Surdegen som jag väckte till liv igårkväll har, HÖR OCH HÄPNA, VAKNAT!!
Efter 14 timmar i rumstemperatur är den så här bubblig och doften har gått ifrån "öl" till "sur" (!?). Jag har ingen aning om det är i sin ordning att den ska lukta så äckligt, men av namnet att döma så borde det vara så.
Så nu följer moment 2 i baket! Nämligen förvandlingen från smet till deg.
I morse blandade jag surdegen med 300 g ekologiskt Rågsikt, 50 g varmt vatten och 10 g salt. Enligt "Pain de Martin" kunde man ha kummin i men jag bytte ut det mot lite honung istället. Nu ska detta stå och jäsa (förhoppningsvis!!!) till dubbel storlek.
Denna gången har jag gett mig sjutton på att lyckas och därför har jag valt Pain de Martins allra lättaste recept, det så kallade kastrullbrödet. Detta ska inte jäsa i plastlådor eller jäskorgar. Det ska inte heller vikas hit och dit och man ska inte behöva stenplattor och annat i ugnen. Det ska helt enkelt bakas i en kastrull. Det var också en större mängd surdegsgrund i receptet för att lättare få igång jäsprocessen.
Eftersom jag tycker att poängen med surdegsbröd är att baka det helt och hållet från grunden, vägrar jag att "vika ner mig" och tillsätta köpt jäst vilket faktiskt en hel del surdegsbrödrecept innehåller. Men NIX, då misslyckas jag hellre.....
Ja, och eftersom jag bloggar om detta i realtid så kanske jag står där ikväll, med "skägget i brevlådan". Med ett misslyckat bröd som på nåt sätt ska berättas om här....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar