Imorse vaknade jag och var sängliggande....

Jorå så att....förkylning från h-vetet är på besök.  Men herre jisses vad gör det?? Är det någon gång det är lägligt att vara krasslig så är det väl i november.  Fast det är ju synd att inte klaga...
Årets mörkaste månad är snart slut och jag har minsann bestämt mig för att julklapparna ska införskaffas innan lucia tänder sina ljus i kronan.  Och jag är på go väg kan jag berätta! ! Frågan är bara om jag kommer hitta alla de gömda julklapparna när det väl är dags att plocka fram dom ?!  Har nämligen en förmåga att gömma klapparna så bra(?) att jag sen inte hittar dom.  Det har hänt att jag hittat julklappar här hemma lagom till midsommar.

Det är kul med jul tycker jag! Jag är barnsligt förtjust i bjällerklang och allt annat som hör julen till. Min önskelista till tomten hänger jag fortfarande upp på kylskåpet (även om det nu för tiden är mer en komihåglapp över vad jag själv behöver införskaffa).  Och det slår aldrig fel för varje år går jag på niten att köpa något juligt klädesplagg, ni vet nåt sånt där rött eller grått, stickat med luddkrage och gärna med tofsar eller snöflingor på. Det använder jag ju förstås aldrig efter mellandagarna och till nästa år är det samma sak igen.... Ja ni förstår....traditioner är till för att hållas!  Inga avkall på dom här inte! Så det lär väl bli en lusekofta eller nån annan gräslig stickad tröja att hänga i garderoben i år också....

Med hjärtat som insats

Jag var på Mr Spinning El Diablos pass i onsdags. Nervös som vanligt för jag vet att han ger sig helst inte förrän någon ligger som en lase över cykelstyret. Och i vanlig ordning inleder El Diablo spinningpasset med att säga: "För er som inte varit här förut så är ALLT ANNAT än gult och rött rehabträning! Och jag har en piska, så här ska tuggas styrlinda i 75 minuter!!" Med gult och rött menar han pulsmätarna som ser ut som hastighetsmätare där det finns fyra färger. Blått, grönt, gult och rött och där gult är 80-90 % av maxpulsen och rött är över 90 %!

Det här scenariot har jag numera koll på, så innan passet börjar och jag ska kalibrera min pulsmätare med min maxpuls så drar jag bort några snäpp från min löparmaxpuls. Allt för att jag ska lyckas hålla mig borta från rehabzonen. Allas pulsmätare finns nämligen på en vit filmduk framför alla spinningcyklarna så det finns inga chanser till mygel....

Men nu till den mest absurda med hela grejen...
Halvvägs in i passet kör vi "lagtempointervaller" och det innebär att hälften av pulsmätarna är lag 1 och andra hälften är lag 2. I 3 minuter "drar" sedan varje lag. Det betyder att alla visarna ska ligga i den röda zonen största delen av de tre minuterna.
Mitt hjärta tar dock alla chanser till vila så min puls faller som en sten ner till den gröna zonen (rehab !?) så fort jag slår av på belastningen. Så när intervallen för mitt lag börjar så får jag dra på rejält innan pulsen kommer upp bortom den förnedrande rehabträningen  .... ;-).
Då händer det konstiga. Mitt huvud börjar tänka TÄVLING i ungefär samma takt som blodsmaken i munnen förnimmar sig. Kan man tävla med pulsmätarna? Jahaaadå.....I allra högsta grad! Så då sitter jag där och jagar procentenheter. Jag jagar den mätaren som har högst procent med min egen puls. Det finns inga genvägar, inga nerförsbackar, inga rullar att snålåka på. Det enda sättet att närma sig ledaren är genom att bli tröttare, få mer smärta och att bli spyfärdig så att pulseländet slår om till 92....93.... 94 %....
Hur sjuk i huvudet är jag egentligen.....:-)

Ahhh... det är lika bra att inte veta...

Mer mjölksyra åt folket!

Sista delen i "klistra tubdäck"

Här följer den spännande (?) fortsättningen i "operation klistra tubdäck":

 

Efter att limmet på däck och fälg torkat i 12 timmar penslade jag på ett nytt lager klister på tygremsan på däcket. Efter det väntade jag ett par minuter och SEN KOM DET ALLRA SVÅRASTE MOMENTET!! Nämligen att kränga på däcket på fälgen och få det någorlunda centrerat utan att vare sig klistra fast sig själv eller få alltför mycket klister på utsidan av fälgen. 

Jag hade lite luft i däcket och gjorde precis likadant som när jag "tänjde däcket" på fälgen. Det vill säga att jag började vid ventilen och sträckte på det neråt lika mycket på varje sida.

 

Trots att däcket var uttänjt på fälgen i flera dygn  så var det jäkligt svårt att få det runt hjulet. Men med viss möda gick det tillslut att få ner det i fälgfåran. Sedan skulle slangeländet justeras så att det satt mitt i fåran hela vägen runt. Och slutligen rullade jag hjulet fram och tillbaka på golvet med min egen kroppsvikt som tyngd. 

FIX FÄRDIGT!

Hur blev det då? 

Ärligt talat så tror jag att det kommer att funka. Men tygremsan som klistrar mot fälgen var helt omöjlig att få helt ner i fälgen. Man kan se en liten smal kant av remsan utanför fälgen runt om på båda sidor om fälgen så jag tror iallafall att däcket ligger centrerat. Och sitter fast..DET gör det. 

Troligtvis kommer cykelmakaren undra vad det är för en klåpare som har limmat däcket men det håller jag givetvis konfidentiellt. 

 

 



R

Ett ärr är väl inget man kan fuska med, eller? Antingen så finns det där eller så inte...
Häromveckan skulle jag ansöka om ersättning från försäkringsbolaget till mitt 14-åriga livsverk. Han har nämligen ett ganska stort ärr på sin haka som han fick efter en cykelolycka då han var 5 år gammal. Han slog upp ett stort sår som förstås behövdes sys med åtskilliga stygn. Som väl var så skadade han inte sig mer. Nu har han kvar ärret som minne, och vi har insett att det inte kommer att blekas mycket mer. Därför tyckte jag (i min enfald....) att det var dags att försöka få ersättning av det försäkringsbolag som vi haft ända sedan han låg i magen. I försäkringsvillkoren stod det ju att det gick att söka ersättning TIDIGAST ett år efter skadan. Så i "tid" tyckte jag att jag var helt rätt ute. Det var ju 9 år sedan och det måste ju vara perfekt att bedöma ärr efter så pass långt tid. Jag hade journalhandlingar som bevisade olyckan och sonen hade (har) ju ETT ÄRR att visa upp. Döm av min förvåning när försäkringspampen säger: "-Tyvärr, det är försent att få ersättning".
Va f-n, för sent!?? Ärret finns ju och ju längre jag har väntat desto större sannolikhet är det att det aldrig kommer att försvinna!
Nej då! Så enkelt var det inte.... I dom ALLMÄNNA försäkringsvillkoren (alltså inte i varje bolags villkor) står det tydligen att man har max 2 år på sig (om jag minns rätt) efter att man har "rätt" att söka ersättning. Har man inte gjort det så är det Tack å ajöss... Bara pain and no gain..

Så tänk på att söka ersättning från era försäkringsbolag tidigt!!

Hur svårt kan det va....

Att träna är det lättaste av allt i cykelbranchen. I alla fall om man är som jag...snål, nyfiken och sjuhelsikes envis. För när jag behöver byta nåt på cyklarna så kostar det ju skjortan att köpa prylarna, och ännu mer om man ska ta cykeln till cykelmakaren för att få servicen utförd.
Nej, bra "piga" reder sig själv....Åtminstone för det mesta...det har nämligen hänt att jag har fått åka till cykelmakaren med svansen mellan benen när jag ej lyckats hela vägen. Som till exempel när jag skulle sätta på dom nya kolfiberhjulen. Det var inte en enda växel som hamnade där den skulle. Då fick jag i panik köra till cykelmakaren. Då glodde han lite mögigt på mig. Han tyckte förstås att jag inte skulle gett mig på sånt som jag inte förstod. Han tyckte såklart att jag skulle lämnat den till honom redan från början och dessutom var han lite långsint över att jag kom med en cykel som jag inte hade köpt av honom.

Men skam den som ger sig....Så nu står jag här igen...
Jag har ju ett carbonhjul med ett punkterat tubdäck på. Så nu är jag i full gång med att byta detta. Som säkert alla vet finns det två sorters däck. Kanttrådsdäck och tubdäck. Kanttrådsdäck är det vanliga och består av däck och slang. Tubdäck däremot är "allt i ett" kan man säga. Vissa cyklister säger att tubdäck är bättre medans andra menar att "klöddet" när man ska byta däcket uppväger inte fördelarna. Tubdäck ska också vara mindre lätt att få punka på (dock verkade denna fördelen inte funnits på mina däck. Fick explosionspunka efter bara 24 mil!!) .
Varför köpte jag tubdäck då? Jo, för att det fanns inget alternativ till just de carbonhjulen jag köpte.

Tubdäck klistras alltså direkt på fälgen. Det låter ju inte så svårt eller hur.....
Nej, det tycker inte jag heller. Så nu är jag i full gång! Jag får helt enkelt statuera ett exempel. Kan jag så .... ja, ni vet vad jag menar.

Så här gick det till:

Efter att jag slitit av det gamla däcket rengjorde jag fälgen med fint sandpapper och därefter tvättade jag fåran med aceton.

Eftersom jag har hjul med hög profil så behövs det förlängning på ventilen så den flyttade jag över på det nya däcket.

 

Sedan skulle det nya däcket tänjas ut på fälgen i minst 24 timmar men gärna flera dygn .
Jag krängde på däcket med lite luft i på fälgen och när det sedan var på plats pumpade jag upp det till 10 bar. Däcket lät jag sitta på fälgen i 4 dygn. (Hmmm.... inte kul att behöva göra sånt här mitt i säsongen när det går åt flera dygn)

Lägg märke till min övervakare till vänster

 

Att få det nya däcket på fälgen var inte det lättaste kan jag berätta....



DAG 5
När däcket sedan tänjts färdigt så var det då dags för klister. Och det är minsann inte bara att limma. Nej, för jösse namn....Jag har pluggat YouTube filmer må ni tro. Så idag tog jag mod till mig. Jag penslade tygremsan på däcket med det speciella klistret och hängde sedan upp det på tork.

 

Därefter la jag ett tunt lager klister i fälgfåran medhjälp av en handsbeklätt finger. Dock inte över hålen. Jag var noga med att klistra en liten bit i taget för det torkade väldigt snabbt och då blev det genast väldigt svårt att stryka ut.

 

Nu ska detta torka i 12 timmar....

To be continued...

SIPE

Outside Magasine publicerade en artikel i söndags om SIPE. Dom beskriver det som ett mystiskt och oförklarligt tillstånd hos vältränade triathleter och dykare.

Det kom ett mail...

För ett par år sedan skrev jag om andningsproblem i samband med simning och hittade ett syndrom som heter SIPE på nätet. SIPE står för "Swimming Induced Pulmonary Edema" och liknar någon form av lungödem som bara uppträder i samband med simning. Jag har en god vän som troligen drabbas av detta då och då och jag fått hennes besvär beskrivna och även varit med i öppet vatten när hon fått ett anfall. Det här fenomenet är, som väl är, ganska ovanligt men väldigt väldigt konstigt eftersom det är helt friska, vältränade individer som drabbas, men BARA när dom simmar!

Här om månaden fick jag ett mail.

Så här stod det:

"Hej
Jag heter Helena och kommenterade ett inlägg på din blogg i oktober förra året om andningsbesvär vid simning. Du var vänlig att ge mig din mailadress om jag ville prata mer om SIPE som din väninna troligtvis lider av. Jag har tänkt så många gånger att jag ska höra av mig mig inte blivit "färdig" till det förrän nu. Mycket om varför jag inte har hört av mig beror på att när anfallen inte inträffar är jag mycket duktig på att förtränga och intala mig om att det inte är något fel på mig. Hur som helst så på tävling igår (Malmö triathlon) fick jag ett så kraftigt anfall under simningen att jag var tvungen att uppsöka akutsjukvård. Det akuta tillståndet behandlades med inhalation, de tog en massa blodprov och gjorde även en ct thorax. De misstänkte proppar i lungorna och ville utesluta lungödem. Alla undersökningar var ok och efter ett par timmar fick jag åka hem. Jag mådde också då mycket bättre när allt var upphostat från lungorna ( mestadels blod) men jag hade iaf tur att träffa en bra dr på akuten som jag nämnde SIPE för och han tog sig tid att googla på det. Han menade att jag kanske kunde ha det eftersom många av symtomen stämmer men det finns ingen evidens att luta sig mot, bara forskning. Jag ska bli vidare utredd på lungkliniken om specialisterna vill ta emot mig, han menade att det kanske de inte gör eftersom detta "bara" händer under simning och behandlingen är då ju att sluta simma. Jag är så ledsen. För mig är det ju inte "bara" att sluta simma, utan det handlar om så mycket mer, att aldrig mer kunna köra triathlon osv. "Hur som helst så undrar jag hur det har gått för din väninna och om hon träffat någon dr som har satt sig in i syndromet och om hon har någon medicin som hon kan ta innan hon simmar( jag har själv provat bricanyl som jag fick utskrivet på vårdcentralen efter mycket tjat, men det fungerar inte för mig, jag kan få anfall ändå)
/Helena

Visst är SIPE-fenomenet konstigt! Min vännina har vänt ut och in på det mesta för att försöka bli av med problemen. Vi har försökt hitta orsaker i för små våtdräkter, stasade stora blodkärl, onaturlig andning, övervätskad osv osv. Tyvärr har vi inte funnit något som gör skillnad. Först trodde vi att kallt vatten var orsaken men när problemet även uppstod i bassäng så kunde vi utesluta även det.
Jag hoppas innerligt att både Helena och min väninna kan se något positivt att man inte kan hitta några fel på dom och att dom finner glädjen i det som dom faktiskt kan göra. Dom här är ju super starka atleter som älskar att testa gränser och svettas lite.

 

 

Tack Helena för att jag fick dela med mig av ditt mail. Hoppas du mår bra.