220 varv?

Vem har sagt att Skåne är platt??

Äntligen har jag fått njuta av lite "fincykling" idag. Det vill säga tillsammans med de andra Järntöserna från Södern...
För idag hade vi bestämt att det skulle bli "åka av". Och det var härligt att slippa trampa själv, slippa tycka synd om mig själv i motvinden, eller i alla uppförsbackar...Nu delade vi på bördan och hjälptes åt! Givetvis hade vi även beställt lite vårliga temperaturer och sol, så mina fötter mådde hyfsat bra under hela rundan.
Två av oss utgick hemifrån mig och de andra två trampade från Ystad. Sedan sammanstrålade vi i Lövestad och därefter blev det en tur på Österlen via Skåne Tranås, St Olof, Vitaby, Brösarp och sedan upp på åsen och hem till mig igen. Det blev en runda på strax under tio mil och med lite rejäla backar som extra krydda....

Det var verkligen på tiden att man fick höra lite grus under cykeldäcken och fågelkvitter i skogen. Efter denna långa vinter så känns det som att man uppskattar våren om möjligt ännu mer! Paula svalde också den första flugan under cykelturen, vilket också är ett säkert vårtecken. Men vi brydde oss inte om att spekulera i huruvida flugan hade kommit direkt ifrån den vårdoftande (?) åker som vi just hade cyklat förbi. Nåja, en fluga gör ingen sommar, så det lär bli fler flugor som man inte hinner spotta ut innan man råkat svälja.....

Förresten så har mina kära barn roat sig med att göra en ny kalkylering över distanserna på Ironman. Idag var det löpmomentet (dvs ett marathon) som skulle få en ny innebörd.
Så efter miniräknare och lite överslag så blev resultatet att jag ska springa ungefär lika långt som 220 varv runt huset som sista moment i Kalmar den 17:e augusti.......