På cykel i SKÅNE

 Det är en fröjd för ögat att vara cyklist i denna delen av Sverige! Jag kan verkligen inte titta mig mätt på detta landskapet som visar sig från sin allra bästa sida vid denna tiden på året! Sköna gröna färger och fullt med guldgula rapsfält i full blom. När man cyklar upplever man ju också alla härliga dofter! Rapsfälten doftar fantastiskt! För att inte tala om syren och jasmin! Ja, just nu finns det faktiskt inget negativt med att träna cykel!
Att bo så här nära Österlen så att man kan cykla dit är ett privilegium!

Tre sjöjungfruar

Jag och Järnvijan

Igårkväll var det äntligen dags för premiärdoppet (med våtdräkten förståss). Det var inte alls särskilt kallt. Jag gissar 17 grader. Men nu har jag gjort nya upptäckter och fått nya problem! YRSEL! Kallt vatten i öronen i kombination med inga kakelplattor (!) att följa i vattnet tappade jag helt orienteringsförmågan. Så det kändes som att man simmade  i blindo. har nämligen inte fått in tekniken att vrida upp huvudet snett framåt för att navigera.... Tänk er att flytta sig framåt i total dimma (under vattnet) och titta upp ett par sekunder i sidled var 3:e sekund. Men hoppet ligger i att Kalmar sund kommer att ha betydligt klarare vatten är sjövattnet igår. Kanske kan det göra att man inte får samma känsla av claustrofobi! Vi simmade nog ca 3 km (svårt att uppskatta, garminklockan tappar GPS signalen ideligen), och det känns bra inför nästa söndag i Sövde!
Men nu har Järnviljan varit ute och surfat på nätet och hittat en ny utmaning till oss. Så nu ska man oroa sig för fler saker.....Fast hon vet helt klart vem hon ska fråga. Jag är inte svårövertalad......
Så fixar vi en plats i Kustjagaren (som egentligen är fulltecknat) så står vi på startlinjen den 29 juni.
 HÄR finns info om racet!



När du får oväntat besök...

 

Det var oväntat att hönsen kom ända upp till trappan! Hade dörren varit öppen hade jag nog mött dom i hallen! Dom tyckte väl att det dröjde innan matleverensen kom! Eller så kände dom inte för att vara med på kattens lek, som går ut på att katten springer det fortaste den kan rakt in i hönsflocken så att fjädrarna yr...... 

 

Apropå fjädrar så har vi en tupp som ser ut som om den har åkt några varv i torktumlaren...

Ruggugglan är chef i hönsgården!

 

På lördag går Stockholm Marathon. Och jag ska inte vara med i år heller! Nej, jag ska vara hemma och tycka synd om mig själv för att jag inte är där och istället får jag se alla andra på TV:n som får uppleva denna löparfest....

Men jag tror att det ändå är bra för det betyder att denna veckan är öppen för mycket träning för min del!

Nästa söndag är det ju dags för Sövde ½IronMan ! Det kommer att vara superbra träning för det som komma skall i augusti! Det ska bli roligt att få jämföra känslan med hur det kändes förra året. Och på söndag har jag INTE en två veckor gammal mara i benen som jag hade förra året! Så om det inte blåser kraftig motvind i alla 4 väderstrecken så ska jag väl ändå kunna "snitta" cykelhastighet på minst 30 km/h. Annars blir jag galen!!!

Och löpningen...ja den går bra men den bedrivs allt som oftast nu för tiden med cykeltrötta ben...När jag är ute och springer på tunga långpass så brukar jag tänka positiva tankar som att "-jag har iallafall inte ont någonstans, jag har bara ovanligt tunga ben!!"  

Det gäller att hitta det som är bra och inte lägga energi på det som är dåligt!

 

När det gäller simningen så ligger jag i startgroparna för att träna i öppet vatten med våtdräkten. Den närmsta sjön häromkring bör väl hålla en temp på 16-17 grader och det ska väl vara badbart...Det kommer att bli ännu en ny erfarenhet för förra sommaren sist jag simmade med våtdräkten så kunde jag knappast crawla. Nu crawlar jag ganska obehindrat utan våtdräkt i bassäng. Jag försöker att lära mig teorin bakom "Total Immersion" vilket vad jag har förstått är en simfilosofi/teknik där man simmar med minsta möjliga energi och med så lite vattenmotstånd som möjligt.

Se på filmen här nedan! Tänk att något som ser så enkelt ut kan vara så svårt....

 

                                            

 

Tack Niklas och Stefan

ni räddade mig från att totalt haverera av trötthet idag på Eslöv Gran Fondo!

Sammanbiten innan start!

Idag hade jag ju bestämt mig för att tokcykla på Eslövs GranFondo! Och testa att sitta på cykeln i nästan 14 mil utan att stanna vid någon depå. Och har jag bestämt mig att göra något så brukar det bli så. Men idag var det nästan på bekostnad av all min cykelheder.....När starten hade gått i så visste jag att det skulle bli flera kilometer av någon form av "katt å råtta" race där alla kämpar för att inte bli avhängda utan gör allt för att hänga med i någon bra stor klunga. Det är inte läge att "fincykla" och värma upp i början för då är hjälpen puts väck! Så efter ca en mil hade jag trampat på mig syra i lårmusklerna och jag började allvarligt tänka på att ändra min målsättning från att göra mitt allra yttersta till att bara ta mig i mål. Eftersom en av tjusningarna med cykling är att man snabbt kan återhämta sig, och att jag kunde vila upp mina ömmande lår efter att ha hamnat i en väldigt bra klunga, så kom jag tillbaka till min första målsättning . Efter ca 3,5 mil var det dags för den första av tre rejäla backar. Inte så farlig tyckte jag, men tyvärr så skingrades klungan och det var dags att hitta en ny. Inga problem faktiskt för det var väldigt många cyklister i det tempot jag trampade. Det var mycket cykling i 35-37 km/h tempo och bitvis gick det riktigt lätt.
Nästa backe kom vid ca 6 mil och gick ganska lätt den också men sen.....vid 9 mil kom den sista fruktade "Lotta på Åsen" backen! Och då hade jag fått för mig, av någon konstig anledning, att bara jag kommer upp så är det bara en transportsträcka kvar sen är jag i mål. När toppen var nådd så kom vi till den sista depån som jag valde att cykla förbi eftersom jag inte tyckte att det var lönt att stanna eftersom jag snart skulle vara i mål. I några kilometer av ensamcykling började jag förstå att det faktiskt nästan var 4 mil kvar!! Hur tänkte jag egentligen?? Eller rättare sagt kan jag inte ha tänkt alls. För samtidigt som toppen var nådd så var också botten nära!! Jag såg någon enstaka cyklist långt långt framför mig som jag aldrig skulle komma ikapp och dom andra draghästarna hade ju stannat för att förlusta sig.... Hmmmm allt syre fanns mycket tydligt i mina lårmuskler, och inte i hjärnan! Men nu var det bara att bita ihop! Började tänka tankar som att: "oavsett hur jäkla trött jag är så är det superbra träning till ensamcyklingen i Kalmar om några månader". Och tiden triggade mig förstås också för om jag bara höll ihop "ända in i kaklet" så skulle jag komma in på en tid som jag skulle bli riktigt nöjd över. Men jag var trött..... så trött så att jag började må lite illa faktiskt. Jag hade bara en enegiBar kvar och lite vatten som jag tryckte i mig! Min motor behövde bensin!!! Helst högoktanig!! Men  plötsligt därute i motvinden på landsvägen är det plötsligt någon som säger:"-Hallå Liselott, häng med oss!Du kan ligga på min rulle och vila dig en stund!" (Det stod namnen förtryckta på nummerlappen på ryggen!) TACK o LOV för där kom Niklas och Stefan! Dom var min räddning! Jag fick några kilometer där jag kunde återhämta mig och vi kom ifatt två andra cyklister som jag sedan hängde på en stund. Men när vinden vände och energin hade återkommit var jag inte så schysst..... När vi hade drygt 1,5 mil kvar tyckte jag nämligen att det gick lite väl sakta och gick upp och tog en förning, men då gick det tydligen lite för snabbt och de två som hade hjälp mig blev avhängda direkt. Sorry.....Men där var jag stark och kände att nu var det ett race in till målet. Och så blev det! Vindarna var på min sida dom två sista milen och det var kul att få avsluta någorlunda pigg och inte som en miserabel dödstrött löpare!

Klicka här för att se var jag cyklade idag

Eslöv Gran Fondo var ett roligt men tufft lopp! Det var fina vägar och lite trafik. Tyvärr var skyltningen svår att läsa och jag hörde flera stycken som hade cyklat fel! Det stod flaggvakter i korsningarna som tyvärr bara visade vägen om man frågade dom....  Efter målgången var det utfodring med potatissallad och knake (tror jag att det var) Mmmmm... smakade ljuvligt.
Tyvärr var det inte många damer som cyklade idag men det var iallfall ingen trängsel i omklädningsrummet!

