Reseberättelse Sälen - Mora

Ja, hur gick det då? Jo, det ska jag berätta.....Jag var otroligt nervös innan start och jag har nog aldrig varit så dåligt förberedd innan ett lopp förut. Men jag var iallafall vid starten kl 07 och tog en plats för mina skidor allra längst bak i mitt startled (nr 8). När klockan slog 8 gick starten och man fick informationen ifrån högtalarna eftersom jag stod alldeles för långt bak för att uppfatta någon startsignal. Det tog faktiskt inte mer än 4 minuter tills jag var framme vid startlinjen. Fram till första backen gled det på bra. Men SEN var det en otrolig flaskhals. Jag valde höger sida om fäboden upp i backen och där fanns inte ett enda spår kvar utan det var att stå och gå (SAKTA) med saxade skidor. Bokstavligen så var det att flytta sina skidor när det blev en liten lucka framför, ett par decimeter i taget. Folk stod på varandras skidor, och på stavarna eller gled baklänges och åstadkom dominoeffekt (faller en faller alla) men alla var på gott humör och vi var många som skrattade åt spektaklet. Ungefär mitt i backen tittade jag på min garmin och då hade jag förflyttat mig 1,3 km på 35 minuter (!) och det var minst lika långt kvar innan backen var slut och proppen med åkare skulle släppa. Vilken otrolig upplevelse! Välbehållen uppe efter ca 3 kilometer kunde jag äntligen börja köra skidor. Och vilken fantastisk vinterdag som uppenbarade sig uppe på myrarna. Det var nästan lika vackert som vid förra årets Öppet Spår. Mina tår och fingrar började sakta tina och jag började få upp flåset. Jag förstod ganska snabbt att spåren inte skulle vara så ishårda som jag hade befarat. Det var riktigt fina rälsspår bitvis och då gick det som tåget. I dom värsta nedförsbackarna var det totalt upplogat så det var bara att bromsa. Men det var så isigt så att man nästan fick kramp av att trycka ut skidorna. I Evertsberg var jag sliten. Det går mycket uppför innan och det fanns inga spår kvar i uppförsbackarna utan alla saxade upp. Jag som hade bra fäste (fattas bara...jag körde ju på klister !) hade föredragit spår som jag hade kunnat diagonala mig upp i. Men det var bara att rätta sig i ledet och gilla läget. I Evertsberg träffade jag familjen igen som stod och servade mig med energirik CocaCola. Jag fick även hjälp med att förbättra glidet av vallaproffset Pelle. Han kunde konstatera att jag hade mycket klister....men jag prioriterar fäste framför glid så jag bad om 'inga kommentarer tack' ;-). Han skrapade av lite klister och det blev lite bättre fart under skidorna. Efter Evertsberg gick det lätt igen ett tag. Nedförsbackarna som jag haft mardrömmar om gick bra, även om det var en hel del som föll som käglor. Det var nära att jag körde in i en kille men jag lyckades väja tack och lov. Vid kontrollen i Hökberg efter ca 70 kilometer började min personliga nedräkning. Bara en halvmara kvar och då gick det lätt igen. Jag fick lite ny energi när jag fick sällskap av en Ryssbergskille och då väcktes naturligtvis tävlingsinstinkten i mig. Elljuset i Eldris uppenbarade sig och nu var det bara att bita ihop. Det var mycket publik som hejade på och plötsligt var jag där! På upploppet. Som var kantat med publik som hejade med sina koskällor. Över den nya lilla backen och då hörde jag mina barn och sambo skrika och heja och jag var så glad! Speciellt glad var jag över att familjen ville följa min resa från sidan av skidspåret. De spenderade en hel dag i bilen bara för att följa min 9 mil långa färd mellan Sälen och Mora. Det var minsann en prestation bara det! När jag återförenades med dom, min egen lilla hejarklack, fick jag en lagerkrans om halsen och hyllades som en hjälte. En sak är säker och det är att mina barn är min energi och tack vare familjen var de 9 milen så otroligt roliga att köra! Tiden i mål stannade på 9.04 och jag är nöjd. Framförallt är jag nöjd med att min skidteknik är betydligt bättre i år trots endast 10 km skidträning på snö. Järnviljan har redan påtalat att hon till ha sällskap till Vasaloppet 2013..... Tja... varför inte :-D. Men nu njuter vi först av en vecka i bara (!)nedförsbackar i Sälenfjällen.