Var hittar jag cyklingens själ??

Vårens värmande solstrålar har inlett cykelträningen utomhus. MEN varför hittar jag inte tjusningen med att träna cykel? Var finns cyklingens själ? När känner jag av cykeleuforin på samma sätt som jag gör när jag är ute och springer. När kommer motsvarande "Runner´s High" på cykeln???

När jag var ute och cyklade igår hann jag fundera en del på detta. Jag tror att en stor del i det hela är att det är lite av ett "tvärtom förhållande" i cykling. Det vill säga när det är som allra jobbigast i min cykling är när jag har stark motvind eller kraftigt motlut och då går det ju tillika som allra långsammast!! Däremot när jag springer och har hög puls så får jag ju direkt belöning i form av snabbare kilometertid (om det inte är en runda med mycket backar vill säga....). 

Men detta sätt att tänka hör säkert till min oerfarenhet i cykelbranchen.....

Nåja...nog om cykling. På dagens härliga löparpass var det premiär för korta tights och solens strålar värmde mina kritvita vader... Jag börjar äntligen kunna trycka ifrån lite utan att det gör alltför ont i foten och det känns hoppfullt. Kanske kan jag ändå få tillbaka förra årets form till maj månad. Men just nu är jag bara glad för att jag KAN springa och få uppleva "Runner´s High".