Tankar om Ironman...

Just nu svävar jag i känslor av hopp, förtvivlan, glädje, förväntningar och lite smått panik när starten i IronMan kommer upp i mina tankar. Även om jag mentalt har förberett mig länge (faktiskt ända sedan i vintras) så kittlar det lite extra i magen och jag vågar knappt uttala ordet IRONMAN! Ingen återvändo! Inga avhopp pga feghet och andra tramserier. Nej, det är väl i princip benbrott som kommer att gillas som DNS den 17 augusti 2013!

Jag har inte ännu tänkt på hur jag ska lägga upp träningen i vinter och vår, men vikten kommer att ligga på cykling. Under IronMan tävlingen kommer det att vara under cyklingen man kan tjäna mest tid och löpningen därefter kommer att vara ett resultat av hur fräsch man är när man stiger av cykeln efter 18 mil. Därför är det av största vikt att jag kan cykla 18 mil utan att vara totalt slutkörd! Det ska finnas krafter kvar i benen till ett marathonlopp också! Jag hoppas att jag kommer att få lite tips av de löparvänner jag har som redan är fullfjädrade IRONMÄN / KVINNOR.

Jag har personligen lite svårt för träningsprogram, men jag bör nog sätta upp någon form av veckoplaneringen. Jag gillar ju att känna/lyssna på kroppen och utifrån det lägga in träningspassen, men nu får man kanske ha lite mer struktur. Min nuvarande strategi är att träna så mycket som kropp, knopp, familj och arbete tillåter. Kanske får det vara mitt motto kommande år också. Men jag bör nog åtminstone tänka över fördelning av löpning/cykling/simning.
Jag har iallafall tänkt att jag ska börja träna cykel med någon klubb. Trampandet kan nog bli lite roligare då!

Slutligen.....
Det som fångade min uppmärksamhet i dagens annars ganska ointressanta morgontidning var denna annonsen:

Fyndigt!!