Tävlingspremiär

Idag var det dags att testa farten på terräng DM i Hjärnarp. Det var ända sedan Jämjöhalvan jag stod på startlinjen sist, så jag var riktigt sugen på att tävla. Jag gillar terrängbanor. Även om man inte kan göra dom snabbaste kilometertiderna så känns det som en kul kraftansträngning. I år hade arrangören GH OL verkligen lyckats lägga en ordentlig terrängbana med många backar och varierande underlag. Det var en del som stod på huvudet....inget allvarligt dock. Men jag kan verkligen inte sluta imponeras av de löpare i klasserna 70 och däröver. Farfar, alias LöparFolke, som tog guld i M80 är en av de beundransvärda 'OldBoysen'. Man kan inget annat än imponeras över deras fenomenala sätt att ta sig runt de 4 kilometerna på denna tuffa banan. Noa tog silver i P13 och fick springa om Farfar ute på banan. Och jag.....jag är den ständige tvåan... :-D.
Under mina 4 kilometer idag hade adrenalinpåslaget fördel över smärtan i foten så den var som bortblåst. Det börjar bli helt bra faktiskt och det är jag så enormt tacksam över. Så mitt nygamla " mantra " när jag är riktigt trött under träning och tävling har kommit tillbaka och så här låter det i mitt huvud just nu: "va tacksam över att du bara är trött och inte har ont, bara trött inte ont, bara trött inte ont........"

VÅR bästa tid är nu.....

Den 28:e mars 2000 var det snöstorm. Det minns jag speciellt eftersom min son föddes då. Igår däremot var det vårvindar och Noa fyllde 12 år. Givetvis kunde vi inte låta bli att busa med honom så de två paketen som han fick klockan 06:00 på morgonen innehöll ett par byxor och en T-shirt och det gick inte att ta miste på hans besvikelse. Han sa "tack" och ville sedan krypa ner under täcket igen. Men först in på toa...... och DÄR stod den STORA presenten. I ett blinkande sken stod en urtjusig Crecsent MTB. Han blev så chockad så jag nästan fick stötta honom....
Så nu har han och jag bestämt att vi ska köra halva cykelvasan 2014. Så jag får väl också önska mig en MTB i födelsedagspresent......

Var hittar jag cyklingens själ??

Vårens värmande solstrålar har inlett cykelträningen utomhus. MEN varför hittar jag inte tjusningen med att träna cykel? Var finns cyklingens själ? När känner jag av cykeleuforin på samma sätt som jag gör när jag är ute och springer. När kommer motsvarande "Runner´s High" på cykeln???

När jag var ute och cyklade igår hann jag fundera en del på detta. Jag tror att en stor del i det hela är att det är lite av ett "tvärtom förhållande" i cykling. Det vill säga när det är som allra jobbigast i min cykling är när jag har stark motvind eller kraftigt motlut och då går det ju tillika som allra långsammast!! Däremot när jag springer och har hög puls så får jag ju direkt belöning i form av snabbare kilometertid (om det inte är en runda med mycket backar vill säga....). 

Men detta sätt att tänka hör säkert till min oerfarenhet i cykelbranchen.....

Nåja...nog om cykling. På dagens härliga löparpass var det premiär för korta tights och solens strålar värmde mina kritvita vader... Jag börjar äntligen kunna trycka ifrån lite utan att det gör alltför ont i foten och det känns hoppfullt. Kanske kan jag ändå få tillbaka förra årets form till maj månad. Men just nu är jag bara glad för att jag KAN springa och få uppleva "Runner´s High".

Musfälla

Vi bor i en gammal gård på landet och har då och då besök av dessa små söta, men ack så skadebenägna små gnagare. Härom kvällen hörde vi ett misstänkt ljud från förrådet. Det kom från papperspåsen där vi samlar våra tomglas och där var, mycket riktigt, en liten Musse Pigg som inte kunde motstå dom sista dropparna av Blåbärssoda. För att få i sig läsken hade den krupit in i flaskan, druckit upp och när den sedan skulle bege sig ut igen var det inte tillräckligt med fäste på flaskans insida så där satt den fast. Som tur var så kom hyresvärdarna (det vill säga vi....) och räddade det lilla livet. 

Lev väl, lilla mus och akta dig för musfällan (den är nämligen nyladdad med  finfin ost!)

Vårvärme

Ett säkert vårtecken här hemma är att hönsen har börjat värpa igen. Efter en lång mörk vinter njuter dom av att äntligen vara ute och sola fjädrarna i värmen. Trots att vi har tre (!) tuppar och fyra hönor så verkar dom komma väldigt bra överens. Är det någon höna som ligger inne i redet och värper så lämnas hon inte ensam, utan det finns alltid en trogen man vid hennes sida. Det är alltid samma tupp som sällskapar oavsett höna, så troligen förekommer det månggifte(?) i hönsgården. Denna tuppen är också den som håller ordning om någon av ungtupparnas känslor svallar över.

Nästa härliga vårtecken hittade jag på min löparrunda idag. Där solen hade stått på under dagen hade nämligen några få vitsippor letat sig upp.

Det var härligt att få svettas i 12-13 grader till Koltrasternas vackra sång och när vårsolen sakta sänkte sig.
Då är man extra glad att det just löpning man har fastnat för.....

Lite bilder från Sälenfjällen

Härliga dagar i backarna

Denna sport kräver MYCKET energi!!!

Redo att hugga in!

Mina två Livsverk

Här bodde vi

Ja, jag vet....har lite dåligt samvete för att jag inte har hjälm......

Självscanning

Att få en avstämning när man har scannat sina varor själv, får mig att känna mig lite illa till mods. Jag vet egentligen inte varför, för det vore ju inte hela världen om det skulle vara fel. Jag tror iallafall inte att larmet går eller att det börjar blinka eller att alla kommer att peka fingar åt just mig.....men ändå känner jag mig så konstigt nervös.
Idag hände det! Storhandlade tre stora påsar på Maxi och på betalningsskärmen stod det TAG KONTAKT MED PERSONAL! Bara det fick mitt hjärta att slå några slag extra. Vad var nu detta??? Hade något ramlat ner i kassen utan att scannats, hade jag gjort något som man inte fick???? En kvinna närmade sig sakta, började knappa på min pekskärm och sa med en auktoritär röst "- JAHA, DÅ BLIR DET EN AVSTÄMNING IDAG!" Med svansen mellan benen får jag snällt lägga upp innehållet i mina tre påsar och för varje vara jag lägger upp tänker jag: "scannade jag verkligen denna ??? OJOJOJ jag minns inte!!" och handsvetten börjar göra sig till känna. Jag får summan till mig av kassörskan och jag betalar med kortet. Jag försöker verka helt oberörd och tänker INTE vara den som frågar om det stämde!! Jag betalar 946 kronor och försöker dra mig till minnes vad det stod på handscannern innan jag satte tillbaka den i stället. Hur jag än anstränger mig minns jag bara att det stod 900 och nånting. Samtidigt som jag  får kvittot säger då äntligen kassörska: "Ja, det stämde ju på öret!
PUUHHH, jag andas ut och hoppas att alla andra ser att MINA varor minsann stämde. Jag tycker faktiskt att en liten fanfar kunde varit på sin plats  :-)

Viktigt meddelande till alla glada löpare!!

Tänk att Vasaloppet är fullt redan innan jag har hunnit lägga vintermössan på hyllan. Otroligt!! Jag som hade en liten tanke på att åka igen 2013. Men då får jag nog köpa en startplats på blocket. Det märks tydligt att det är en sanslös motionstrend just nu. Inte bara på loppen utan även hur snacket går i fikarummet på jobbet och facebook etc. Jag har aldrig pratat om min träning på jobbet, utan jag har istället låtit likasinnade löparnördar fått lyssna på det ältandet. Men nu är det många som tar upp ämnet och det pratas ideligen om träningspass, göteborgsvarv och annat kul. Det är också väldigt trevligt att upptäcka att man plötsligt kan prata med helt okända människor när man till exempel har en start i ett Vasalopp gemensamt.

Idag har jag sprungit en HEL MIL! Öm fot men det gick och jag är superglad. Men det är en vansklig balans på hur mycket jag vågar träna utan att överanstränga foten. Men idag kunde tröttheten förvilla bort smärtan under korta delar av passet och det ser jag som ett mycket gott tecken.

Nu till det viktiga meddelandet:

Så se upp alla ni glada löpare så ni inte blir polisanmälda...... :-)

De flesta människor är goda men bara vissa har förmågan att dela med sig av godheten

Nu försöker jag komma igång med löpningen efter fotskadan.Tyvärr är det inte riktigt lika lätt att ignorera smärtan vid löpning som vid skidåkning. Men så länge det går på rätt håll och inte blir värre så ska jag försöka knata på. 

En påse iskallt vatten efter träningen gör susen!

Jag fick ett fantastiskt brev och present av en kollega när jag kom hem från mitt skidäventyr. Jag blev sååå glad! Att lilla jag kan inspirera någon annan känns overkligt....men fantastiskt roligt!

Vissa människor har en förmåga att vara så omtänksamma och kunna ge andra uppmuntran på ett alldeles speciellt sätt. Det har verkligen denna människan!! 

TACK C, du gjorde min dag!

Medelmåtta

Det bästa med att vara en enkel motionär och medelmåtta som jag, är att man aldrig behöver fundera på att lägga av. Man kan nog hålla denna lite lagom "må bra-träningsmängden" livet ut. För det är just vad det är. Jag mår BRA av att träna. Jag började spekulera i detta ämnet då jag hörde på radion att den duktiga skidskytten Helena Ekholm skulle sluta efter denna säsongen. Min första tanke var : "åh nej vad tråkigt för henne, stackare, varför lägger hon av nu? vad tvingar henne att sluta?" Vid närmare eftertanke så måste det såklart vara ett enormt tufft heltidsarbete att vara elitidrottare på den nivån. Jag tror att träningsglädjen till stor del kan försvinna när man måste pressa kroppen så till den milda grad för att kunna prestera på den nivån. Så nu kommer kanske Helena Ekholm kunna hålla sin träning på en normal "må bra-nivå"
Nu ska ju inte jag (som den sekundjägare jag egentligen är.....) sticka under stolen med att det ju såklart är toppenroligt att prestera bra personliga resultat men för egen del så måste det vara till ett rimligt pris.
Så den springande punkten för detta inlägget är naturligtvis:
Spring kort, spring långt, spring sakta, spring fort och det viktigaste av allt SPRING FÖR LIVET!

Lite bilder från mitt Vasalopp

Lägg märke till den klarblåa himlen

I stugan kl 06:15 innan avfärd mot starten

Sista "Lycka till kramen" innan starten

Inte konstigt att två kilometer tog 45 minuter längst bak i startled 8!

Efter ca 60 kilometer (tror jag)

GLAD!

Ännu gladare

GLADAST!!

Det borde vara förbjudet att leva ett liv utan att få genomföra ett Vasalopp!

Nytt mål, nya utmaningar

Nu är snart en veckas skidsemester i Sälenfjällen slut. Jag har kunnat åka skidor utför trots lite ömma muskler efter Vasaloppet i söndags. Första dagarna hade vi strålande sol och vi kunde sitta på uteserveringen på botten av backen och sippa på gluhwein. Sedan kom snön i mitten på veckan, behövlig i och för sig, men jag hade föredragit solen. Idag är snön lika tung som mina ben..... Min fot känns otroligt bra. Nu ska jag sätta gång med löpningen när jag kommer hem och jag hoppas innerligt att även det kommer att gå bra. Nu när vasan är avklarad är det fokus på träningen inför Ironman i augusti. Jag har ännu inte vågat anmäla mig men jag ska ta tag i det också. Det är ingen billig historia....440 euro ! Jag var helt övertygad att det var felskrivet men ack nej....Nej nu ska jag ut i pisten och ta dom sista åken innan vi ska på fondueafton på topprestaurangen ikväll.

Vasaloppet, både för herrar och damer? Tydligen inte....

Som dom flesta säkert vet så blev det två nya rekordtider i årets Vasalopp. Den ena, nämligen Jörgen Brink belönades med En sprillans ny Wolkswagen Och den andra, Norskan Vibeke Skofterud, fick en blomsterkvast! Orättvist säger jag bara....Det är märkligt att inte arrangören hade kunnat förutspå detta minst sagt pinsamma scenario. Visserligen får den kvinnliga eventuella rekordtagaren en bil i Tjejvasan (som bara är en tredjedel av sträckan, dvs 3 mil), men jag fattar inte varför det alltid ska vara så förbaskat olika. Det tillkommer alltid någon form av lättvariant för tjejer i dom stora långa kända loppen och det är väl helt okey, men varför ska det vara DEN kortare som görs till tävlingsklassen för damer? Det är likadant med Lidingöloppet. Segerpremierna till damerna delas ut i Tjejlidingöloppet som är 10 km och går på söndagen och INTE i det riktiga Lidingöloppet. Tjejloppen är ju något helt annat och går ju naturligtvis inte att jämföra med dom stora huvudloppen. Uppenbarligen är det någon som fortfarande tycker att kvinnor är det svaga könet och att dom inte bör utsätta sig för dom stora kraftansträngningarna. Eller hur ska man annars tolka det?? Nej, är det Vasaloppet så är det! 9 mil ska vara tävlingsklassen för båda könen. Såklart är tjejvasan och kortvasan plus alla dom andra loppen bra prestationer dom också men dom är INTE Vasaloppet. Efter en enorm debatt i media om att Skofterud endast fick blommor för sitt rekord så stack Wolkswagen till henne en bil också. Fattas bara....Så nu har damerna chans att vinna TVÅ ! bilar, vilket ju inte heller är rättvist. NEJ TA BORT DOM STORA SEGERPREMIERNA I DOM KORTA TJEJVARIANTERNA. ÄR DET VASALOPPET SÅ ÄR DET 9 MIL SOM GÄLLER OCH INGET ANNAT!

Reseberättelse Sälen - Mora

Ja, hur gick det då? Jo, det ska jag berätta.....Jag var otroligt nervös innan start och jag har nog aldrig varit så dåligt förberedd innan ett lopp förut. Men jag var iallafall vid starten kl 07 och tog en plats för mina skidor allra längst bak i mitt startled (nr 8). När klockan slog 8 gick starten och man fick informationen ifrån högtalarna eftersom jag stod alldeles för långt bak för att uppfatta någon startsignal. Det tog faktiskt inte mer än 4 minuter tills jag var framme vid startlinjen. Fram till första backen gled det på bra. Men SEN var det en otrolig flaskhals. Jag valde höger sida om fäboden upp i backen och där fanns inte ett enda spår kvar utan det var att stå och gå (SAKTA) med saxade skidor. Bokstavligen så var det att flytta sina skidor när det blev en liten lucka framför, ett par decimeter i taget. Folk stod på varandras skidor, och på stavarna eller gled baklänges och åstadkom dominoeffekt (faller en faller alla) men alla var på gott humör och vi var många som skrattade åt spektaklet. Ungefär mitt i backen tittade jag på min garmin och då hade jag förflyttat mig 1,3 km på 35 minuter (!) och det var minst lika långt kvar innan backen var slut och proppen med åkare skulle släppa. Vilken otrolig upplevelse! Välbehållen uppe efter ca 3 kilometer kunde jag äntligen börja köra skidor. Och vilken fantastisk vinterdag som uppenbarade sig uppe på myrarna. Det var nästan lika vackert som vid förra årets Öppet Spår. Mina tår och fingrar började sakta tina och jag började få upp flåset. Jag förstod ganska snabbt att spåren inte skulle vara så ishårda som jag hade befarat. Det var riktigt fina rälsspår bitvis och då gick det som tåget. I dom värsta nedförsbackarna var det totalt upplogat så det var bara att bromsa. Men det var så isigt så att man nästan fick kramp av att trycka ut skidorna. I Evertsberg var jag sliten. Det går mycket uppför innan och det fanns inga spår kvar i uppförsbackarna utan alla saxade upp. Jag som hade bra fäste (fattas bara...jag körde ju på klister !) hade föredragit spår som jag hade kunnat diagonala mig upp i. Men det var bara att rätta sig i ledet och gilla läget. I Evertsberg träffade jag familjen igen som stod och servade mig med energirik CocaCola. Jag fick även hjälp med att förbättra glidet av vallaproffset Pelle. Han kunde konstatera att jag hade mycket klister....men jag prioriterar fäste framför glid så jag bad om 'inga kommentarer tack' ;-). Han skrapade av lite klister och det blev lite bättre fart under skidorna. Efter Evertsberg gick det lätt igen ett tag. Nedförsbackarna som jag haft mardrömmar om gick bra, även om det var en hel del som föll som käglor. Det var nära att jag körde in i en kille men jag lyckades väja tack och lov. Vid kontrollen i Hökberg efter ca 70 kilometer började min personliga nedräkning. Bara en halvmara kvar och då gick det lätt igen. Jag fick lite ny energi när jag fick sällskap av en Ryssbergskille och då väcktes naturligtvis tävlingsinstinkten i mig. Elljuset i Eldris uppenbarade sig och nu var det bara att bita ihop. Det var mycket publik som hejade på och plötsligt var jag där! På upploppet. Som var kantat med publik som hejade med sina koskällor. Över den nya lilla backen och då hörde jag mina barn och sambo skrika och heja och jag var så glad! Speciellt glad var jag över att familjen ville följa min resa från sidan av skidspåret. De spenderade en hel dag i bilen bara för att följa min 9 mil långa färd mellan Sälen och Mora. Det var minsann en prestation bara det! När jag återförenades med dom, min egen lilla hejarklack, fick jag en lagerkrans om halsen och hyllades som en hjälte. En sak är säker och det är att mina barn är min energi och tack vare familjen var de 9 milen så otroligt roliga att köra! Tiden i mål stannade på 9.04 och jag är nöjd. Framförallt är jag nöjd med att min skidteknik är betydligt bättre i år trots endast 10 km skidträning på snö. Järnviljan har redan påtalat att hon till ha sällskap till Vasaloppet 2013..... Tja... varför inte :-D. Men nu njuter vi först av en vecka i bara (!)nedförsbackar i Sälenfjällen.

LöparLottas kalasklister

Nu är grundklistret på plats! SkiGos blåa.

Full fart med klister och värmepistol!
Foto: Noa 

Det kommer inte att finnas ett enda skräp kvar i vasaloppsspåret på söndagkväll. Allt kommer nämligen att sitta fast i klistret på alla vasalöpares skidor. Det är en sak som är säker!

Villervalla....

Vad konstigt det känns att valla skidor i vårväder.....

Hon gliiiider in i mååååål....

Tankarna i mitt huvud på dagarna (och nätterna!?) just nu består av valla, klister, långkalsonger på eller av? vantar, bakhalt, trångt, ramla i nerförsbackar, köra in i andra som har ramlat, sjukvårdstältet (gud förbjude!) plus ALLT annat som jag oroar mig inför söndagens vasalopp.
Jag tänker göra som jag gjorde inför förra årets Öppet Spår, dvs gå helt och hållet på SkiGo:s vallatips. Det kommer att bli kallt på morgonen 13-15 minusgrader och varmare upp mot dagen. Skillnaden från förra året är att det kommer att vara is i spåren eftersom det har töat hela veckan. Så det blir KLISTERVALLA. 
Blått klister som grund, sedan lila och på det 5-6 lager blå (fluor!) burk på toppen.
Hur jag ska få på burkvalla ovanpå klistret är fortfarande en gåta. Så det blir spännande på lördag kväll när den sista touchen ska på!
Fy sjutton vad det kommer att gå fort i nedförsbackarna....och det kommer att vara hårt att ramla på!! Och det kommer att bli sååå roligt!!
Fortsättning följer......