Snapphanen SwimRun; Den riktiga Race Reporten

Snapphanen SwimRun visade sig vara en ordentlig utmaning! Vilket vi insåg ganska sent, dvs på morgonen innan start, då arrangörerna släppte vilka CutOff tider som gällde. Och om man bara räknar distanserna på dom olika sim- och löpsträckorna så skulle det inte vara något problem. Vi skulle ta oss 1349 m simning och 10,1 km löpning på 2 timmar och 45 minuter innan det första repet skulle dras. Ja, det låter ju enkelt eller hur. Men hur skulle löpterrängen se ut? Infomötet gav vissa hintar om att det var en hel del "teknisk" löpning (vilket betyder, om man inte är orienterare: livsfarligt, helt obanat, på snår, i snår och mitt i ingenstans....!) Och vi vet, av erfarenhet, att så svåra sträckor kan göra löptiderna väldigt långa! Har man dessutom helt normala vrister som inte ens klarar av att gå i högklackat så gäller det att ha koll på var man sätter fötterna....

Dagens arbetsschema. S=sim,  L=Löp

Innan start

Det visade sig att hela 5 lag hade kastat in handduken redan innan start. Så det var inte mer än 15 lag som stod på startlinjen vid Breanäs igårmorse. Väder och vatten var snarlikt denna dag dvs 15-17 grader, grått och fuktigt

 

Första simningen var helt kavlugn. Inte en enda krusning på vattnet och en behaglig temperatur. Jag kände direkt att simningarna kommer att gå bra denna dag. Och eftersom man har paddlar på händerna och dolme mellan benen (Flythjälpmedel) så kan styrkan vinna över tekniken. Så det var bara att dra paddlarna i vattnet så hårt man vågar och försöka göra sig så strömlinjeformad som man kan. Första simmet var 413 m och därefter hade vi genast en ganska lång löpning på 6140 m . Där började vi med att springa fel. Dock inte så långt men det tog nog ca 4-5 minuter innan vi var tillbaka på banan igen och då hade vi hunnit bli passerade av ett lag (dom tog vi dock igen på den långa löpningen senare i loppet).

 

Den andra och längsta simningen (657 m) var den svåraste på hela banan. Där var det kallt och ganska mycket vågor.

 

Sedan följde det som vi hade befarat....Svår obanad löpning!! "-Ut i John Bauer skogen" som dom sa på Pre Race Mötet. Vi svor båda över John Bauer där ute i Snapphanebygden!! Där var ju hur mycket pinnar och rötter som helst! Ja, och vad hade man kunnat vänta sig, med en orienterare som banläggare? Dom där orienterarna är verkligen inte gjorda av socker....

 

Men det är inte vi heller!! Efter ca 9,5 km löpning och 1300 m simning kom den längsta löpsträckan på 12 km. Den löpningen gick mestadels på grusvägar, vilket vi tackar ödmjukast för. I den sträckan låg också den första CutOff tiden. Den klarade vi med gott mått. Vi hade 5 kvart tillgodo innan repet skulle dras här. Där fick jag ett kvitto på att detta skulle vi fixa!

 

På den långa löpningen drog vi ner våtdräkten på ovankroppen och knöt armarna runt midjan. Vi hade båda valt att ha en kortärmad merinoulltröja på oss under våtdräkten. Och vilken skillnad det är att springa med fritt svängrum på ovankroppen! Jag är övertygad om att det var detta som gjorde att vi kunde springa om tre lag på den sträckan.

 

Efter denna långa löpningen följde flera växlingar på små öar i sjön. Det innebar korta löpningar och relativt korta sim. Det gjorde såklart att man blev kall. Vi hann inte få upp värmen på land. Men det gick inte alls att jämföra med Utö eller ÖtillÖ vad gäller temperaturen. Jag var inte i närheten av den kölddiuresen som jag hade både på ÖtillÖ och UtöSwimRun. (Kölddiures=Njurarna producerar mer urin när kroppstemperaturen går ner under 35 grader) Dock fanns det vissa likheter med den svårsprungna terrängen bitvis...

 

Det var tur att banläggaren (orienteraren) inte fanns personligen ute på den sista 5 kilometerslöpningen. Då hade vi hade vi nog hotat honom till livet! Den var ju helt sanslös! Grenar, träd, stenar och alldeles eländigt. Där var vi så trötta och kalla och mina prinsessvrister var sköra som glas....Höger benet är en katastrof och det är alltid höger foten som viker sig. Måste nog göra något åt det snart...

Men humöret var på topp! När vi nådde istigningen vid sista simningen i Breanäs kunde vi inte låta bli att skratta åt den snälla fabror som stod som funktionär där. Han pekade ut uppstigningen på andra sidan till oss och det hade börjat skymma. Klockan var nog lite över 6. Sjön låg spegelblank och vi var så otroligt glada över att alldeles strax vara i mål. Plötsligt säger den snälla fabrorn; "-Det är lite lättare att stiga upp för er om ni håller höger" Det tog några sekunder sen tittar jag ut och försöker lokalisera uppstigningsplatsen och frågar honom om han menar till höger om bryggan....

Då säger den snälla fabrorn ; "Nä, jag tänkte mer på om ni blir trötta när ni simmar så kan ni hålla till höger i sjön, så har ni inte så långt till land om ni skulle behöva gå upp"

Så bedårande och omtänksamt. Den söta fabrorn tänkte att det vore synd om vi skulle försvinna som två älvor i den trollska John Bauer-sjön efter 28 km löpning och 3000 m simning ......

 

Vi försvann inte...Utan vi kom upp på andra sidan och sprang i mål som första damlag och hyllades som hjältar (sen att det inte var mer än ett damlag som ställde upp låter vi vara konfidentiellt...)

Totalt kom vi 6:a av 15 startande lag vilket vi såklart är sjukt stolta över! Vår sluttid blev 5,24 och vi var 68 minuter efter det vinnande herrlaget. 

För det vann vi en start till Snapphanen SwimRun 2016! TACK FÖR DET

 

Och tack Ledig Personal i Sverige för att vi fick representera er på Snapphanen SwimRun 2015!