Varför vill man vara sin egen paparazzi??

Idag när jag var ute och sprang lyssnade jag på Wivan-Kristinas förmiddagsprogram på radion. Hon hade "bloggtema" och gäster som berättade varför just de bloggar. Det fick givetvis mig att fundera under mina 23 kilometer varför JAG bloggar. Vad förmedlar jag? Har jag nåt tema? För vem bloggar jag? Det var ett långt träningspass och det var nog tur för det tog tid att klura ut något som kändes genomtänkt!

När jag startade bloggen 2009 så var nog anledningen att jag tyckte det var kul att dela med mig av saker som hände i mitt liv. Jag hade ingen lust att skriva det på Facebook utan jag ville hellre göra lite längre inlägg och mest för mina långväga vänner och släkt. På det sättet var det ingen som fick det i ansiktet när dom öppnade Facebook utan jag kände att det var ett aktivt val av de som var intresserade av att läsa mina rader. Jag delade med mig av länken till familjen. Jag funderade även på att "låsa" bloggen till dom som jag känner och som var intresserade. Efter ett tag insåg jag att det skulle definitivt inte bli någon rusning till bloggen så jag lät den vara öppen. Det kändes också kul för egen del att skriva om roliga händelser och jag går faktiskt ofta själv tillbaka i bloggen och minns. Ja, så här rullade det på. Efter något år så var det ett faktum att innehållet i min blogg handlade till 99% av träning. Och då blev det lite lättare att skriva ofta (för det är ju en viktig ingrediens i mitt liv). Detta har nog helt enkelt blivit en träningsblogg.

Men vad vill jag förmedla då? Ja, det är definitivt inga allvarliga saker. Inte heller några råd om hur andra ska göra eller inte göra. Jag vill helt enkelt bara beskriva på ett lättsamt sätt hur jag får målmedveten träning att gå ihop med allt annat här i livet. Jag vill att man ska bli sugen att ge sig ut på till exempel en löp- eller cykelrunda av att besöka bloggen. Vill man läsa om allvarligare och djupare tankar så är inte detta rätta stället. Jag vill att den som läser mina rader ska dra på smilbanden och inse att jag ibland skriver med lite självironi. När det gäller träning och utmaningar vill jag också förmedla att, om ett "genomförande" är målet så är alla mål möjliga! Men det viktigaste av allt, som jag hoppas genomsyrar mina texter, är att när träningen blir en livsstil så har man nått det viktigaste målet! Då fortsätter man att träna trots att man inte har något marathon eller 5 kilometerslopp framför sig! Då är målet i sig att leva ett upplevelserikt och hälsosamt liv!

Peace love and löparskor

/Liselott