Förkylningen har hunnit ikapp

På lördag är det Österlenmaran och det kan man ju bara inte missa! För andra året i rad så går denna annorlunda löparfest i samband med ljusfestivalen Österlen Lyser. Med Pannlampa och reflexväst (och lite kläder också förstås;-) springer man från Gärsnäs, genom mysiga ljuspyntade byar fram till Simrishamn. Det går att välja halvmaran och då springer man i mål i Borrby. Jag hoppas innerligt att viruset som bosatt sig i min hals inte sätter käppar framför benen så jag inte kan starta på lördag. Men eftersom det bara är två veckor sedan Växjö Marathon så får halva distansen räcka i vilket fall som helst. Så jag och Lotta kommer att kuta mellan Gärsnäs och Borrby. Jag har förstått att det är egentligen den andra halvan av maran som är finast. Den går via kusten genom Skillinge och Brantevik. Men eftersom starten går kl 18 så kommer det att vara mörkt och utsikten kommer nog tyvärr inte till sin fulla rätt ändå.
Förra året var det riktigt kolsvart på vissa ställen. Jag minns att jag fick en känsla av lite åksjuka av pannlampornas vippande ljuskäglor. Man får kanske ta ett åksjukepiller innan ;-)

Men det var helt klart en kul tillställning! Och var skulle jag vara en lördagkväll om inte på en löparfest.....?!

Akta er för sylttjuven!

Efter 14 timmars strömlöshet uppskattar man det självklara som att öppna kranen och få varmt rinnande vatten eller att få lyse när man slår på strömbrytaren....Ovissheten om hur länge strömmen ska vara borta tar tyvärr bort charmen med tända ljus och spela spel....Under Gudrunstormen 2005 var vi utan el i 5 dygn och bara tanken på att uppleva det igen ger mig rysningar.

 

Men nu är det i alla fall ljust här hemma igen! Och jag ska gå och sätta på kaffe!



 

Hoppas bara inte någon har varit här och stulit kaffet. För vad som helst kan hända, i alla fall om man får tro innehållet i denna lilla notis i dagens tidning......

Tänk att bli av med sin syltburk! Och till råga på allt I SITT EGET KYLSKÅP!!
Är det någon som har sett eller hört något om sylttjuven så kontakta omedelbart polisen så kan kanske detta fruktansvärda brott få ett lyckligt slut ;-).......

(Hahahaha................förlåt stackars brottsoffer, men jag kan inte sluta skratta)

Halv 8 hos Noa

Familjekampen är i full gång!! Nu kör vi "Halv 8 hos mig" här hemma. Noas kväll var helt "outstanding". Hans helt egen komponerade tre rättersmeny såg ut så här:

 

 Laxtårta med ett täcke av löjrom och ett lakan av kavring

  (Den som stod för inköpet, dvs jag, tyckte dock att löjromet var för dyrt, 2800 kr /kg, så det fick bli Stenbitsrom istället. Detta utan kockens vetskap) 

 

 

 

Varmrätt:

Lax med mycket smak av citron! Serveras med det svenska guldet. Sås av italienskt namn

 

Vi fick lite huvudbry över den italienskinspirerade såsen....Vi fattade inte. Kocken förklarade efter en stund att det var ju ROM i såsen! Hmmmm....fyndigt Noa!!

 

Efterrätt:

 Choklad av kladdig karaktär. Toppad av chokladsås och exotiska frukter.

 

 

Det här blir svårslaget. Mycket gott!! 30 poäng av 30 möjliga!

 

Tack Noa för en trevlig kväll!

Växjö Marathon-En 8 varv lång strid runt sjön!

Linimentdoften låg lika tät som Lutzendimman i Växjö Sporthall igår kl 10:00! För där inne hade alla de soldater samlats som skulle kriga 8 varv runt Växjösjön. Det skulle bli en strid mot smärtan, tröttheten, krampen, skaven och alla andra fiender som kan tänkas uppkomma under de 42 kilometer som skulle springas!
Jag var en av de som skulle delta ute på slagfältet. Sammanbiten och fokuserad började jag inse att detta skulle bli en jobbig strid. Men vad sjutton.....jag hade ju varken simmat eller sprungit innan start så jag hade siktet högt inställt! Jag skulle skjuta högt! Jag skulle sikta på minst personbästa (vilket skulle innebära snabbare än 3,34) och helst under 3,30.

När starten hade gått var det som vanligt en "uppsökande verksamheten" för min del. Några kilometers jagande för att hitta någon som jag kunde hålla jämna steg med. Jag ville ha en rygg, några fötter som satt på någon som jag kanske kunde byta ett par ord med då och då. Vem höll kilometerfart på ca 4,45? Ëfter ca ett varv hade jag hittat ett litet kompani som passade mig alldeles utmärkt. Men efter halva sträckan var det en del som deserterade, men vi var två krigare som höll ihop. Den soldaten som jag hade vid min sida sa hela tiden "oj oj detta går alldeles för fort" "- Ett varv till sedan får du springa själv" . Jag blev lite ängslig och gjorde väldigt tydligt att min största fasa just där och då, var att lämnas ensam i slutet av stridens hetta.... 

Det gör ont att springa ett marathon! Det ska göra ont! Så visst hade jag ont där i slutet. Men det var ju ingen gammal krigsskada som gav sig till känna, utan helt vanlig ofarlig marathonsmärta. Så det var bara att bita ihop. Jag bet mig fast i soldatens rygg som ett ettrigt litet marsvin, jag inbillade mig att jag hade ett gummiband som drog mig tillbaka till den rygg som kändes trygg. Vi var ett litet kompani som höll ihop och jag tackar allra ödmjukast för att soldaten vid min sida inte kapitulerade.
Så jag blev aldrig ensam där ute på slagfältet runt Växjösjön igår! Jag siktade högt, sköt och träffade målet! Min sluttid blev 3,25,11 och jag blev ärligt talat förvånad över att det höll hela vägen. Första halvan gick på 1,40,08 och andra på 1,45 vilket var precis så som jag hade önskat. Autopiloten var helt enkelt på sitt bästa humör igår och stridsvagnen funkade alla 8 varven utan ett enda motorstopp.....

Den tappra soldaten vid min sida förbättrade sin personbästa marathontid med säkert 15 minuter!

SÅ allting går utom trasiga klockor och små barn!  

ÖtillÖ

Tänk om vi kommer med och får starta i SwimRun tävlingen Ö till Ö i september 2014.....

Det skulle vara en så otroligt stor upplevelse (och fruktansvärt jobbig!!!) och jag hoppas så innerligt att vi blir uttagna till att få starta. Det skulle vara tufft för oss men kommer vi med så ska vi banne mig fixa det!! Sträckorna är sammanlagt 65 km löpning och 10 km simning och går från Sandhamn till Utö i Stockholms skärgård! Om vi inte kommer med i den första uttagningen i januari så får vi försöka kvala in om vi får plats i någon av de två kvaltävlingar som finns. Eftersom vi är ett damlag så är möjligheten att kvala in inte helt omöjlig. Men i första hand hoppas vi på turen och våra meriter i IronMan.

Vi är helt osponsrade i nuläget men om det är någon som vill ha sina varumärken på oss så är vi öppna för förslag ;-).

Jag och Lotta på Kustjagaren 2013 (startnr 76)
(Bild lånad från Staunsfoto.se)

I MÅL!
 Från vänster: Lotta och Lotta ;-)
 Vilket Team vi var!!
Delad glädje = dubbel Glädje
(Bild lånad från Staunsfoto.se)

Vilar benen inför Växjö Marathon!

Idag har det varit en perfekt dag för rullskidor. Strålande soligt höstväder och torra vägar. Ja, det var faktiskt riktigt roligt att rulla idag. Och Nej....inget hårt möte med asfalten idag heller. Dock ber jag om ursäkt för att jag inte vinkar på de jag känner som kör förbi. Jag vill nämligen inte riskera att jag tappar balansen med rörelser som inte är väldigt väl genomtänkta....

 

Jag skrev ju i förra inlägget att rullskidträning inte är till gagn för den riktiga längdåkningen. Men det finns ju så klart en del "parenteser" med det uttalandet. För det sägs att vi sydlänningar (skåningar) är snabba i vasaloppet för att vi just kör så mycket rullskidor. Vasaloppets sträckning tillåter mycket stakning och det blir man definitivt stark i av att träna rullskidor. Sedan är det otroligt bra träning för bål och rygg. Och jag med min klena rygg märkte en tydlig förbättring i länden när jag började köra rullskidor/längdskidor inför Öppet Spår 2011. Så visst finns det vinster med att träna rullskidor men kanske inte för att lära sig åka skidor på snö.



 

 

Jag är inte bortskämd med slät fin asfalt. Nej tröga skidor och bubblig asfalt ger maximalt motstånd och bra träning....och definitivt ingen risk för att hjulen rullar av sig själv. Slutar jag att staka stannar skidorna inom ett par meter, även i nedförsbacke = PERFEKT!
Rullskidor kan vara ganska roligt i alla fall.......och man slipper ju att valla!


Ikväll slängde jag ihop en soppa. Det är så enkelt att göra egen soppa och jag gillar alla varianter. Ikväll blev det Rödbetsoppa, helt enkelt bara för att det var det jag hade i kylen. Den blev väldigt god och smakrik och så här gjorde jag:

6-7 färska rödbetor
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
en liten bit ingefära
chiliflakes (finns som krydda)
citronsaft

Tärnade rödbetor och hackad lök steks i smör i en gryta. Ner med riven ingefära, pressad vitlök och chiliflakes. Stek någon minut till. Sedan i med vatten ca 6 dl och 2-3 msk kalvfond (eller någon annan fond). Låt koka tills rödbetorna blir mjuka ca 20 minuter. Mixa sedan soppan slät. Koka upp igen och smaksätt med citronsaft, salt peppar och ev lite grädde.

I med en klick Creme fraiche, på med haklappen (för att inte riskera rödbetsstänk på kläderna!!) och avnjut en god höstsoppa!

Varför vill man vara sin egen paparazzi??

Idag när jag var ute och sprang lyssnade jag på Wivan-Kristinas förmiddagsprogram på radion. Hon hade "bloggtema" och gäster som berättade varför just de bloggar. Det fick givetvis mig att fundera under mina 23 kilometer varför JAG bloggar. Vad förmedlar jag? Har jag nåt tema? För vem bloggar jag? Det var ett långt träningspass och det var nog tur för det tog tid att klura ut något som kändes genomtänkt!

När jag startade bloggen 2009 så var nog anledningen att jag tyckte det var kul att dela med mig av saker som hände i mitt liv. Jag hade ingen lust att skriva det på Facebook utan jag ville hellre göra lite längre inlägg och mest för mina långväga vänner och släkt. På det sättet var det ingen som fick det i ansiktet när dom öppnade Facebook utan jag kände att det var ett aktivt val av de som var intresserade av att läsa mina rader. Jag delade med mig av länken till familjen. Jag funderade även på att "låsa" bloggen till dom som jag känner och som var intresserade. Efter ett tag insåg jag att det skulle definitivt inte bli någon rusning till bloggen så jag lät den vara öppen. Det kändes också kul för egen del att skriva om roliga händelser och jag går faktiskt ofta själv tillbaka i bloggen och minns. Ja, så här rullade det på. Efter något år så var det ett faktum att innehållet i min blogg handlade till 99% av träning. Och då blev det lite lättare att skriva ofta (för det är ju en viktig ingrediens i mitt liv). Detta har nog helt enkelt blivit en träningsblogg.

Men vad vill jag förmedla då? Ja, det är definitivt inga allvarliga saker. Inte heller några råd om hur andra ska göra eller inte göra. Jag vill helt enkelt bara beskriva på ett lättsamt sätt hur jag får målmedveten träning att gå ihop med allt annat här i livet. Jag vill att man ska bli sugen att ge sig ut på till exempel en löp- eller cykelrunda av att besöka bloggen. Vill man läsa om allvarligare och djupare tankar så är inte detta rätta stället. Jag vill att den som läser mina rader ska dra på smilbanden och inse att jag ibland skriver med lite självironi. När det gäller träning och utmaningar vill jag också förmedla att, om ett "genomförande" är målet så är alla mål möjliga! Men det viktigaste av allt, som jag hoppas genomsyrar mina texter, är att när träningen blir en livsstil så har man nått det viktigaste målet! Då fortsätter man att träna trots att man inte har något marathon eller 5 kilometerslopp framför sig! Då är målet i sig att leva ett upplevelserikt och hälsosamt liv!

Peace love and löparskor

/Liselott

  

Kul på hjul

Iklädd mina allra äldsta löpartights, cykelvantar och hjälm gav jag mig ut på rullskidorna i fredags för första gången på 1 1/2 år. Jisses Hur skulle detta gå?? Jag var helt säker på att jag skulle komma hem med uppskrapade knän och en surmulen uppsyn och med en Vasaloppsstart till salu! Men icke sa nicke. Den pyttelilla rullskideteknik som någonsin funnits fanns kvar. Det gick helt enkelt för bra för att ta det enkla beslutet att inte starta i vasaloppet 2014.
I veckan har jag också blivit informerad av en säker källa att själva rullskidtekniken är inte till gagn för den riktiga snölängdåkningen, kanske till och med förödande. Det borde vara ännu ett skäl att inte bry mig om att blanda in skidorna i all triträning och SwimRun förberedelser som kommer att behövas i vinter.
Men sedan vet jag ju att när man väl är där i Berga By och har de 9 milen framför sig så ångrar man inte sig en enda sekund.

Jag får helt enkelt fundera en stund till.....

Tips inför Ironmanträning

Ett av mina viktigaste tips som jag fick inför min Ironmanträning kom ifrån Christian och Fredrik på IMORN. Det tipset gick ut på att innan man påbörjar sin träning inför ett Ironman race (eller något annat jättelångt) så behöver man se över livet i stort. Hur mycket träningstimmar "tillåter" livet utan att totalhaverera? Hur mycket tolererar familjen att man ägnar sig åt att träna? Hur kommer man att klara jobbet? Fixar man att träna så mycket och samtidigt arbeta heltid (och vara småbarnförälder, och städa och tvätta och ja....helt enkelt klara vardagen....?). Vad ska man dra in på, för att få in de extra träningstimmarna som krävs för att få ihop många timmar på cykeln, i bassängen och i löparspåret? Och utifrån det lägga upp nivån på träningsmängden. Triathlon går nämligen annars att träna hur mycket som helst!

När jag skulle utöka träningen i våras blev jag varse om att jag inte "fick till" vilan så som jag borde. Mycket träning kräver som bekant mycket vila! Det är lätt att glömma! Dock klarade jag mig utan att kroppen sade stopp. Men kanske var ändå tåfrakturen i juni ett resultat av att träningen hade ökats  och belastningen var mycket hårdare än andra år. Den där smällen jag fick på tån var ju faktiskt inte så himla farlig när det hände. För vem har inte slått i en tå i diverse saker utan att det har tagit 8 veckor innan den har blivit normal igen. Men kanske gick tån av bara för att skelettet var lite "stressat" just då....
Snillet har spekulerat..... :-)

Det jag lärde mig under året med Ironmanträningen är att jag hade kunnat träna betydligt mer kvalité än vad jag gjorde. Jag borde kanske inte varit så himla noga på att få långa distanser utan istället bytt ut något långpass i veckan mot kortare tröskelpass. Det jag också vet är att det är lätt att sitta här vid datorn och vara kaxig.....Det är lätt att säga nu att jag skulle gjort si eller så. Men när man var mitt uppe i det, så kändes det ibland som att man precis hade näsan ovanför vattenytan och klarade att genomföra de pass som man hade planerat. Och att tåeländet var en bromskloss under de sista 8-9 veckorna innan Ironman det håller jag på att förtränga.

Men det var ju KUL! Hur kul som helst!! Åtminstone nu när man tänker tillbaka... Men vid närmare eftertanke kommer jag ihåg de pass, framförallt på cykeln, som genomfördes i snålblåst, regn och oftast i ensamhet. Hur jag kämpade i bassängen för att klara crawla längre än 25 m åt gången. Eller under det hårda intervallsimpasset i Ystad med bästa simcoachen Malin, då det kändes som att jag skulle svimma av mjölksyran som fullkomligen sprutade ut ur öronen på mig.

Men det VAR ju värt ALLT slit! Varenda svettdroppe, varenda skav och varenda liten mjölksyramolekyl! För 2013 är ett år som jag sent kommer att glömma. Och jag hoppas att jag har kunnat bevisa att det är inte omöjligt att börja med triathlon när man är några (!) år äldre än 25... ;-)
Och när det gäller Ironman distansen så är det "bara" att bestämma sig! Och sedan börja investera i många långa träningstimmar.

Vilken otrolig energi jag fick av mina livsverk under mitt Marathon på Ironman! Oslagbart!

Mina små! Ni är bäst!

Ny utmaning!!

Ikväll har anmälningarna till Ö till Ö släppts. Det är en tävling som sägs vara ännu tuffare än Ironman.
Det är ett auqathlon/SwimRun i Stockholms skärgård som går av stapeln första måndagen i september. Distanserna är sammanlagt ca 10 km simning och 65 km löpning.

Det är så klart ett ganska begränsat antal startplatser, då det givetvis krävs en hel del säkerhet runt arrangemanget. Så det verkar inte helt enkelt att komma med. Men det är iallafall inte "först till kvarn" som gäller utan det är andra sätt att anmäla sig på. Dels kval/meriter och dels randomtickets ( typ som startlott som dras i slutet av januari) och genom att placera sig under vissa kvaltävlingar under 2014.

Jag och Lotta har pratat om detta i ett par år och nu har vi bestämt oss för att försöka komma med! Galet, jag vet! Men det vore ju hur kul som helst! Vi har anmält oss och den 29:e januari kommer vi att få reda på hur galet 2014 kommer att bli!!!