Okey, då tar jag den om Klippan duathlon.....
För DET var verkligen roligt!! Det är synd att det inte finns fler duathlonlopp inom rimligt avstånd, för det är verkligen "da shit". Superkul! Men kanske beror det på att jag ju i grund och botten är en inbiten löpare och 66% av loppet består av just löpning!
Så här går historien......
Jag och "Järnviljan" satt i vanlig ordning och jämförde krämpor i bilen på vägen till Klippan i morse. Jo, men det hör faktiskt till....Om det nu är någon som tror att dom är helt ensamma om denna känslan så kan jag avslöja att så är icke fallet!! Jag tror att det hör till. Att man känner efter extra noga, inför något som man laddat inför. Också har man liksom helgarderat sig ifall det skulle gå åt pipsvängen ;-).
När vi anlände till Klippan vid 08:30 tiden så sken solen och jag blev genast rädd för att jag skulle bli kokt under löpmomentet med de kläder jag hade planerat. Det fick helt enkelt bli kortärmat istället och mer tid i T1 ( = första växlingen mellan löpning och cykel) för att dra på mig en extra tröja. Kanske känns som petitesser i en träningstävling men iallafall.....
Löpningen var lagd på ett drygt 2,5 kilometers varv delvis i någon form av hembygdspark/motionsslinga och det var precis i min smak. Upp och ner och på och större delen i en skog. Varje varv slutade med en rejäl uppförsbacke på ca 200 m. När starten hade gått tänkte jag att jag INTE skulle spara (läs fega!!) på några krafter utan "stå på" i varje delmoment. Så jag sprang nästan som om det var det enda jag skulle göra. Löpsträckan visade sig vara lite längre än vad som var utsatt, iallafall enligt min GPS. Men det var inte mig emot!! Så efter 10,9 km var det dags att ge sig ut på den snygga Meridan!! Jag låg etta bland damerna men det var ju ingen större bedrift eftersom jag vet att cyklingen är det moment man kan tjäna mest tid på, och 10 minuters löptid cyklar en stark cyklist in, utan några som helst problem. Och cyklingen, ja, det är ju min akilleshäl. Men jag var iallafall grymt laddad att liksom testa formen! Cykelbanan gick först igenom utkanten av Klippan centrum för att sedan ledas ut på landet. Det var en varvrunda på 2,5 mil med lite mindre backar både upp och ner. Jag lyckades ligga ner i tempostyret och det är faktiskt en otrolig skillnad på luftmotståndet ( dvs energiåtgången). Drafting ( ligga på rulle ) var givetvis inte tillåtet, men det var definitivt ingen risk för fusk för där jag cyklade för det var inte folktätt! Det var en fin cykelrunda med minsta möjliga trafik.
När jag passerade växlingsområdet första gången, dvs efter 2,5 mil kände jag mig pigg och lite taggad på att jag kanske skulle kunna "hålla undan" för närmsta tjej bakom. Jag tänkte att: "-håller jag bara genom cyklingen så ska jag minsann ge järnet på sista löpningen".
På väg ut på sista cykelvarvet så snyter jag mig i luften, ja ni vet så äckligt som man gör som löpare/skidåkare/cyklist. Givetvis har snytningen i luften föregåtts av en snabb blick över axeln för att se så att det inte är någon bak i närheten som kan drabbas av mitt snor. Men tydligen var inte den kontrollen tillräckligt noga. För där kom Tävlingsledningen "him self" som sa: "-Tack för den" samtidigt som han skrattade och körde om mig med sin ursnygga triathloncykel. OJ OJ SHIT oxå, jag måste sluta upp med dom här ensam löpar/cyklar laterna. Jag spottade och snorade ju till höger och vänster som om jag vore helt själv.....!
På andra varvet tyckte jag att vinden tilltog något men det var ändå ganska gynnsamma förhållanden. Växlingsområdet nådde jag efter 1,37 timmes cykling. 2 varv ( 5 km ) löpning kvar sedan var det klart. Jag lyckades hålla 4,41 tempo på dom sista 5 km ( som i själva verket var 5,4 km) och jag är så grymt superduper glad över att ha fått uppleva känslan av att vara först över mållinjen av damerna. Men det var bara en liten extra bonus, för jag vet att, prestationen i sig, är helt grym för alla som tog sig i mål på detta riktigt roliga Duathlonlopp!! Så först eller sist spelar ingen roll, det är lika bra gjort av alla! Alla har olika förutsättningar men jag är helt säker på att kraftansträngingen är lika tuff för alla!
Med tanke på att Klippan Duathlon bara var en träningstävling så var det ändå ett riktigt bra arrangemang! Och trots att det bara var manuell tidtagning så har arrangörerna lyckas redovisa splittider på de olika momenten. Helt klart imponerande!
Det här var en riktigt bra start på triathlonsäsongen för ett "triathlonblåbär" som jag!
Det blir inte fler bilder i dag eftersom min dator är tröttare än vad jag är just nu.....
För DET var verkligen roligt!! Det är synd att det inte finns fler duathlonlopp inom rimligt avstånd, för det är verkligen "da shit". Superkul! Men kanske beror det på att jag ju i grund och botten är en inbiten löpare och 66% av loppet består av just löpning!
Så här går historien......
Jag och "Järnviljan" satt i vanlig ordning och jämförde krämpor i bilen på vägen till Klippan i morse. Jo, men det hör faktiskt till....Om det nu är någon som tror att dom är helt ensamma om denna känslan så kan jag avslöja att så är icke fallet!! Jag tror att det hör till. Att man känner efter extra noga, inför något som man laddat inför. Också har man liksom helgarderat sig ifall det skulle gå åt pipsvängen ;-).
När vi anlände till Klippan vid 08:30 tiden så sken solen och jag blev genast rädd för att jag skulle bli kokt under löpmomentet med de kläder jag hade planerat. Det fick helt enkelt bli kortärmat istället och mer tid i T1 ( = första växlingen mellan löpning och cykel) för att dra på mig en extra tröja. Kanske känns som petitesser i en träningstävling men iallafall.....
Löpningen var lagd på ett drygt 2,5 kilometers varv delvis i någon form av hembygdspark/motionsslinga och det var precis i min smak. Upp och ner och på och större delen i en skog. Varje varv slutade med en rejäl uppförsbacke på ca 200 m. När starten hade gått tänkte jag att jag INTE skulle spara (läs fega!!) på några krafter utan "stå på" i varje delmoment. Så jag sprang nästan som om det var det enda jag skulle göra. Löpsträckan visade sig vara lite längre än vad som var utsatt, iallafall enligt min GPS. Men det var inte mig emot!! Så efter 10,9 km var det dags att ge sig ut på den snygga Meridan!! Jag låg etta bland damerna men det var ju ingen större bedrift eftersom jag vet att cyklingen är det moment man kan tjäna mest tid på, och 10 minuters löptid cyklar en stark cyklist in, utan några som helst problem. Och cyklingen, ja, det är ju min akilleshäl. Men jag var iallafall grymt laddad att liksom testa formen! Cykelbanan gick först igenom utkanten av Klippan centrum för att sedan ledas ut på landet. Det var en varvrunda på 2,5 mil med lite mindre backar både upp och ner. Jag lyckades ligga ner i tempostyret och det är faktiskt en otrolig skillnad på luftmotståndet ( dvs energiåtgången). Drafting ( ligga på rulle ) var givetvis inte tillåtet, men det var definitivt ingen risk för fusk för där jag cyklade för det var inte folktätt! Det var en fin cykelrunda med minsta möjliga trafik.
När jag passerade växlingsområdet första gången, dvs efter 2,5 mil kände jag mig pigg och lite taggad på att jag kanske skulle kunna "hålla undan" för närmsta tjej bakom. Jag tänkte att: "-håller jag bara genom cyklingen så ska jag minsann ge järnet på sista löpningen".
På väg ut på sista cykelvarvet så snyter jag mig i luften, ja ni vet så äckligt som man gör som löpare/skidåkare/cyklist. Givetvis har snytningen i luften föregåtts av en snabb blick över axeln för att se så att det inte är någon bak i närheten som kan drabbas av mitt snor. Men tydligen var inte den kontrollen tillräckligt noga. För där kom Tävlingsledningen "him self" som sa: "-Tack för den" samtidigt som han skrattade och körde om mig med sin ursnygga triathloncykel. OJ OJ SHIT oxå, jag måste sluta upp med dom här ensam löpar/cyklar laterna. Jag spottade och snorade ju till höger och vänster som om jag vore helt själv.....!
På andra varvet tyckte jag att vinden tilltog något men det var ändå ganska gynnsamma förhållanden. Växlingsområdet nådde jag efter 1,37 timmes cykling. 2 varv ( 5 km ) löpning kvar sedan var det klart. Jag lyckades hålla 4,41 tempo på dom sista 5 km ( som i själva verket var 5,4 km) och jag är så grymt superduper glad över att ha fått uppleva känslan av att vara först över mållinjen av damerna. Men det var bara en liten extra bonus, för jag vet att, prestationen i sig, är helt grym för alla som tog sig i mål på detta riktigt roliga Duathlonlopp!! Så först eller sist spelar ingen roll, det är lika bra gjort av alla! Alla har olika förutsättningar men jag är helt säker på att kraftansträngingen är lika tuff för alla!
Med tanke på att Klippan Duathlon bara var en träningstävling så var det ändå ett riktigt bra arrangemang! Och trots att det bara var manuell tidtagning så har arrangörerna lyckas redovisa splittider på de olika momenten. Helt klart imponerande!
Det här var en riktigt bra start på triathlonsäsongen för ett "triathlonblåbär" som jag!
Det blir inte fler bilder i dag eftersom min dator är tröttare än vad jag är just nu.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar