Tack Niklas och Stefan

ni räddade mig från att totalt haverera av trötthet idag på Eslöv Gran Fondo!

Sammanbiten innan start!

Idag hade jag ju bestämt mig för att tokcykla på Eslövs GranFondo! Och testa att sitta på cykeln i nästan 14 mil utan att stanna vid någon depå. Och har jag bestämt mig att göra något så brukar det bli så. Men idag var det nästan på bekostnad av all min cykelheder.....När starten hade gått i så visste jag att det skulle bli flera kilometer av någon form av "katt å råtta" race där alla kämpar för att inte bli avhängda utan gör allt för att hänga med i någon bra stor klunga. Det är inte läge att "fincykla" och värma upp i början för då är hjälpen puts väck! Så efter ca en mil hade jag trampat på mig syra i lårmusklerna och jag började allvarligt tänka på att ändra min målsättning från att göra mitt allra yttersta till att bara ta mig i mål. Eftersom en av tjusningarna med cykling är att man snabbt kan återhämta sig, och att jag kunde vila upp mina ömmande lår efter att ha hamnat i en väldigt bra klunga, så kom jag tillbaka till min första målsättning . Efter ca 3,5 mil var det dags för den första av tre rejäla backar. Inte så farlig tyckte jag, men tyvärr så skingrades klungan och det var dags att hitta en ny. Inga problem faktiskt för det var väldigt många cyklister i det tempot jag trampade. Det var mycket cykling i 35-37 km/h tempo och bitvis gick det riktigt lätt.
Nästa backe kom vid ca 6 mil och gick ganska lätt den också men sen.....vid 9 mil kom den sista fruktade "Lotta på Åsen" backen! Och då hade jag fått för mig, av någon konstig anledning, att bara jag kommer upp så är det bara en transportsträcka kvar sen är jag i mål. När toppen var nådd så kom vi till den sista depån som jag valde att cykla förbi eftersom jag inte tyckte att det var lönt att stanna eftersom jag snart skulle vara i mål. I några kilometer av ensamcykling började jag förstå att det faktiskt nästan var 4 mil kvar!! Hur tänkte jag egentligen?? Eller rättare sagt kan jag inte ha tänkt alls. För samtidigt som toppen var nådd så var också botten nära!! Jag såg någon enstaka cyklist långt långt framför mig som jag aldrig skulle komma ikapp och dom andra draghästarna hade ju stannat för att förlusta sig.... Hmmmm allt syre fanns mycket tydligt i mina lårmuskler, och inte i hjärnan! Men nu var det bara att bita ihop! Började tänka tankar som att: "oavsett hur jäkla trött jag är så är det superbra träning till ensamcyklingen i Kalmar om några månader". Och tiden triggade mig förstås också för om jag bara höll ihop "ända in i kaklet" så skulle jag komma in på en tid som jag skulle bli riktigt nöjd över. Men jag var trött..... så trött så att jag började må lite illa faktiskt. Jag hade bara en enegiBar kvar och lite vatten som jag tryckte i mig! Min motor behövde bensin!!! Helst högoktanig!! Men  plötsligt därute i motvinden på landsvägen är det plötsligt någon som säger:"-Hallå Liselott, häng med oss!Du kan ligga på min rulle och vila dig en stund!" (Det stod namnen förtryckta på nummerlappen på ryggen!) TACK o LOV för där kom Niklas och Stefan! Dom var min räddning! Jag fick några kilometer där jag kunde återhämta mig och vi kom ifatt två andra cyklister som jag sedan hängde på en stund. Men när vinden vände och energin hade återkommit var jag inte så schysst..... När vi hade drygt 1,5 mil kvar tyckte jag nämligen att det gick lite väl sakta och gick upp och tog en förning, men då gick det tydligen lite för snabbt och de två som hade hjälp mig blev avhängda direkt. Sorry.....Men där var jag stark och kände att nu var det ett race in till målet. Och så blev det! Vindarna var på min sida dom två sista milen och det var kul att få avsluta någorlunda pigg och inte som en miserabel dödstrött löpare!

Klicka här för att se var jag cyklade idag

Eslöv Gran Fondo var ett roligt men tufft lopp! Det var fina vägar och lite trafik. Tyvärr var skyltningen svår att läsa och jag hörde flera stycken som hade cyklat fel! Det stod flaggvakter i korsningarna som tyvärr bara visade vägen om man frågade dom....  Efter målgången var det utfodring med potatissallad och knake (tror jag att det var) Mmmmm... smakade ljuvligt.
Tyvärr var det inte många damer som cyklade idag men det var iallfall ingen trängsel i omklädningsrummet!

 

Sammanfattningsvis så hade jag nog inte kunnat cykla en enda sekund snabbare. Jag är jättenöjd med sluttiden som hamnade runt 4 timmar och 30 minuter. Men framförallt är jag nöjd med att kunna sitta kvar så länge på cykeln utan att få mer ont än vad jag fick! Det är ju trots allt "bara" 4 mil till som ska trampas i Kalmar och den IronMan banan har inga "Lotta på Åsen" backar! Men visst ....man kunde inte låta bli att tänka tanken på känslan att ge sig ut och springa ett Marathon efter målgången idag.....Men den tanken slog jag bort illa kvickt!!