Växjö Marathon-En 8 varv lång strid runt sjön!

Linimentdoften låg lika tät som Lutzendimman i Växjö Sporthall igår kl 10:00! För där inne hade alla de soldater samlats som skulle kriga 8 varv runt Växjösjön. Det skulle bli en strid mot smärtan, tröttheten, krampen, skaven och alla andra fiender som kan tänkas uppkomma under de 42 kilometer som skulle springas!
Jag var en av de som skulle delta ute på slagfältet. Sammanbiten och fokuserad började jag inse att detta skulle bli en jobbig strid. Men vad sjutton.....jag hade ju varken simmat eller sprungit innan start så jag hade siktet högt inställt! Jag skulle skjuta högt! Jag skulle sikta på minst personbästa (vilket skulle innebära snabbare än 3,34) och helst under 3,30.

När starten hade gått var det som vanligt en "uppsökande verksamheten" för min del. Några kilometers jagande för att hitta någon som jag kunde hålla jämna steg med. Jag ville ha en rygg, några fötter som satt på någon som jag kanske kunde byta ett par ord med då och då. Vem höll kilometerfart på ca 4,45? Ëfter ca ett varv hade jag hittat ett litet kompani som passade mig alldeles utmärkt. Men efter halva sträckan var det en del som deserterade, men vi var två krigare som höll ihop. Den soldaten som jag hade vid min sida sa hela tiden "oj oj detta går alldeles för fort" "- Ett varv till sedan får du springa själv" . Jag blev lite ängslig och gjorde väldigt tydligt att min största fasa just där och då, var att lämnas ensam i slutet av stridens hetta.... 

Det gör ont att springa ett marathon! Det ska göra ont! Så visst hade jag ont där i slutet. Men det var ju ingen gammal krigsskada som gav sig till känna, utan helt vanlig ofarlig marathonsmärta. Så det var bara att bita ihop. Jag bet mig fast i soldatens rygg som ett ettrigt litet marsvin, jag inbillade mig att jag hade ett gummiband som drog mig tillbaka till den rygg som kändes trygg. Vi var ett litet kompani som höll ihop och jag tackar allra ödmjukast för att soldaten vid min sida inte kapitulerade.
Så jag blev aldrig ensam där ute på slagfältet runt Växjösjön igår! Jag siktade högt, sköt och träffade målet! Min sluttid blev 3,25,11 och jag blev ärligt talat förvånad över att det höll hela vägen. Första halvan gick på 1,40,08 och andra på 1,45 vilket var precis så som jag hade önskat. Autopiloten var helt enkelt på sitt bästa humör igår och stridsvagnen funkade alla 8 varven utan ett enda motorstopp.....

Den tappra soldaten vid min sida förbättrade sin personbästa marathontid med säkert 15 minuter!

SÅ allting går utom trasiga klockor och små barn!