Allt satt perfekt, men idag fick vi känna på kylan. Det var 16-17 grader och vi hade inte sprungit innan. Lotta hade blåa fingrar när vi växlade upp till land och mina tår var iskalla. Det tog två timmar innan jag fick upp värmen efter att jag hade blivit torr. Vi kan bara konstatera att på dom korta löpsträckorna på ÖtillÖ gäller det att springa på ordentligt så man hinner få upp pulsen och värmen.
Vi har pratat igenom vår taktik ordentligt som i stora drag kommer att vara; navigera varannan simsträcka var, springa så fort vi kan där banan tillåter (vi tror nämligen att det kommer att finnas sträckor där terrängen kommer att vara omöjlig att hålla bra fart i), haka på linan på den som känner sig piggast i löpningen, få i oss energi var 20:e minut och röra oss framåt HELA TIDEN.
Vi är otroligt ödmjuka inför ÖtillÖ. Vi inser att det är en utmaning som kommer att innebära en massa slit, kyla och smärta. Men vi kommer att stå där på startlinjen den 1:e september och vi ska kämpa så till den milda grad att vi kommer att nå Utö någon gång på måndagkväll!
Den obligatoriska "selfie:n" |
Selfie under ytan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar