IRONMAN 2013

Så här var mitt allra första IRONMAN race:

På lördagsmorgonen kunde jag i vanlig ordning konstatera att regeln att inte kunna sova innan en stor utmaning fortfarande gällde....Men jag vet, vid det här laget, att har man bara sovit bra veckan innan så spelar det ingen roll att man bara ligger och vrider sig i någon form av halvdvala natten innan. Har liksom provat det måååånga gånger. Provade till och med att köpa hälsokostpiller Valerina Natt för att iallafall få någon timmes sammanhängande sömn. Det var nog bara sockerpiller för det funkade inte ett dugg!!
Nåväl...Åt en så stor frukost jag kunde trycka i mig kl 04:30! Inte lätt men tvunget...och sedan styrde vi bilen över Ölansdbron in till Kalmar i ett lite mulet och blåsigt väder.

Det var otroligt skönt att bara ha våtdräkten, simglasögonen och öronpropparna att tänka på. Allt det andra var redan incheckat och klart dagen innan. Så det var bara en påse med ombyteskläder som skulle med.
Framme vid växlingsområdet skulle cykeln täckas av och en sista check att allt var i sin ordning med alla mina måltider som jag klistrat med tejp runt ramen...Ja, också luften i däcken förstås ;-)

När vi var färdiga vid cyklarna gick vi 4 Ironladies tillsammans ner till starten för att dra på oss Barbamamma dräkten (våtdräkten!). Lugn som en filbunke säger plötsligt Anna: "-Fasen jag har glömt mina simglasögon! Och nästan i samma andetag. "-men det gör inget, jag simmar utan..." Om det hade varit jag, hade jag fått fullständig panik om inte ALLA mina prylarna fanns med!! Men inte Anna, inte!! Fast vi tvingade henne att gå en runda och fråga om någon hade ett par extra att låna henne. Och tänka sig, en tysk tjej som stod precis bredvid hade ett par extra. Hennes startnummer sitter fastristat i hjärnan för alltid! 296!! en kvinna av rang!! Alla 4 memorerade hennes startnummer och vi bedyrade att brillorna skulle vara tillbaka i hennes RUN bag efter racet!

SIMNINGEN 3,8 km
Det var 19 grader i Kalmarsund och jag var aldrig riktig nervös för simningen. Vilket visade sig ganska snabbt att det borde jag ha varit! Jag och Anna ställde oss i vattnet i startgrupp 1,30 och när startskottet gick klockan 07:00 var det heeeelt galet trångt!! Jag visste att det skulle vara trångt men jag hade inte kunnat ana att vi skulle ligga som sardiner i en sardinburk och att man inte skulle kunna ta varken armtag eller bentag. Jag ville verkligen undvika att bröstsimma då jag var rädd för att sparka någon, så det var bara att försöka hålla sig flytande och ducka för andras armar, ben och fötter. Fick mig en rejäl smäll i tinningen och några sparkar i magen men klarade mig från att få simglasögonen avsparkade eller chipet runt ankeln avrivet. Nu i efterhand inser jag att jag måste liksom ha hamnat mitt i stimmet och där skulle jag ju inte varit! Andra simvarvet var inte lika trångt men det gick höga vågor och jag tänkte; låt mig få komma upp nu!! JAG VILL BÖRJA CYKLA!!
Den sista biten innan uppstigningen gick i en kanal med riktigt äckligt vatten. Det var beckmörkt och jag såg inte ett dugg när man var under vattnet. Det sas att vi var alldeles bruna i ansiktet när vi kom upp!
Som tur var fanns det en sprinkler som man sprang igenom innan man skulle "hugga" fatt i sin BIKE påse. Jag fick dock ta ett ärevarv runt påsställningen eftersom jag plötsligt inte kunde läsa och följa pilar.....DÄR VAR DEN, 275!! In i tältet och snabbt av med våtdräkten. Jag hade valt att ha triathlonkläderna på mig under så jag drog bara på mig strumpor, cykelskor och armvärmare. Sen ner med våtdräkten i påsen och ut till cykeln. Den hittade jag i alla fall!  Det var redan massor med folk som hejade och jag gav mig ut med ett leende som räckte från öra till öra.

CYKLINGEN 18,2 mil
Jag visste att det skulle vara blåsigt. Tävlingsledningen hade varnat för diskhjul med tanke på de kraftiga kastvindarna på bron. Och jag hade räknat ut var jag skulle ha motvind respektive medvind. De första 5 -6 milen skulle vara mot men då resonerade jag att benen fortfarande skulle vara pigga och medvinden skulle komma när vi vände norrut på den östra sidan av ön. Backen i Degerhamn var en av de backar som är omtalade på cykelrutten. Den kom, den sågs och den besegrades...
Ute på alvaret var det en barnlek. Man flög fram....jaja nästan i alla fall. Jag cyklade om många som simmat snabbare än jag. Och det gjorde förstås att man blev mentalt stark. Att kunna cykla om, istället för att bli omcyklad. Jag och Susann (hette hon visst) hade en liten intern kamp om vem som skulle ligga först och vem som var tvungen att slå av på farten för att inte bryta mot 10 meters regeln. Efter att ha passerat varandra säkert för tionde gången, började vi skratta och fälla kommentarer som "-Halloj, här kommer jag igen."

Cyklingen kändes bra. Jag hade lyckats få på mig precis rätt mängd kläder och mitt matschema gick som planerat. Bars-sportdryck-cocacola-bananer. Jag hade fått låna Karolinas vätskeflaska att ha på triathlonstyret och den var superbra. Det var bara att böja huvudet ner och sippa i sig från sugröret utan att behöva komma upp ur triathlonstyret.
Innan Ölandsbron och Färjestaden var det en tuff sträcka från östra till västra sidan av ön. Motvind och uppförsbacke...Men sen var det bara över bron och den största cykeldelen var avklarad när jag återkom till Kalmar. Därifrån var det en cykelloop på nästan 6 mil innan jag till slut skulle nå växelområdet.
Fastlandet var den tuffaste delen av cyklingen. Mycket vind som tilltog och de tre sista milen var i motvind och jag kände att det var riskfyllt att "stå på" för hårt och dra på sig mjölksyra inför den kommande löpningen på 42 kilometer.
Mitt mål var att ha en snitthastighet på minst 30 km/h vilket skulle innebära att jag kom in på under 6 timmars cykeltid. Men jag insåg ute i motvinden, att jag inte skulle klara det. Minutrarna tickade snabbt i slutet. Jag nådde tidtagningsmattan efter 6 timmar och 2 minuter. Det kändes bra och benen var helt okey när jag steg av cykeln. Jag hängde upp "kolfiberhästen" på min plats och nu längtade jag efter min RUN bag!

LÖPNINGEN 42,2 km
Ett Marathon...på en trevarvsbana....med hur mycket publik som helst....som bokstavligen tycker att just JAG är en hjälte......
Behöver jag säga mer.....
Okey, visst var det löpning på cykeltunga ben, men tröttheten och smärtan överskuggades av allting runtomkring. Min familj, som stod ute på banan, hejade fram mig varje varv och mina barn som sprang med mig några meter och peppade mig och gjorde "High Five". Helt grym känsla!

 

Efter en halvmara började jag känna av skav och blåsor. Triathlonbyxor, tillsamman med salt svett och 10 timmars nötande, började kännas mellan benen. Så för varje gång jag hällde en mugg vatten över huvudet rann det vattnet blandat med salt svett rakt ner i byxorna....Lärde mig dock efter några gånger och undvek att hälla så det kom ner i brallorna...
Eftersom det var en trevarvsbana så fick man uppleva stämningen inne vid målet 2 gånger innan man själv fick springa in på den blåa mattan. Sista varvet var tungt...12 kilometer kvar och jag började att dela upp loppet i delmål. Sprang mellan vätskedepåerna och gick sedan raskt igenom för att fylla på energi och salt i form av turbogel, saltgurka och chips. Roade mig med nedräkning från 35 km. 7 km kvar, 6, 5, osv. Nu började jag få en föraning om känslan som snart skulle infinna sig. Plötsligt var jag framme vid kanalen och nu var det bara belöningen kvar. Nämligen att få springa de tre sista kilometrarna inne i Kalmar centrum med en publik som bar fram alla atleterna med sina applåder. Den sista långa raksträckan inne på en av gågatorna uppenbarade sig och jag såg FINISH skylten långt där borta. Jag ville ärligt talat inte att det skulle ta slut. Ändå sprang jag fort....trots att jag ville vara kvar i känslan länge...tårar blandades med svett som rann på mina kinder och fick göra en sista HIGH FIVE till barnen innan jag sprang in på upploppets blåa matta och då fick äntligen höra speakern säga:

 

High Five!

LISELOTT

 YOU.....ARE.....AN......IRONMAN!

 

 

TACK till alla som har följt mig, tänkt på mig, peppat mig, hejat på mig och gratulerat mig. Det är en oslagbar känsla att få en hälsning!
All kärlek till min familj som var där och delade upplevelsen med mig!
Även om denna tiden innan Ironman har inneburit mycket tid för mig själv, så försöker jag tänka på, och förmedla, att det viktigaste av allt är att vi har varandra! För vad vore en medalj om man inte har alla härliga människor runt omkring sig!
Och glöm inte att Träna klokt! Inga medaljer i världen är värda att riskera hälsan för!

 

Liselott Håkansson

Rank: 18

Overall Rank: 867

BIB:	275
Division:	AK W40-44
State:	Degeberga
Country:	SWE
Profession:

Swim:	1:39:17
Bike:	6:01:50
Run:	4:02:02
Overall:	11:53:43

Congratulations, Liselott, on your finish!

Swim Details Division Rank: 45

Split Name	Distance	Split Time	Race Time	Pace	Div. Rank	Overall Rank	Gender Rank
Total	3.96 km	1:39:17	1:39:17	2:30/100m	45	1456	193

Bike Details Division Rank: 29

Split Name	Distance	Split Time	Race Time	Pace	Div. Rank	Overall Rank	Gender Rank
13 km	13 km	25:30	2:10:55	30.59 km/h
54 km	41 km	1:31:10	3:42:05	26.98 km/h
109 km	55 km	1:39:30	5:21:35	33.17 km/h
150 km	41 km	1:17:21	6:38:56	31.80 km/h
180.2 km	30.2 km	1:08:19	7:47:15	26.52 km/h
Total	180.2 km	6:01:50	7:47:15	29.88 km/h	29	1173	118

Run Details Division Rank: 18

Split Name	Distance	Split Time	Race Time	Pace	Div. Rank	Overall Rank	Gender Rank
2 km	2 km	10:12	8:01:53	5:06/km
5.7 km	3.7 km	22:12	8:24:05	6:00/km
9.2 km	3.5 km	21:08	8:45:13	6:02/km
16.4 km	7.2 km	38:39	9:23:52	5:22/km
20.1 km	3.7 km	20:05	9:43:57	5:25/km
23.7 km	3.6 km	20:49	10:04:46	5:46/km
31 km	7.3 km	41:49	10:46:35	5:43/km
34.7 km	3.7 km	23:29	11:10:04	6:20/km
38.2 km	3.5 km	22:05	11:32:09	6:18/km
42.2 km	4 km	21:34	11:53:43	5:23/km
Total	42.2 km	4:02:02	11:53:43	5:44/km	18	867	82

Transition

T1: SWIM-TO-BIKE	6:08
T2: BIKE-TO-RUN	4:26

Förresten jag glömde säga att jag är anmäld till Ironman Kalmar 2014!
Vi ses där....