Dagen efter och två dagar före!

Förkylningen och halssmärtan som jag kände igår morse innan starten i Klippan Duathlon är som bortblåst! Det är väl konstigt att man faktiskt kan bli bättre av att ge kroppen ytterligare lite hårt arbete, när den egentligen har fullt upp att bekämpa ett virus. Jag brukar säga att man ska lyssna på kroppen men, i ärlighetens namn, kan man inte lyssna alldeles för noga.....för då är det lätt att det inte blir någon träning alls...
Så idag,en dag efter den roliga Duathlontävlingen, känner jag mig ganska pigg och fortfarande upprymd. Nu ska jag vila mig i form till 1:a Maj.

Här följer några bilder från Klippan Duathlon igår:

En taggad kvartett innan start!

Lotta-Järnviljan

Löpmomentet

Inne för växling från löpning till cykling. Lägg märke till det fina cykelstödet som Bästa Ola hade fixat till alla oss tjejer. Det är också han som stod för fotografering och all annan tänkbar markservice denna dag.

På väg in för växling nr 2. 5 km löpning kvar.

Bodil ute på den mysiga löprundan (om än backiga...)

Trötta och glada i mål!

Både jag och Lotta hamnade på pallen! Eller jag menar bänken....

.

Vad händer den 1:a maj då? Jo, Växjöloppet förstås. För inte kan man väl missa denna mysiga halvmara! Så då styr vi kosan norrut och springer in, istället för sjunger in, Sköna Maj!

Ska jag berätta en rolig historia?

Okey, då tar jag den om Klippan duathlon.....
För DET var verkligen roligt!! Det är synd att det inte finns fler duathlonlopp inom rimligt avstånd, för det är verkligen "da shit". Superkul! Men kanske beror det på att jag ju i grund och botten är en inbiten löpare och 66% av loppet består av just löpning!
Så här går historien......
Jag och "Järnviljan" satt i vanlig ordning och jämförde krämpor i bilen på vägen till Klippan i morse. Jo, men det hör faktiskt till....Om det nu är någon som tror att dom är helt ensamma om denna känslan så kan jag avslöja att så är icke fallet!! Jag tror att det hör till. Att man känner efter extra noga, inför något som man laddat inför. Också har man liksom helgarderat sig ifall det skulle gå åt pipsvängen ;-).
När vi anlände till Klippan vid 08:30 tiden så sken solen och jag blev genast rädd för att jag skulle bli kokt under löpmomentet med de kläder jag hade planerat. Det fick helt enkelt bli kortärmat istället och mer tid i T1 ( = första växlingen mellan löpning och cykel) för att dra på mig en extra tröja. Kanske känns som petitesser i en träningstävling men iallafall.....
Löpningen var lagd på ett drygt 2,5 kilometers varv delvis i någon form av hembygdspark/motionsslinga och det var precis i min smak. Upp och ner och på och större delen i en skog. Varje varv slutade med en rejäl uppförsbacke på ca 200 m. När starten hade gått tänkte jag att jag INTE skulle spara (läs fega!!) på några krafter utan "stå på" i varje delmoment. Så jag sprang nästan som om det var det enda jag skulle göra. Löpsträckan visade sig vara lite längre än vad som var utsatt, iallafall enligt min GPS. Men det var inte mig emot!! Så efter 10,9 km var det dags att ge sig ut på den snygga Meridan!! Jag låg etta bland damerna men det var ju ingen större bedrift eftersom jag vet att cyklingen är det moment man kan tjäna mest tid på, och 10 minuters löptid cyklar en stark cyklist in, utan några som helst problem. Och cyklingen, ja, det är ju min akilleshäl. Men jag var iallafall grymt laddad att liksom testa formen! Cykelbanan gick först igenom utkanten av Klippan centrum för att sedan ledas ut på landet. Det var en varvrunda på 2,5 mil med lite mindre backar både upp och ner. Jag lyckades ligga ner i tempostyret och det är faktiskt en otrolig skillnad på luftmotståndet ( dvs energiåtgången). Drafting ( ligga på rulle ) var givetvis inte tillåtet, men det var definitivt ingen risk för fusk för där jag cyklade för det var inte folktätt! Det var en fin cykelrunda med minsta möjliga trafik.
När jag passerade växlingsområdet första gången, dvs efter 2,5 mil kände jag mig pigg och lite taggad på att jag kanske skulle kunna "hålla undan" för närmsta tjej bakom. Jag tänkte att: "-håller jag bara genom cyklingen så ska jag minsann ge järnet på sista löpningen".
På väg ut på sista cykelvarvet så snyter jag mig i luften, ja ni vet så äckligt som man gör som löpare/skidåkare/cyklist. Givetvis har snytningen i luften föregåtts av en snabb blick över axeln för att se så att det inte är någon bak i närheten som kan drabbas av mitt snor. Men tydligen var inte den kontrollen tillräckligt noga. För där kom Tävlingsledningen "him self" som sa: "-Tack för den" samtidigt som han skrattade och körde om mig med sin ursnygga triathloncykel. OJ OJ SHIT oxå, jag måste sluta upp med dom här ensam löpar/cyklar laterna. Jag spottade och snorade ju till höger och vänster som om jag vore helt själv.....!
På andra varvet tyckte jag att vinden tilltog något men det var ändå ganska gynnsamma förhållanden. Växlingsområdet nådde jag efter 1,37 timmes cykling. 2 varv ( 5 km ) löpning kvar sedan var det klart. Jag lyckades hålla 4,41 tempo på dom sista 5 km ( som i själva verket var 5,4 km) och jag är så grymt superduper glad över att ha fått uppleva känslan av att vara först över mållinjen av damerna. Men det var bara en liten extra bonus, för jag vet att, prestationen i sig, är helt grym för alla som tog sig i mål på detta riktigt roliga Duathlonlopp!! Så först eller sist spelar ingen roll, det är lika bra gjort av alla! Alla har olika förutsättningar men jag är helt säker på att kraftansträngingen är lika tuff för alla!
Med tanke på att Klippan Duathlon bara var en träningstävling så var det ändå ett riktigt bra arrangemang! Och trots att det bara var manuell tidtagning så har arrangörerna lyckas redovisa splittider på de olika momenten. Helt klart imponerande!
Det här var en riktigt bra start på triathlonsäsongen för ett "triathlonblåbär" som jag!

Det blir inte fler bilder i dag eftersom min dator är tröttare än vad jag är just nu.....

Det finns pengar att tjäna!!

0,7 x 13,90 x 3 = 29,19
29,19 x 2+40 = 98,38

Jag tjänade (eller sparade för att vara petnoga....) 98,38 riksdaler på att träna i onsdags! DET kan man väl kalla en jäkligt bra deal, eller.
Nån som fattar.....?
Nu är det två dagar kvar till Duathlon i Klippan. Det ska bli riktigt kul! Det är på nåt sätt mer prestationslöst när man ger sig in i grejor/utmaningar som man inte har någon referens till. Duathlon har jag bara gjort en gång tidigare och det var många år sedan. Så när jag ger mig på detta på söndag så är det "bara" att göra så gott jag kan. Hoppas bara vindarna är på min sida på. Det vill säga med mig och inte mot mig.......

Distanserna kommer att vara 10 km löpning - 50 km cykling - 5 km löpning

Trevlig helg!

Skönheten

Så här ser den ut! Min nya fina Merida Scultura 905!
Den är Fin som snus! Lätt som en plätt! Och snabb som blixten! Men lik förbannat lika jobbig i uppförsbackarna som den gamle TREKEN..... Jag borde kanske förstått att man inte kan ersätta det "man inte har i benen" med en dyr cykel....Ah....jag skojar naturligtvis. Är det nåt jag vet med konditionsidrott så är det att det finns INGA genvägar!! Det är bara att gneta på, stångas med motvinden och kriga mot mjölksyran!!

Men för att vara lite(!) allvarlig så är det såklart skillnad! Komforten på denna cykeln är underbar! På slät asfalt känns det nästan som hjulen går i luften. Och växlarna (Ultegra).....Ja....vad ska man säga...Om jag säger kugghjul på den gamle TREKEN och ett klick på Meridan så är det lite i närheten av känslan när man växlar. Första gången jag cyklade med den nya så tog det några sekunder innan jag förstod att kedjan faktiskt hoppade från hjul till hjul utan att jag märkte det. Sedan är sadeln stenhård! Vilket jag också påpekade i cykelbutiken! Men cykelhandlaren sade att "-nej detta är en fin sadel". Okey tänkte jag, men ändå stenhård! Men faktum är att den är riktigt bekväm! Det är tydligt att formen är viktigare än mjukheten!

En väldigt dyster dag

Det är en dyster dag idag. Bombdåd vid målet i Boston Marathon igår! 3 döda och minst 100 skadade. Säkert många av dom var familj, vänner och supporters som skulle heja fram sina nära och kära de sista metrarna innan mål.
En folkfest som i ett ögonblick förvandlades till en krigsskadeplats. Ofattbart.....
Bilder från Boston Marathon igår

Som motsats till allt det tråkiga på andra sidan jordklotet så var det en härlig känsla att kunna springa i kortärmat igår! Inte nog med kortärmat, det blev även ett par kilometer kul traillöpning runt Skånes högsta vattenfall.

 Forsakarsravinen

Till och med barnen fick spring i benen när det var så vackert väder igår. 

Vårens första vitsippor!

220 varv?

Vem har sagt att Skåne är platt??

Äntligen har jag fått njuta av lite "fincykling" idag. Det vill säga tillsammans med de andra Järntöserna från Södern...
För idag hade vi bestämt att det skulle bli "åka av". Och det var härligt att slippa trampa själv, slippa tycka synd om mig själv i motvinden, eller i alla uppförsbackar...Nu delade vi på bördan och hjälptes åt! Givetvis hade vi även beställt lite vårliga temperaturer och sol, så mina fötter mådde hyfsat bra under hela rundan.
Två av oss utgick hemifrån mig och de andra två trampade från Ystad. Sedan sammanstrålade vi i Lövestad och därefter blev det en tur på Österlen via Skåne Tranås, St Olof, Vitaby, Brösarp och sedan upp på åsen och hem till mig igen. Det blev en runda på strax under tio mil och med lite rejäla backar som extra krydda....

Det var verkligen på tiden att man fick höra lite grus under cykeldäcken och fågelkvitter i skogen. Efter denna långa vinter så känns det som att man uppskattar våren om möjligt ännu mer! Paula svalde också den första flugan under cykelturen, vilket också är ett säkert vårtecken. Men vi brydde oss inte om att spekulera i huruvida flugan hade kommit direkt ifrån den vårdoftande (?) åker som vi just hade cyklat förbi. Nåja, en fluga gör ingen sommar, så det lär bli fler flugor som man inte hinner spotta ut innan man råkat svälja.....

Förresten så har mina kära barn roat sig med att göra en ny kalkylering över distanserna på Ironman. Idag var det löpmomentet (dvs ett marathon) som skulle få en ny innebörd.
Så efter miniräknare och lite överslag så blev resultatet att jag ska springa ungefär lika långt som 220 varv runt huset som sista moment i Kalmar den 17:e augusti.......

Inte synkad med hjärtat...

Inte så inbjudande att ge sig ut idag. Molnen hade bokstavligen ramlat ner och krockat med marken. Men Petra peppade mig i telefonen med att påminna mig om att det finns MYCKET syre i luften. SANT!!!

Idag har det varit långpass löpning! Och det ska ju inte vara några större problem med tanke på att ambitionen var att "bara" ta mig runt dryga 20 kilometer utan att passa någon tid. Sprang helt ensam som jag nästan alltid brukar, vilket betyder att jag kan springa i den takt som passar just mig. Men jäklar vad benen var tunga idag! Två telefonstolpar, milt uttryckt!! Det var som om varje ben vägde 5 kg mer än vad dom brukar. Så trots att hjärtat kunde mer så var det helt omöjligt att lyfta benen snabbare. Det var som om hjärta och ben levde olika liv! Konstig känsla! Så där sprang jag och kämpade med mina telefonstolpar i sakta mak med möjlighet att föra ett viktigt telefonsamtal samtidigt (eller ja... nästan iallafall....;-).
Jag tror att det är cyklingen som "tar" på kroppen mer än vad jag tror. Och kanske gör jag alldeles för mycket misstag genom att inte ta hjälp av något träningsprogram eller någon PT inför IronMan. Det blir ju liksom lite "learning by doing" och jag "lär av mina misstag". Kanske onödigt att uppfinna hjulet.......
Men samtidigt tycker jag att det är roligt att planera själv och utföra dom pass som jag själv har klurat ut. Sedan är det ju såklart guld värt att få träningssällskap som man kan sporras eller få nya ideér och inspiration av. På söndag blir det äntligen lite sällskap på cykelpasset. Som jag har längtat! SMHI har till och med lovat sol och tvåsiffriga temperaturer.
Den 28 april är det sedan dags för säsongens första genomkörare! Då blir det Duathlon i klippan!
Vilket innebär 10 km löpning - 50 km cykling - 5 km löpning. Det ska bli riktigt kul och det blir ett bra träningstillfälle! Sedan blir det förstås extra roligt eftersom det blir den nya Meridacykeln som ska rulla! Den ska nämligen hämtas i veckan! Kan knappt bärga mig!!

TREVLIG HELG!!

Cykelpremiär!

Framhjulet åkte på iallafall! Så nu är cykelpremiären utomhus avklarad. Det var ju faktiskt strålande sol i förmiddags. Men trots det, orkade inte termometern upp till mer 6 grader innan jag gav mig hemifrån. Men det kändes riktigt kul och spännande att äntligen få känna på "cykelformen" och få någon sorts kvitto på om vinterns malande på cykeltrainern har gjort någon nytta eller inte. Och jag tror faktiskt att den har gjort lite skillnad!!! Det brann nästan inte alls i låren i någon av backarna......Tack o lov! Lite valuta för all cykelsvett!!
Fötterna var som vanligt ett problem när temperaturen inte är tvåsiffrig. Jag har Ullstrumpor och Gores vinteröverdrag på cykelskorna men ändå är det omöjligt att hålla värmen. För övrigt var det inga problem alls. Merinoull är verkligen superbra att underst!

Dagens fynd i skogen

Ny cykel på intåg!

Att vara förälder och samtidigt träna till IronMan är en balans mellan gott samvete och dåligt samvete. Det går åt mycket tid till sig själv. Men att få dela resan med mina barn är en oslagbar känsla. Som till exempel när barnen sitter och klurar på distanserna och räknar ut att jag faktiskt ska simma lika långt som de åker buss till skolan! Sen ger det ju en extra sporre till träningen när Noa svarar: " -Njaee.....tveksamt" på frågan om han tror att jag klarar genomföra det. Men jag lovar jag ska göra allt jag kan, för att ta mig i mål någon gång på kvällen i Kalmar den 17:e augusti. Och jag hoppas att jag kanske kan inspirera mina barn på samma sätt som min pappa har inspirerat mig till olika utmaningar! Så kanske, kanske.... kan dom tänka på samma sätt som jag, när dom blir vuxna! "Kunde deras gamla (?) mamma, så kan väl dom också spränga gränser som dom egentligen trodde var omöjliga". Eller fel...KAN! inte KUNDE för jag ska hålla på länge och förhoppningsvis när barnen är vuxna också. Det är så otroligt imponerande när man, som idag, på Terräng DM i löpning, står bakom två gentlemän på startlinjen med M80 respektive M85 på lapparna på ryggen. Vilken respekt och lycka att få vara så pigg och frisk att man drar ut i Harlyckans backar i Helsingborg och kutar 4 km!

Linn på Terräng DM i Helsingborg

Men för att återgå till IronMan ämnet så kan jag lugnt erkänna att jag i princip lever med Ironman. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det! Och då ska jag "bara" ta mig i mål!! Jag är ju inte på nåt vis i världen med och tävlar i den bemärkelsen. Men ändå.....jag vill ju genomföra det på ett så bra sätt som möjligt utifrån mina förutsättningar.

Nytt erkännande:
Jag har börjat dricka smoothies! Det är inte bara svårt att uttala, utan även svårt att förstå att det faktiskt kan vara ganska gott! För den gröna sörjan ser sannerligen inte så frestande ut. Det jag hade i min nybörjarsmoothie var spenat, en halv apelsin, kiwi, avokado ingefäraavkok och vatten. Sedan hade jag gissningstävling på vad det var i den gröna sörjan. Och vips hade även barnen fått i sig lite av denna vitamindrink!

Nästa erkännande:
Jag har svikit cykelmärket Trek och tycker numera att Merida är världens bästa cykel (tänk vad snabbt det går att få en ny favorit......)!! Ja, för nu har jag äntligen slagit till!! Efter mycket vånda och velande. Det har varit många olika råd om växlar, ramar och hjul och det har faktiskt varit ganska svårt att bestämma sig. Jag hade önskat att någon hade sagt till mig att DENNA ska du ha! Punkt slut! Men jag har fått olika råd av alla jag har frågat. Någon sa absolut dammodell medans en annan sa: nej det spelar ingen roll bara du har rätt storlek. Någon tyckte att man skulle köpa en cykelram och sedan köpa bättre komponenter (vilket jag kände direkt att där går gränsen.....jag gillar ju inte ens att smörja kedjan.....). Men nu har jag slagit till och tänkt i banor som kolfiber i både gaffel och ram och Ultegraväxlar. Sedan får hjul och sånt där bli vad det blir.....Plånboken ska räcka till mer än cykel ju...

Men frågan är bara hur vackert väder det måste vara för att jag ska våga ta ut dyrgripen. Den får helt enkelt bli fincykeln och Treken fulcykel (Förlåt min kära Trek!).

Jag tror jag struntar i att montera framhjulet!

Jag har nämligen börjat inse att det finns väldigt många fördelar med att cykla på trainern! Jag kan till exempel titta på TV:n, följa serier på TV4 Play eller SVT Play som jag annars alltid missar, jag kan få markservice (ibland....) av min barn som kan hämta massa saker till mig som tex mer vatten, banan, torr handduk etc. Jag behöver inte dra på mig massa kläder för oavsett väder så slipper jag frysa. Jag har garanterat ingen motvind! Och jag behöver inte tänka på att barnen behöver vara själva hemma. Idag hittade jag ännu en fördel! Nämligen att sitta i vårsolen utomhus på trädäcket och samtidigt sola mitt bleka tryne....

Den enda nackdelen idag var att det var väldigt svårt att komma bort från de snöbollar som Noa roade sig med att kasta.....