 

Sammanfattningsvis så hade jag nog inte kunnat cykla en enda sekund snabbare. Jag är jättenöjd med sluttiden som hamnade runt 4 timmar och 30 minuter. Men framförallt är jag nöjd med att kunna sitta kvar så länge på cykeln utan att få mer ont än vad jag fick! Det är ju trots allt "bara" 4 mil till som ska trampas i Kalmar och den IronMan banan har inga "Lotta på Åsen" backar! Men visst ....man kunde inte låta bli att tänka tanken på känslan att ge sig ut och springa ett Marathon efter målgången idag.....Men den tanken slog jag bort illa kvickt!!





Löpsteget som försvann...

Nu har jag precis avslutat en intensiv träningsperiod. Det har varit många hårda pass och jag känner mig ganska sliten faktiskt.Under veckan som har gått har jag blaa hunnit med ett lagtempopass med Åhus Cykelklubb i tisdags. Ja ja......kanske inte så mycket "lag" för min del då jag blev avhängd från klungan ganska snabbt och gjorde allt för att de andra inte skulle bli alltför trötta på att vänta in mig, när intervallen var slut. Att jag fick cykla själv i intervallerna spelade absolut ingen roll eftersom det är just det jag behöver träna på: Att bli snabb utan klungkörning. Så klungan fungerade som en bunke harar som jag jagade som en hungrig räv.

Dagen efter detta intervallpasset på cykeln så var mina lår som två betongklumpar och det var dags att få löparbenen på språng. Det tyckte tyvärr inte benen....Det forna löpsteget var som bortblåst. Jag måste ha tappat det någonstans på Ölands vägar förra helgen. Men jag måste ju hitta det igen och därför blev det långa löpintervaller på torsdagen och efter att ha tvingat apostlahästarna att visa sig, så gick det faktiskt att få  lite fart under sulorna. 5 x 1000 m och lite löparsjälvförtroende igen. Detta hade dock försvunnit igen på fredagens löparpass.....

 Mitt "eget göteborgsvarv"  i lördags, avverkade jag i en sommarvarm skog här hemma. Man kan kanske tycka att det är trist att ge sig ut på 24 kilometer ensam i en stor skog men denna rundan var definitivt en av dom mer spännande. För det blev ett nära möte med ett gigantiskt vildsvin och minst 6-7 små prickiga kultingar. Jag hörde hur det plötsligt prasslade i terrängen till höger om vägen och ca 15 m framför mig springer en stor svart gris ut! Inte någon av smågrisarna följer efter utan de irrar fortfarande omkring kvar på höger sida om vägen. Jag stod som fastfrusen i marken och började tjoa och klappa händerna för att skrämma iväg dom så långt ifrån mig om möjligt! Men smågrisarna föjde inte efter den stora! Skulle jag våga passera utan att bli anfallen av grismor som säkert skulle göra allt för sina små svin?? Det blev ett litet sprintlopp där kan man säga....
.
Nu är det några utmaningar som står för dörren igen. På lördag ska jag cykla Eslövs Gran Fondo och det ska bli spännandel! Då ska det bli "åka av". Det ska hittas bra snabba klungor och jag ska försöka hänga "i" så länge det går. Nu är just detta cykelloppet känt för sina tuffa stigningar på Söderåsen och där kan man säkert gå i däck mer än en gång. Men.....ont krut förgås inte så lätt.. Jag ska nog ta mig upp på ett eller annat sätt!
Två veckor efter, den 9 juni, så är det då dags för ett riktigt viktigt lopp! Då ska vintern och vårens träningsslit visa sitt resultat på Sövde ½ IronMan  (1900 m simning, 9 mil cykling och 21,1 km löpning). Jag hoppas jag ska hinna ut och simma lite i öppet vatten innan dess. Och i år ska jag minsann ha tänkt över mina växlingar lite mer noga. Förhoppningsvis ska jag även ha nytta av att ha tagit ut ett riktmäke var cykeln står, för när jag kommer upp i från simningen i år, ska det stå fler väntande cyklar kvar än vad det gjorde förra året.....

Trist att läsa att det verkar vara så här! Så låt löpträningen ta tid så att muskler, fästen och senor hinner med! 

För vi ska ju springa för livet och inte springa livet ur oss!!

41 mil och 4 dagar senare

Vilka dagar! Vilket väder! Vilka träningspass! Vilket läger! Vilka människor!! Fantastiskt!!
Efter 3½ dagar på Imorn´s triathlonläger är jag helt lyrisk. Jag och de tre andra Irontöserna åkte upp i torsdagsmorse och vi var väl alla lite nervösa över kommande träningspass och det kollektivboende som var tänkt (dvs 12 stycken som ska bo i en stuga, samsas om 2 duschar och mat som ska lagas till 21 människor!). Så klart oroade vi oss också för att vi hade glömt någon av alla de tusen grejor som vill till för ett triläger.
Väl framme på Klintens camping så tog det inte lång stund innan jag förstod att detta kom att bli suveräna dagar!

IronLadies får hjälp med cykelinställningar

När vi hade packat in våra prylar i vår stuga så var det att snabbt byta om och på hojarna för ett första pass. Det blev en ganska lugn klungcykling i drygt 3 mil och det var ett perfekt sätt att få byta ett par ord med var och en. Så när vi var framme hade man någotsånär koll på alla lägerdeltagarna. Efter en macka på ett fik vid en fiskehamn delade vi upp oss i grupper. Och jag var sugen på att testa form och fart i cykelbenen. Så jag hoppade på gruppen som skulle cykla lite fortare......OjOjOj vad hade jag nu gett mig inpå??? Men jag hade pigga ben, så var det någon gång på lägret jag skulle testa cykla fort så var det ju första dagen, när kraften i benen fortfarande fanns kvar. Det värsta var att ger man lillfingret så tar dom hela handen... ;-). Jag fick snällt stanna i den gruppen under hela lägret. Men det var heeeelt otroligt! Att få känna känslan att cykelmusklerna numera har kommit för att stanna och är helt klart brukbara. Genom att jag vågade ta det steget och utmana mig själv har jag insett att det går att pressa cyklingen till ytterligare en nivå. Och man behöver inte alltid slå av på farten så fort det går lite tyngre utan om man pressar sig lite så kommer det snart en efterlängtad nedförsbacke eller lite medvind. Jag säger bara VÅGA!! Man får aldrig reda på om det går, om man inte försöker!!
Efter torsdagens cykling var det ett kortare BikeOff löppass på ca 5 km. Mest för att känna känslan att löpsteget faktiskt kommer tillbaka efter några kilometer, trots att det känns som att fötterna är som runda bollar när man stiger av cykeln.

Här bodde 12 träningsgalna tjejer tillsammans

Utsikten från vår stuga

Fredagen började med en morgonjogg på 5 km innan frukost. Mest för att väcka benen. Och efter frukosten var det dags för långpass cykling. 15 mil stod på schemat för den gruppen jag skulle vara i. Det funkade fint och det blev hastighetsrekord för mig. Vi snittade nog nära 32 km/h i flera mil. Det är grymt kul att cykla i klunga. Men visst... under cykelpassen har man  inte sett mycket mer av Öland, än en rumpa och cykeldäcket framför. Och när man ligger och "för" klungan så kämpar man med blodsmaken i munnen och glömmer att titta upp på omgivningen. Men det var ju precis DET jag åkte dit för!
Även detta cykelpasset avslutade med en bikeoff löpning.
Att maten som lagades av förutbestämda grupper var helt ljuvlig, behöver jag nog inte nämna! Svett kräver massor med mat!
På lördagsmorgonen kl 08 var det dags för SPA (som Paula uttryckte det....) I själva verket var det  ett hårt frisimspass som för mig nog blev ca 3,4 km. Efter detta en brunch och sedan ut på cykelpass igen. Nu var det långa intervaller i så snabbt tempo man kunde hålla igenom 4 x 7 km. 2 intervaller i motvind och 2 i medvind. Jag kom ner i tempostyret och fick känna på att det ÄR stor skillnad på luftmotståndet!

På lägrets sista dag var det  9 mils cykling som stod på schemat. Det sades att det skulle bli lugn cykling men "hornen" växte nog ut på var och en av oss som låg i den klungan och bitvis var det körningar på 36-38 km/h. TjoHoo vad det gick!
Vi har också lärt oss mecka med cykeln. Främst att laga en punka som man måste göra själv under IronMan racet. Men även viktiga tips i växlingarna i en triathlontävling. Att man nog inte ska göra ett dubbelhopp upp på cykeln för att sedan, om det vill sig illa, vingla in i speakerbåset eller för den delen ta en genväg ut genom skogen, där det inte är så mycket folk, för att sedan när simstarten har gått, komma på att man missat gå över mattan där tidtagningschipet aktiveras.....Härligt att Christian delade med sig av sina egna misstag som vi kunde skratta så hjärtligt åt. Men det var säkert inte så roligt just när det hände...

Inspirationsföreläsning om Christian, Fredriks och Mats IronMan race

Vilan mellan cykelintervallerna

Det är INTE cykeln som är till salu. Inte än iallafall.....

Lindansösen  Anna

"Mellis" i cykelstallet

Lektion i växlingsteknik

TACK IMORN Christian, Fredrik och Mats för ett suveränt träningsläger. Jag har inte bara lärt mig massor av bra grejor utan även lärt känna en hel hop störtsköna människor! Tack till alla som deltog och gjorde denna helgen till ett minne för livet! Hoppas man kan "tinga" plats till nästa läger....
                                                         
                                                                                         /Peace, Love and Löparskor

Det är på Öland alvaret finns!

Efter tre dagar på Imorn's träningsläger har jag sett alvaret i vitögat....,,
Träningslägret är helt suveränt! Det är grym träning och vi är 21 stycken träningsgalna som bor i ett kollektiv. Vi tränar tillsammans, vi lagar mat tillsammans, och vi har kul tillsammans!
Nu hinner jag inte berätta mer för nu ska vi strax ut och cykla igen

Nu ska jag på kollo!

Nu är jag på väg till Öland på Triathlonläger i några dagar. Det ska bli kul och säkert jättejobbigt! Givetvis är vi alla 4 Ironladies med, och det här kommer att vara en viktig pusselbit i Ironmanträningen. Trilägret arrangeras av Imorn.se och vi är nog ca 20 stycken som kommer att samlas för gemensam svettproduktion :-D . Enligt programmet kommer fokus att ligga på cykling men vi ska även hinna med både löpning, simning och växlingsträning.
Önskar alla en skön "Kristi flygare" helg!

Cykelträning

Idag har jag äntligen kommit iväg för att cykla med Åhus CK. Jag lastade cykeln på bilen i morse istället för att cykla de två milen till Åhus. Jag ville ju liksom inte komma dit och vara slutkörd, eftersom jag, med min min cykelotur, säkerligen hade haft kraftig motvind hela vägen dit ;-) Lite nervös var jag allt och där var säkert 20-25 cyklister där när jag anlände i morse Dom såg ut som superproffs allihopa! Till saken hör att det var ett helt gäng cyklister som befann sig på träningsläger på Åhus Strand Hotel. Dom skulle också följa med på dagens distanspass. Nästan genast, när jag kom, var det en väldigt schysst tjej i klubben som insåg att det var jag som var gröngölingen och hon förbarmade sig över mig. TACK tack....vad härligt det var att känna sig så omhändertagen och välkommen!
Så småningom kom fler cyklister och när vi gav oss av, så var vi nog 30-40 stycken fördelade på tre grupper. Jag anslöt till "mittengruppen" som skulle hålla ca 27 km/h fart. Det var verkligen supertrevligt och väldigt lättcyklat! Vilken otrolig skillnad det är att cykla i klunga! Jag är ju van att "kriga" själv så jag tyckte att jag "åkte" cykel i flera mil.... Men jag fick min beskärda del....I motvinden efter ca 8 mil låg jag längst fram..... och vägrade ge mig!
Jag tror att träna med en klubb kan ge mig en ny dimension av cyklingen. Även om jag fortfarande helst vill träna hårt när jag väl tränar och fika när jag är nyduschad så kan jag helt klart göra en kompromiss.....Distanspassen på cykeln blir ju helt klart mycket roligare när man är flera stycken som kan hjälpas åt och en fikapaus är ju helt klart ett välkommet inslag på långpassen!

Mellan Barum och Vånga med utsikt över Ivösjön

Så Tack Åhus CK för idag och......I´ll be back

Jag funkar som funktionär idag

Idag är det en riktig löpardag! Det är dax för Humlestafetten och vill man inte springa det, kan man åka till Helsingborg och springa SpringTime. Och för dom som vill ha lite hinder på löparbanan kan man åka till Malmö och vara med i Toughest. Så nog är det väl lite synd om mig när jag inte ska vara med på något av det här idag!? Nej, för idag är det "PayBack time" för mig! Jag ska vara funktionär på Humlestafetten och det känns hur konstigt som helst att inte vara "i" denna roliga stafett utan vid sidan om.
Jag kommer att vara tidtagare på sträcka 4 mellan Humletorkan och Vånga. Och det känns faktiskt ganska nervöst för jag vet hur viktigt det är och hur besviken man blir om ens sträcktid inte stämmer. Men jag lovar, jag ska göra mitt bästa!!
 De vackraste 2 sträckorna på hela stafetten är definitivt dom mellan Humletorkan-Vånga-Barum. Så Ni som ska springa där kan vara riktigt nöjda! Det står att Sträcka 4 är den tuffaste sträckan, men i år har dom kortat ner den och jag har ändå aldrig riktigt hållit med om det. Även om sträckan börjar med en ganska lång stigning på landsvägen så går det ganska mycket nerför efter det.

Jag önskar ALLA som ska springa något lopp idag: LYCKA TILL!