Flera veckor med snö har passerat och löpningen har fått bedrivas på plogade asfalts- och grusvägar. Säkerligen till fördel för vad som komma skall dvs ett maraton på slätt asfalt. För det är ju tydligt att 'man blir vad man tränar'. Vänjer man benen av hårt underlag så är det det man springer bäst på. Så nu, efter 5-6 veckor, när jag äntligen kunde komma ut i den backiga (!) skog jag vanligtvis tränar i, fick vaderna sig en omgång må jag säga. Som den skogsmulle jag är så är det alltid skogen som lockar mest. Där ser jag oftast inte en enda själ och man behöver inte tänka på någon störande trafik eller andra saker runtomkring. Man isolerar hjärnan från alla intryck och det är många tankar som rensas och idéer som föds när man 'tar bort' alla dagliga och vanliga intryck för en stund. Det är i skogen jag både gör av med och samlar energi samtidigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar