Löpsteget som försvann...

Nu har jag precis avslutat en intensiv träningsperiod. Det har varit många hårda pass och jag känner mig ganska sliten faktiskt.Under veckan som har gått har jag blaa hunnit med ett lagtempopass med Åhus Cykelklubb i tisdags. Ja ja......kanske inte så mycket "lag" för min del då jag blev avhängd från klungan ganska snabbt och gjorde allt för att de andra inte skulle bli alltför trötta på att vänta in mig, när intervallen var slut. Att jag fick cykla själv i intervallerna spelade absolut ingen roll eftersom det är just det jag behöver träna på: Att bli snabb utan klungkörning. Så klungan fungerade som en bunke harar som jag jagade som en hungrig räv.

Dagen efter detta intervallpasset på cykeln så var mina lår som två betongklumpar och det var dags att få löparbenen på språng. Det tyckte tyvärr inte benen....Det forna löpsteget var som bortblåst. Jag måste ha tappat det någonstans på Ölands vägar förra helgen. Men jag måste ju hitta det igen och därför blev det långa löpintervaller på torsdagen och efter att ha tvingat apostlahästarna att visa sig, så gick det faktiskt att få  lite fart under sulorna. 5 x 1000 m och lite löparsjälvförtroende igen. Detta hade dock försvunnit igen på fredagens löparpass.....

 Mitt "eget göteborgsvarv"  i lördags, avverkade jag i en sommarvarm skog här hemma. Man kan kanske tycka att det är trist att ge sig ut på 24 kilometer ensam i en stor skog men denna rundan var definitivt en av dom mer spännande. För det blev ett nära möte med ett gigantiskt vildsvin och minst 6-7 små prickiga kultingar. Jag hörde hur det plötsligt prasslade i terrängen till höger om vägen och ca 15 m framför mig springer en stor svart gris ut! Inte någon av smågrisarna följer efter utan de irrar fortfarande omkring kvar på höger sida om vägen. Jag stod som fastfrusen i marken och började tjoa och klappa händerna för att skrämma iväg dom så långt ifrån mig om möjligt! Men smågrisarna föjde inte efter den stora! Skulle jag våga passera utan att bli anfallen av grismor som säkert skulle göra allt för sina små svin?? Det blev ett litet sprintlopp där kan man säga....
.
Nu är det några utmaningar som står för dörren igen. På lördag ska jag cykla Eslövs Gran Fondo och det ska bli spännandel! Då ska det bli "åka av". Det ska hittas bra snabba klungor och jag ska försöka hänga "i" så länge det går. Nu är just detta cykelloppet känt för sina tuffa stigningar på Söderåsen och där kan man säkert gå i däck mer än en gång. Men.....ont krut förgås inte så lätt.. Jag ska nog ta mig upp på ett eller annat sätt!
Två veckor efter, den 9 juni, så är det då dags för ett riktigt viktigt lopp! Då ska vintern och vårens träningsslit visa sitt resultat på Sövde ½ IronMan  (1900 m simning, 9 mil cykling och 21,1 km löpning). Jag hoppas jag ska hinna ut och simma lite i öppet vatten innan dess. Och i år ska jag minsann ha tänkt över mina växlingar lite mer noga. Förhoppningsvis ska jag även ha nytta av att ha tagit ut ett riktmäke var cykeln står, för när jag kommer upp i från simningen i år, ska det stå fler väntande cyklar kvar än vad det gjorde förra året.....

Trist att läsa att det verkar vara så här! Så låt löpträningen ta tid så att muskler, fästen och senor hinner med! 

För vi ska ju springa för livet och inte springa livet ur oss!!