torsdag 16 oktober 2014

Löpning, när den är som tråkigast

Jag var ute och sprang långpass häromdagen. Tyckte synd om mig själv från första steget. Det var tydligt att det var längesedan jag tränade "huvudet" i att springa ensam, långt och i duggregn. Jag har skämt bort mig med att träna långpass med sällskap eller med publik eller för den delen ha en stor gul sol i 9:an....
Det har varit alldeles för mycket glamour i min träning på sistone :-). Snygga cyklar, fina profilhjul, Triathlontävlingar och medaljer. Nej, det är slut på det nu! Nu är det andra bullar som gäller. Back to basic....Nu ska det trampas lera i den skånska myllan. Ut i regn, blåst kyla och mörker. Löpargrupper och sällskap i all ära, men ska man bli stark mentalt gäller det att brottas med
 tanken som säger att soffan är skönare idag. Så om ensampassen ute i höstmörkret vinner över soffan så har man kommit långt. Som bekant ångrar man aldrig ett genomfört pass och dom effektivaste passen är dom som blir av..... ;-)
Tänk på det nästa gång du tycker synd om dig själv och regnet står som spön i backen och nordanvinden biter i kinderna. Det är ett privilegium att kunna springa så gör det bara för att DU KAN!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar