Jag var ute och sprang långpass häromdagen. Tyckte synd om mig själv från första steget. Det var tydligt att det var längesedan jag tränade "huvudet" i att springa ensam, långt och i duggregn. Jag har skämt bort mig med att träna långpass med sällskap eller med publik eller för den delen ha en stor gul sol i 9:an....
Det har varit alldeles för mycket glamour i min träning på sistone :-). Snygga cyklar, fina profilhjul, Triathlontävlingar och medaljer. Nej, det är slut på det nu! Nu är det andra bullar som gäller. Back to basic....Nu ska det trampas lera i den skånska myllan. Ut i regn, blåst kyla och mörker. Löpargrupper och sällskap i all ära, men ska man bli stark mentalt gäller det att brottas med
tanken som säger att soffan är skönare idag. Så om ensampassen ute i höstmörkret vinner över soffan så har man kommit långt. Som bekant ångrar man aldrig ett genomfört pass och dom effektivaste passen är dom som blir av..... ;-)
Tänk på det nästa gång du tycker synd om dig själv och regnet står som spön i backen och nordanvinden biter i kinderna. Det är ett privilegium att kunna springa så gör det bara för att DU KAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar