Vilken julstämning det blev idag!

Jag har en otrolig tilltro till julen. Jag älskar julen med allt vad som hör till. Hela världen har ju helt plötsligt  börjat glittra av alla julbelysningar idag. Stjärnor, stakar, granris och alla möjliga sorters pynt förgyller tillvaron. Man kan inge annat än att gilla det efter en månad i novembermörker. När jag var liten hade vi alltid "mycket jul". Hela huset hemma pyntades med allt från tomtar, bjällerklang, julgardiner och till och med speciella trasmattor som lades på när golvet var nystädat inför julafton. Olika tomtar och annat pynt hade sina bestämda platser och hade den tomten stått precis på den hyllan i tio år så skulle den fortsätta göra det! Jag kan erkänna att att den vanan lever vidare genom mig och nu finns den hos mina barn. De börjar nämligen komma ihåg var pyntet har stått och redan nu på 1:a advent ifrågasätts det var tex just den tomten är som brukar hänga i lampan?? Dock har de inte ännu koll på att det sista brukar komma upp lite närmre jul.... Nu har vi inte tillnärmelsevis alls lika mycket pynt som vi hade när jag växte upp (gudskelov...)och definitivt inte dom minutiösa städrutinerna (tyvärr...). Men i mitt hjärta är julen speciell. Den ska vara som den alltid har varit. Trots att jag bara äter en skiva korv eller faktiskt aldrig sylta så ska det ändå finnas där på julbordet.  Fast att jag vet att det är någon katt som äter tomtegröten som vi sätter ut i stallet på julaftonskvällen, så går jag ändå och inbillar varenda en att det faktiskt ÄR tomten som ätit upp den!
Varje år lever jag också i tron att det ska bli en fantastiskt stämningsfull "Fanny och Alexander" jul med massor av snö. Att vi ska dansa runt granen och att tomten ska komma och stoppa nånting i just min strumpa på julaftonsnatten. Att vi alltid har en supermysig julafton är ingen tvekan om, men inte är det som Astrid Lindgrens skildringar av julen eller inte som Fanny och Alexanders heller för den delen.
Men vår jul är ändå vår speciella jul som den alltid har varit. Oftast grön (ingen snö), bara klappar i strumporna till barnen, en tomte som alla numera känner igen (utom jag, som fortfarande tror stenhårt på honom..)och efter en dag med våra nära och kära sjunker man ner i soffan och kommer på att vi glömt att dansa runt granen i år också.....

1:a Adventmorgonen bjöd på vintergata. Efter nattarbete på väg hem med sommardäck var detta ingen rolig historia....
men i 60 km/h och inga Kling och Klang i sikte så gick det bra!