41 mil och 4 dagar senare

Vilka dagar! Vilket väder! Vilka träningspass! Vilket läger! Vilka människor!! Fantastiskt!!
Efter 3½ dagar på Imorn´s triathlonläger är jag helt lyrisk. Jag och de tre andra Irontöserna åkte upp i torsdagsmorse och vi var väl alla lite nervösa över kommande träningspass och det kollektivboende som var tänkt (dvs 12 stycken som ska bo i en stuga, samsas om 2 duschar och mat som ska lagas till 21 människor!). Så klart oroade vi oss också för att vi hade glömt någon av alla de tusen grejor som vill till för ett triläger.
Väl framme på Klintens camping så tog det inte lång stund innan jag förstod att detta kom att bli suveräna dagar!

IronLadies får hjälp med cykelinställningar

När vi hade packat in våra prylar i vår stuga så var det att snabbt byta om och på hojarna för ett första pass. Det blev en ganska lugn klungcykling i drygt 3 mil och det var ett perfekt sätt att få byta ett par ord med var och en. Så när vi var framme hade man någotsånär koll på alla lägerdeltagarna. Efter en macka på ett fik vid en fiskehamn delade vi upp oss i grupper. Och jag var sugen på att testa form och fart i cykelbenen. Så jag hoppade på gruppen som skulle cykla lite fortare......OjOjOj vad hade jag nu gett mig inpå??? Men jag hade pigga ben, så var det någon gång på lägret jag skulle testa cykla fort så var det ju första dagen, när kraften i benen fortfarande fanns kvar. Det värsta var att ger man lillfingret så tar dom hela handen... ;-). Jag fick snällt stanna i den gruppen under hela lägret. Men det var heeeelt otroligt! Att få känna känslan att cykelmusklerna numera har kommit för att stanna och är helt klart brukbara. Genom att jag vågade ta det steget och utmana mig själv har jag insett att det går att pressa cyklingen till ytterligare en nivå. Och man behöver inte alltid slå av på farten så fort det går lite tyngre utan om man pressar sig lite så kommer det snart en efterlängtad nedförsbacke eller lite medvind. Jag säger bara VÅGA!! Man får aldrig reda på om det går, om man inte försöker!!
Efter torsdagens cykling var det ett kortare BikeOff löppass på ca 5 km. Mest för att känna känslan att löpsteget faktiskt kommer tillbaka efter några kilometer, trots att det känns som att fötterna är som runda bollar när man stiger av cykeln.

Här bodde 12 träningsgalna tjejer tillsammans

Utsikten från vår stuga

Fredagen började med en morgonjogg på 5 km innan frukost. Mest för att väcka benen. Och efter frukosten var det dags för långpass cykling. 15 mil stod på schemat för den gruppen jag skulle vara i. Det funkade fint och det blev hastighetsrekord för mig. Vi snittade nog nära 32 km/h i flera mil. Det är grymt kul att cykla i klunga. Men visst... under cykelpassen har man  inte sett mycket mer av Öland, än en rumpa och cykeldäcket framför. Och när man ligger och "för" klungan så kämpar man med blodsmaken i munnen och glömmer att titta upp på omgivningen. Men det var ju precis DET jag åkte dit för!
Även detta cykelpasset avslutade med en bikeoff löpning.
Att maten som lagades av förutbestämda grupper var helt ljuvlig, behöver jag nog inte nämna! Svett kräver massor med mat!
På lördagsmorgonen kl 08 var det dags för SPA (som Paula uttryckte det....) I själva verket var det  ett hårt frisimspass som för mig nog blev ca 3,4 km. Efter detta en brunch och sedan ut på cykelpass igen. Nu var det långa intervaller i så snabbt tempo man kunde hålla igenom 4 x 7 km. 2 intervaller i motvind och 2 i medvind. Jag kom ner i tempostyret och fick känna på att det ÄR stor skillnad på luftmotståndet!

På lägrets sista dag var det  9 mils cykling som stod på schemat. Det sades att det skulle bli lugn cykling men "hornen" växte nog ut på var och en av oss som låg i den klungan och bitvis var det körningar på 36-38 km/h. TjoHoo vad det gick!
Vi har också lärt oss mecka med cykeln. Främst att laga en punka som man måste göra själv under IronMan racet. Men även viktiga tips i växlingarna i en triathlontävling. Att man nog inte ska göra ett dubbelhopp upp på cykeln för att sedan, om det vill sig illa, vingla in i speakerbåset eller för den delen ta en genväg ut genom skogen, där det inte är så mycket folk, för att sedan när simstarten har gått, komma på att man missat gå över mattan där tidtagningschipet aktiveras.....Härligt att Christian delade med sig av sina egna misstag som vi kunde skratta så hjärtligt åt. Men det var säkert inte så roligt just när det hände...

Inspirationsföreläsning om Christian, Fredriks och Mats IronMan race

Vilan mellan cykelintervallerna

Det är INTE cykeln som är till salu. Inte än iallafall.....

Lindansösen  Anna

"Mellis" i cykelstallet

Lektion i växlingsteknik

TACK IMORN Christian, Fredrik och Mats för ett suveränt träningsläger. Jag har inte bara lärt mig massor av bra grejor utan även lärt känna en hel hop störtsköna människor! Tack till alla som deltog och gjorde denna helgen till ett minne för livet! Hoppas man kan "tinga" plats till nästa läger....
                                                         
                                                                                         /Peace, Love and Löparskor