Ny cykel på intåg!

Att vara förälder och samtidigt träna till IronMan är en balans mellan gott samvete och dåligt samvete. Det går åt mycket tid till sig själv. Men att få dela resan med mina barn är en oslagbar känsla. Som till exempel när barnen sitter och klurar på distanserna och räknar ut att jag faktiskt ska simma lika långt som de åker buss till skolan! Sen ger det ju en extra sporre till träningen när Noa svarar: " -Njaee.....tveksamt" på frågan om han tror att jag klarar genomföra det. Men jag lovar jag ska göra allt jag kan, för att ta mig i mål någon gång på kvällen i Kalmar den 17:e augusti. Och jag hoppas att jag kanske kan inspirera mina barn på samma sätt som min pappa har inspirerat mig till olika utmaningar! Så kanske, kanske.... kan dom tänka på samma sätt som jag, när dom blir vuxna! "Kunde deras gamla (?) mamma, så kan väl dom också spränga gränser som dom egentligen trodde var omöjliga". Eller fel...KAN! inte KUNDE för jag ska hålla på länge och förhoppningsvis när barnen är vuxna också. Det är så otroligt imponerande när man, som idag, på Terräng DM i löpning, står bakom två gentlemän på startlinjen med M80 respektive M85 på lapparna på ryggen. Vilken respekt och lycka att få vara så pigg och frisk att man drar ut i Harlyckans backar i Helsingborg och kutar 4 km!

Linn på Terräng DM i Helsingborg

Men för att återgå till IronMan ämnet så kan jag lugnt erkänna att jag i princip lever med Ironman. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det! Och då ska jag "bara" ta mig i mål!! Jag är ju inte på nåt vis i världen med och tävlar i den bemärkelsen. Men ändå.....jag vill ju genomföra det på ett så bra sätt som möjligt utifrån mina förutsättningar.

Nytt erkännande:
Jag har börjat dricka smoothies! Det är inte bara svårt att uttala, utan även svårt att förstå att det faktiskt kan vara ganska gott! För den gröna sörjan ser sannerligen inte så frestande ut. Det jag hade i min nybörjarsmoothie var spenat, en halv apelsin, kiwi, avokado ingefäraavkok och vatten. Sedan hade jag gissningstävling på vad det var i den gröna sörjan. Och vips hade även barnen fått i sig lite av denna vitamindrink!

Nästa erkännande:
Jag har svikit cykelmärket Trek och tycker numera att Merida är världens bästa cykel (tänk vad snabbt det går att få en ny favorit......)!! Ja, för nu har jag äntligen slagit till!! Efter mycket vånda och velande. Det har varit många olika råd om växlar, ramar och hjul och det har faktiskt varit ganska svårt att bestämma sig. Jag hade önskat att någon hade sagt till mig att DENNA ska du ha! Punkt slut! Men jag har fått olika råd av alla jag har frågat. Någon sa absolut dammodell medans en annan sa: nej det spelar ingen roll bara du har rätt storlek. Någon tyckte att man skulle köpa en cykelram och sedan köpa bättre komponenter (vilket jag kände direkt att där går gränsen.....jag gillar ju inte ens att smörja kedjan.....). Men nu har jag slagit till och tänkt i banor som kolfiber i både gaffel och ram och Ultegraväxlar. Sedan får hjul och sånt där bli vad det blir.....Plånboken ska räcka till mer än cykel ju...

Men frågan är bara hur vackert väder det måste vara för att jag ska våga ta ut dyrgripen. Den får helt enkelt bli fincykeln och Treken fulcykel (Förlåt min kära Trek!).