Idag var det dags att testa farten på terräng DM i Hjärnarp. Det var ända sedan Jämjöhalvan jag stod på startlinjen sist, så jag var riktigt sugen på att tävla. Jag gillar terrängbanor. Även om man inte kan göra dom snabbaste kilometertiderna så känns det som en kul kraftansträngning. I år hade arrangören GH OL verkligen lyckats lägga en ordentlig terrängbana med många backar och varierande underlag. Det var en del som stod på huvudet....inget allvarligt dock. Men jag kan verkligen inte sluta imponeras av de löpare i klasserna 70 och däröver. Farfar, alias LöparFolke, som tog guld i M80 är en av de beundransvärda 'OldBoysen'. Man kan inget annat än imponeras över deras fenomenala sätt att ta sig runt de 4 kilometerna på denna tuffa banan. Noa tog silver i P13 och fick springa om Farfar ute på banan. Och jag.....jag är den ständige tvåan... :-D.
Under mina 4 kilometer idag hade adrenalinpåslaget fördel över smärtan i foten så den var som bortblåst. Det börjar bli helt bra faktiskt och det är jag så enormt tacksam över. Så mitt nygamla " mantra " när jag är riktigt trött under träning och tävling har kommit tillbaka och så här låter det i mitt huvud just nu: "va tacksam över att du bara är trött och inte har ont, bara trött inte ont, bara trött inte ont........"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar