Vårkänslor!

Åhhh vilken dag! Dom första riktiga vårkänslorna har definitivt infunnit sig idag. Solsken och doft av kall blöt jord som har fått några efterlängtade solstrålar på sig, har man kunnat njuta av idag. Givetvis klädde jag på mig en tröja för mycket på löparpasset idag och jag höll på att sluta i en blöt pöl av svett!

Man blir så glad av sådana här dagar! Efter en lång mörk vinter så kommer äntligen ljuset, energin och lusten! Nu är det bara en ny platta av Laleh som saknas i min MP3 spelare. Tills dess får jag hålla till godo med hennes gamla låtar. Till exempel låten "Vårens första dag" som passar alldeles förträffligt en dag som denna!

Idag har ett intervallpass avverkats med några andra inbitna löpare i byn. Kul att facebooksidan Degeberga Runners har fått så mycket gensvar och intresse. Idag var vi 4 stycken som hade spring i benen och for gata upp och gata ner....
För att återgå till intervallpasset så kändes det i benen att tempolöpningen i vinter har varit obefintlig. Men skam den som ger sig....Det bästa med ett intervallpass är att man asa sig hem på tandköttet (?) i knappt styrfart utan att skämmans..................

På väg till intervallpasset

Inga regler utan undantag??

Eftersom jag är en rookie på det här med triathlon söker jag en del tips och trix på nätet. Häromdagen ramlade jag över triathlonförbundets regler. Dom kändes otroligt omfattande och det fanns nog inte något de INTE hade tänkt på...
Men döm av min förvåning när jag läste att det ÄR FÖRBJUDET ATT KRYPA under löpmomentet! Nu hade jag ju ju förhoppningsvis inte tänkt göra det men man vet ju aldrig. Se bara på dessa två tjejerna som kämpar om 3:e respektive 4:e platsen

Om man nu mot förmodan skulle klara att krypa ett marathon och komma under maxtiden så vore det ju en bedrift i sig.
Så blir jag tvungen att krypa under löpningen i Kalmar (bevare mig väl:-) så vill jag göra det var som helst,

MEN INTE PÅ MÅLRAKAN!!!

Årets första "duoträning"

Igår gjorde jag årets första test av att först cykla (inomhus) och sedan direkt ge mig ut och springa. Det var ju faktiskt ett tag sen sist. Närmare bestämt ända sedan juli 2012!
Och jag vet ju att det brukar kännas för j-kligt i ben och rygg dom första kilometrarna på löpningen och om jag möjligen inte kan träna bort denna plågsamma övergången, så måste jag vänja mig vid den och inse att det går över efter några kilometer. Efter gårdagens pass är jag dock benägen att tro att det går att träna bort, framförallt smärtan i ryggen. Och DET gav ju förstås självförtroende. Det som INTE gav självförtroende igår, var att den 17:e augusti ska jag göra samma sak fast med föregående simning och sedan 7 gånger längre cykling och drygt 4 gånger längre löpning.
Hujeda mig...... jag tror jag springer till skogs och kommer inte tillbaka förrän den 18:e augusti......

Eftersom jag matar er, kan ni mata mig om jag behöver fly  från civilisationen???

10-60-30

Hur är min strategi när det gäller Ironmanträningen? Har jag någon överhuvudtaget? Njae....

Jag följer iallafall inget träningsschema (vilket jag kanske borde....) men en grov planering av träningen kommer att vara 10-60-30. Fast nu är den nog 2-25-73 eller nåt....
Med dom siffrorna menar jag hur mycket procent av träningen som kommer att vara simning respektive cykling och löpning. Det bör ju spegla lite av tiden som kommer att gå åt till varje gren den 17:e augusti. Så 5-10 % simträning, 60 % cykling (minst!) och 30 % löpning.
Jag tror att jag kan förbättra simningen så ytterst lite så att hålla igång tekniken på crawlet och uthålligheten i armarna får vara tillräckligt. Men SEN ÄR  DET JU CYKELN!! Det ska minsann tränas cykel på längden, på höjden, på tvären, fram och tillbaka, i sömnen och förhoppningsvis med en ny carbonram!
Och sedan var det ju det här med löpning.....det är ju min grej..... svårt att låta bli. Måste börja drömma cykeldäck istället för löparsvett.....

Ironladies väg till Ironman i Kalmar

Idag var det dags för den inplanerade intervjun med Ystads Allehanda. Under intervjun fick vi oss emellanåt att känna oss som riktiga superwomans och emellanåt som helt tokgalna! För visst är vi lite galna, men ändå väldigt målmedvetna och ganska realistiska (tro det eller ej....)! Vi fick frågor som tex: "vad är det som driver oss", "vem kom på denna galna idén", "hur får ni tiden att gå ihop"?
Vi fick många skratt under intervjun och inte minst när jag kläckte ur mig att jag brukar titta på Farmen när jag cyklar på trainern. Då var det kört! Alla bröt ut i gapskratt! Inget kulturellt, ingen bra musik eller annat som kanske kunde förknippas med lite intellekt. Nej, jag tittar på veckans alla avsnitt av Farmen. De är bra det! (Jag slår vad om att det kommer med i artikeln :-)
Det är såklart roligt och spännande med uppmärksamheten vi får och med publiciteten kan vi förhoppningsvis inspirera andra att spränga sina egna gränser och hitta på nya utmaningar.
Det sista reportern sade innan hon gick var:
"-nej, nu tror jag att jag ska ut och träna, för man blir så sugen på det efter att ha pratat med er!".
DEN känslan reportern hade fått kände vi oss förstås väldigt nöjda med!

                                                                                                                                                                                         

Efter intervjun var det såklart dags för träning. Idag valde vi att springa i Ystads vackra Sandskog. Och för att få ut lite mer av passet lade vi in 15 sekunders ruscher på vår 11 kilometers runda. Men vi har så mycket att prata om så det är i princip bara under ruscherna vi är tysta och de 15 sekundrarna hinner knappt ta slut förrän vi återgår till samtalsämnet igen. 

Det är så härligt med likasinnade träningsnördar som kan förstå ens behov av att älta svett......!

Jag gillar Ystad!

Det sa bara klick...

...sen var det igång!!
Otroligt vilken spridning och genomslagskraft ett "klick" på ett stort socialt medium kan få.
Man kan förstå att Facebooks grundare är ett geni och tjänar hur mycket pengar som helst. För det är helt klart där det händer! Och står det inte på Facebook så har det aldrig hänt, eller...:-)
Sedan får man tycka vad man vill om Facebook men vill man vara med där det händer så måste man åka med tåget..... Nu för tiden så står var och en för sitt eget skvaller, på ett eller annat sätt. Facebook, twitter eller bloggar är, enkelt sett, en väldigt lättsam dagstidning där man får komma in i andras liv en smula.

För att återgå till "klicket" så satt jag i lördagskväll och lekte med tanken att man skulle göra en Facebooksida för likasinnade löpare i den byn jag bor i. Plötsligt hade jag klickat igång den och jag lovar, det tog inte 1 minut förrän sidan hade fått respons i form av "gilla" klickningar! HELT OTROLIGT! Det var ju hur kul som helst och i veckan har det varit två gemensamma löpträningar i byn, och jag hoppas och tror att många fler vågar och vill vara med!

"There ain´t no mountain high enough" för Degeberga Runners!

Vabruari

Februari är tydligen den månad som vi svenskar är hemma mest för egen sjukdom eller för vård av barn (VAB). Inte konstigt att man just nu känner sig som en urlakad sill med en ytterst obekväm kastrull på huvudet som skaver och trycker hela tiden.....! Jag kontrollerade faktiskt mitt blodtryck häromdagen (bara för säkerhetsskull, så man inte plötsligt har fått högt blodtryck och därav huvudvärk), men nej det var normalt, Tack o lov.
Så det är väl såklart bara ett banalt virus som cirkulerar ovanför mitt huvud och som väntar på ett tillfälle att anfalla mig ordentligt. OM viruset lyckas fånga mig så kan jag slå vad om att det gör det när jag lägger in några dagars vila från träningen. Det är precis som att även immunförsvaret tar rast när man vilar från träningen och då är det ju ett ypperligt tillfälle för viruset att anfalla och få fäste.
Slutsatsen av detta resonemangen måste vara: Vila inte i Vabruari.....

Förkylningsvirus!

Gröna ägg

De nya hönsen vi fick i höstas är duktiga flickor må jag säga. Dom värper ägg mitt i vintern! Utan extra tillförsel av ljus! Det tycker Hönsmamman (dvs jag) om, eftersom det går åt en del ägg här!

Hönsrasen heter Araucana och de värper brun/gröna ägg. Enligt Wikipedia är de bra värpare, bra ruvare men sämre mammor.....
Deras utseende är väldigt varierande! Från ful till mindre ful....Kan bero på att just dessa eventuellt är uppblandade med andra raser. Vissa har tofs på huvudet och andra saknar helt stjärtfjädrar. 
Vissa av hönorna är inga snälla flickor och ser sina kvinnliga grannar som stora rivaler. Så hade det inte varit för tupparna, som får separera de små argbiggorna då och då, så hade dom nog slått ihjäl varandra!!!

Efterlängtad skogslöpning

Flera veckor med snö har passerat och löpningen har fått bedrivas på plogade asfalts- och grusvägar. Säkerligen till fördel för vad som komma skall dvs ett maraton på slätt asfalt. För det är ju tydligt att 'man blir vad man tränar'. Vänjer man benen av hårt underlag så är det det man springer bäst på. Så nu, efter 5-6 veckor, när jag äntligen kunde komma ut i den backiga (!) skog jag vanligtvis tränar i, fick vaderna sig en omgång må jag säga. Som den skogsmulle jag är så är det alltid skogen som lockar mest. Där ser jag oftast inte en enda själ och man behöver inte tänka på någon störande trafik eller andra saker runtomkring. Man isolerar hjärnan från alla intryck och det är många tankar som rensas och idéer som föds när man 'tar bort' alla dagliga och vanliga intryck för en stund. Det är i skogen jag både gör av med och samlar energi samtidigt!