Race . Det är ett Ultralopp som går den 7/7. Det är start på lördagkvällen och man springer från Haväng till Ystad i månens sken. Nu har ju inte jag fallit för Ultralöpning men visst låter detta häftigt.
Här kan man läsa mer om Full Moon Race

Nåt annat som är kul är att springa stafett! Så imorgon är det dax för Humlestafetten igen! Pinnen ska runt Ivösjön för sjunde året i rad. Jag har sträcka 7 (Bäckaskog- Gualöv) i Ryssbergets Damlag. Mina ben är fortfarande lite stumma efter halvmaran i tisdags men det är bara att bita ihop. Fick lite välbehövlig vadmassage igår och det gjorde susen, så benen känns inte lika mycket som två telefonstolpar.....

Vi ses runt sjön imorgon......

Helan går.....

inte.....
Det får bli halva Ironman i år istället.
Jag har nämligen starka funderingar på att skjuta upp Ironman starten till nästa år. Jag inser att jag måste cykla MYCKET MYCKET mer för att kunna trampa 18 mil och sedan få rygg och ben att hålla för ett marathon. Sedan kostar det ju otroligt mycket pengar för att starta, 440 EURO (=ca 3900 kronor)! Och för det priset måste jag känna att jag verkligen har förberett mig så mycket som jag kan. Istället har jag tänkt att jag ska göra halva distansen i sommar. Sövde ½ Ironman den 17/7 blir det. Det känns som en helt rimlig ansträngning för min träningsmängd just nu.

Om en och en halv vecka har jag tänkt cykla Göingerundan. Den sträcker sig 15 mil runt Hässleholm med omnejd. Hoppas att det inte bara är supersnabba cykelfantaster, utan att det finns någon klunga som man kan hänga på....

Vi hade iallafall tur med vädret...

3 minuter sämre tid på Växjöloppet i år jämfört med förra året! BLÄÄÄ......hur svårt kan det va egentligen??? 21 kilometer, det är väl inte så långt....eller kanske är de det...?  Jag hade en förhoppning att jag skulle kunna ta mig runt på en tid runt 1,38 men ack nej... Första varvet tyckte jag var rena barnleken och jag höll rygg på en tjej som slog mig med ett par minuter på Jämjöhalvan i höstas. Efter ca 11 kilometer släppte hon (helt otippat!) och jag blev av med en bra farthållare och fick plötsligt "göra hela jobbet" själv! När terränglöpningen på andra varvet var avklarad var jag helt slut. Det brände som eld under fotsulorna och jag förbannade mig själv över mitt idiotiska strumpval (på tok för tjocka strumpor i 20 graders värme). Jag försökte hålla tempo men tappade mycket dom sista 5 kilometrarna och sluttiden blev 1,40,23.  Min löparpassion försökte säga åt mig att 8 mil cykling för tre dagar sedan och nattarbete är nog inte den bästa uppladdningen inför en halvmara, men jag tycker ändå att jag borde kunnat hålla farten (speciellt när det inte går fortare än ca 4,35-4,50 tempo.) Men vad sjutton gör det....Det var en helt fantastisk dag med solsken och 20 grader varmt och ett lopp som är riktigt roligt och varierande.
JAG GILLAR VÄXJÖ!

Valborgsmässoaftonen eldades in och Småfolket i byn gick fackeltåg upp till sockertoppen för att sätta fyr på bålet.

Det var en fin ljummen vårkväll som firades i goda vänners lag. När klockan närmade sig 22 började jag demonstrativt gäspa och fråga om dom kunde släcka när dom gick. Det är en sån tur att man har så förstående vänner som accepterar en sån otrolig tråkmåns som jag och tar ett sådant skämt på fullaste allvar.....     ;-).