Ska bara.....

 

Ja....var ska sleven va om inte i grytan.... 

6 dagar kvar till Ironman i Kalmar och jag kunde inte motstå frestelsen att vara med i Malmö idag i klassen Olympisk distans....Det är ju så kul!!! Jag var tveksam ända fram till i morse faktiskt...för visst är det kanske lite för tätt inpå det där jääääätte lååååånga triathlonracet i Småland. Men trots att klockan ringde redan 05 i morse och John Blund fortfarande hade sovsand kvar i mina ögon så var det inte svårt att bestämma sig....Jag måste ju bara va med där det händer...!!

Jag hade förmodligen bara varit en butter surtant hela dagen idag om inte jag hade fått vara med och leka...

Som vanligt hade jag lite moraliskt stöd i bästa AnnaPanna och jag hann inte mer än checka in min cykel så stod hon där som den tryggaste gestalten i hela Västra Hamnen.

 

 

 



Jag hade tur och fick Anna som min närmsta granne i växelområdet



 

Det är mycket material på en triathlontävling. På gott och ont....Jag tycker ju fortfarande att det finns en viss charm i löpningens "lika förutsättningar" . Det vill säga det behövs bara ett par löpardojjor och de gör ingen större skillnad i prestationen utan allt sitter i kropp och knopp. Men jag måste ändå säga att det är mycket lättare att prata med folk på en triathlontävling än på ett vanligt Springlopp. Folk är mer öppna och snackar gärna prylar och delar med sig av knep och tips. Det är inte lika vanligt innan start på en löpartävling. Kanske av naturliga skäl...Inte så mycket material att snacka om....

Idag har jag till exempel fått vetskap om att vaselin förstör neoprenet i våtdräkten. Vill man använda något för att dräkten lättare ska glida av i första växlingen så ska man använda babyolja. Jag fick låna detta av grannen mitt över min växel och det funkade suveränt. Våtdräkten bara gled av mig...( eller njae..inte riktigt kanske...)

Det som också är extra roligt med triathlon är det oftast är med alla varianter av människor. Stora, smala, unga eller gamla. De som har några extra kilo att bära på kan prestera riktigt bra då varken simningen eller cyklingen påverkas särskilt mycket av lite trivselkilon. Sedan finns det alla varianter av cyklar tillexempel de med cykelkorgar och ringklockor eller de värstingcyklar för 60-70 tusenkronor som endast kan framföras av en triathlet i en struthjälm!

 

Igår, under Sprint SM var Öresund vid Västra Hamnen så varmt att våtdräkt inte var tillåten Idag hade dom mätt på ett mer lämpligt ställe och tempen uppgavs vara 21,7 grader vilket betydde VÅTDRÄKT PÅ! Tack för det...Jag kan inte simma utan våtdräkt ;-)...

Jo förresten, det kan jag kanske men det vore lite onödigt jobbigt tycker jag. Tanken med att jag skulle vara med idag var ju faktiskt att jag skulle testa lite prylar inför IM och inte krama all kraft ur kroppen. Bland annat hade jag ett par nya Fusion tri byxor som har BARA, utan att överdriva, ett litet filttygstycke i grenen som ska funka som padding på cykelsadeln .Visserligen har inte mina andra 2XU byxor heller något rejält mellan benen men den här pyttelilla tunna dynan kändes som lite tafatt. Men faktum är att dom funkade hur bra som helst, åtminstone i 4 mil och dom var suveräna att springa i. Det får bli dom i Kalmar!

 



Simstart i en av Sprintklasserna (ej så många som vi var i olympisk)



Simningen
Det var många anmälda i Motion Olympisk (1500 m sim, 4 mil cykel, 10 km löp) så vi släpptes i vattnet med 10 mintuters mellanrum. Simningen gick hyfsat bra för att vara jag. Jag blev aldrig riktigt trött men däremot hade jag lite krampkänningar i vaderna. Troligtvis för dåligt uppvärmd...Men jag, Anna och Sandra hade inte tid med det. Vi hade så mycket att prata om...
När starten gick i vattnet så var det trångt, riktigt trångt. Jag tänkte att "-här är det inte konstigt om man får sig en rak höger av en fot som sitter på någon som bröstsimmar". Om ni någon gång har fått en fot i magen eller någon annanstans av någon som bröstsimmar så vet ni vilken kraft den foten besitter. Tänk er då att få en sådan fot rakt i ansiktet. Nu var havet relativt klart så sikten var okey därför gick det att se var fötterna kom ifrån. Jag klarade mig denna gången också från sparkar i ansiktet.
Efter 34 minuter var simningen klar. Nähä...inte under 20 min/km denna gången heller!
Upp ur! vattnet och lång löpning med samtidig avklädning av våtdräkten på ovankroppen. Framme vid min fålla så trampade jag av mig dräkten och sedan ett evigt fjumsande med strumporna...känns som det tar hur långt tid som helst men plötsligt var dom och cykelskorna på. Racebelt med nummerlappen om midjan, hjälm på och så ner med cykeln från ställningen.

Cyklingen
3 varv cyklades på en ganska "knixig" bana. Man cyklade som i ett T med två vändpunkter och en rondell. Tredje och sista varvet fortsatte man in till växelområdet i samma trånga gränd som man cyklade ut ifrån.
Om det finns några fördelar med att vara en långsam simmare så är det att man får en jäkla bra självkänsla av att kunna cykla om de som varit snabba på simmet och mindre snabba i tramporna....Man måste se det positiva i saker och ting....

 

 



Cyklingen gick bra. Var dock nära en refug vid ett tillfälle då jag kom i för hög fart i en högersväng. Klarade det med en hårsmån. Puhhh det hade ju varit grant med både kraschad cykel och kropp till det stora eventet nästa lördag. Efter 1 timme och 14 minuter i sadeln lämnade jag den vita Stålhingsten i sin spilta och sedan var det dags för den avslutande milen i löparskorna.

 

 

 

Löpningen

 

10 km avverkades på en 2,5 kilmeters runda runt Västra Hamnen. En väldigt rolig bana. Och jag är ju förtjust i varvbanor. Mitt huvud gillar det. Och vid en triathlontävling betyder det att det är mycket folk under hela löpsträckan som har sprungit olika många varv.

Och idag var det nog löpningen som gick allra bäst. Hade en sådan känsla som man önskar infinna sig lite oftare. Det vill säga att benen är lätta och det liksom bara flyter på.

Det som jag fortfarande kan förundras över när det gäller triathlon är att 1+1+1 blir inte 3! Man behöver inte spara 1 tredjdel av orken till löpningen. Det funkar att använda nästan allt krut i varje gren. När det är dags för löpmomentet så har man förvånansvärt mycket krafter kvar till ett hyfsat löptempo. Man måste bara genomlida de 2-3 första kilometrarna då cykelbenen ska ställas om till löparben.

 

Tack Sandra och Anna för en härligt tröttsam söndagsförmiddag i Malmö

Resultatet till dagens Olympiska distans i Malmö finns HÄR

 

Nu ska jag vila mig i form tills på lördag. (Ska bara springa lite med Runner´s gruppen imorgonkväll....sen så ska jag vila.. ;-)